Skrammel

Jag var hem till Byn och hälsade på svägerskan E, bara för att köra lite bil i värmen. Nu märks det att åldern börjar ta ut sin rätt. På mig, alltså. 😉

Både på väg dit och på väg hem skramlade inte bara bilen, utan även mina onda knän, så våldsamt i guppen längs vägen, att jag trodde knäskålarna skulle fara ur led. 😯 I vissa gupp tog det så ont att det kändes som knivhugg i knäna. Då körde jag ändå i krypfart, med solen i ögonen, för jag hade ingenstans bråttom – det var själva resan som var viktig. (Läs: kyla i bilen!) 😆

Jag vet inte om jag tidigare berättat (det har jag säkert, men jag tar det igen) att E bor på min “hemgård”. Hon var gift med min äldsta bror L, som dog i cancer för några år sedan. Han hade övertagit hemgården efter våra föräldrar. L och E fick aldrig några barn, och när nu E ska flytta tillbaka till L* ska A – min son! – ta över gården! 🙂

Han är full av flyttiver och har redan börjat köra dit saker. E har tömt ett rum inomhus där han kan ställa sina kartonger tills hon tömt bort det hon ska ha med sig, förutom alla uthus det går att samla saker i.

[tags]skrammel, knän, flyttcirkus[/tags]

*) L och E bodde tidigare i L, men sålde inte huset de hade – en enplansvilla – när de flyttade. Istället hyrde de ut det, men nu flyttar hyresgästerna, så E ska flytta tillbaka dit.