Chefen masade sig upp och öppnade altandörren, yrvaken och förvirrad. Första snön hade just fallit under natten och katten tvärstannade när han såg allt det vita. Sedan vände han, lite tveksamt, och gick in igen.

Tjugo minuter senare vaknade chefen till av att katten satt och skrek vid altandörren igen, men då fick katten inget val. Hon öppnade dörren och kickade ut honom, lite bryskt, med ena foten; sedan återvände hon till sängvärmen igen, lite irriterat mumlande.

Hon berättade om den här händelsen på kontoret, och då hade det gått fem dagar… och katten var fortfarande borta. Hon hade ytterst dåligt samvete.

Två dagar senare hade katten plötsligt dykt upp igen, och medvetet BARA kelat med ”husse”. Så fort ”matte” kom i närheten så gick katten undan! Så höll katten på i flera dagar.

Tänk hur katterna kan vara ibland. Jag önskar dig förresten en MYCKET God Jul.

/Stefan