Detta i kombination med ivrigt tittande på What not to wear kommer att sluta i katastrof, förr eller senare. Nej, där tog jag i lite, men visst är det kul att se människor (kvinnor) bli omstylade. Själv klär jag mig perfekt, så jag behöver ingen styling! *host host harkel*

Faktiskt, precis när jag satt och retade mig på att de aldrig har med någon som verkligen ÄR överviktig, utan bara smala personer som möjligen kan råka få en valk på magen om de drar åt bältet och böjer sig framåt men ändå gnäller om hur feta de är, då dök ett bra avsnitt upp! Den kvinnan var faktiskt nästan lika rund som jag, men de kunde styla henne också.

Förutom att jag rensat ur skåp och lådor fyllda med fynd, så har jag även tvättat idag. Rensandet kommer att fortsätta ett bra tag till, för jag har den egenheten att jag börjar överallt samtidigt. Dessutom pausar jag ofta och länge, speciellt när jag nu har ont i ryggen.

Vilken dag som helst kommer jag att kunna köra dammsugaren också, vänta och se!

Det tog betydligt längre tid än jag räknat med, plus att det var fruktansvärt jobbigt när ryggen är i dåligt skick. (Ja, jag ska sluta tjata om ryggen, ville bara göra er uppmärksamma på vilken bedrift det var.) Miljoner saker att sortera och/eller slänga. Det blev 7 eller 8 fulla soppåsar innan jag var klar! Fatta! Från ett enda skåp! Soptunnan blev proppfull, men som tur var tömdes den i morse.

När allt fått breda ut sig över köket, skurade jag ur skåpet, piffade upp en hylla med en bit överbliven våtrumstapet, och skulle lasta in det lilla som var kvar. Men oj! Jag hade tänkt lasta in en plastback med div flaskor rengöringsmedel, men var inte helt säker på att den skulle få plats i det smala skåpet. Därför måste jag ställa in den först, för om jag måste plocka ur flaskorna skulle jag få omorganisera annat jag skulle ha i skåpet.

Problemet var att nämnda plastback stod längst in i hallskrubben, bakom drivor av skrot B:s grejer. Inte en chans att jag skulle kunna röja upp eller ta mig fram över grejerna, det var jag allt för dålig för. Jag sov på saken medan jag funderade hur jag skulle göra.

I morse kom jag ihåg att C lovat att komma och hjälpa mig om jag behövde… Sagt och gjort, jag ringde och hon lovade komma! Trots att hon (oväntat) fått en massa andra åtaganden som skulle fixas under dagen.

N’är hon väl var på plats, var skrubben snabbt åtgärdad! Med plastbacken i städskåpet, istället för i hallskrubben, blev saker och ting plötsligt väldigt lättåtkomliga (inte bara städgrejer) och det känns jätteskönt att ha fått ”göra undan” det jätteprojektet, som bara blev större när jag började röra i det.

Jag önskar att alla hade vän som henne!

Det är rätt varmt idag, men inte lika kvavt som igår. Solen visar sig mellan molnen, som ändå inte är i majoritet. Alla grannarna sysslar med något nyttigt, det är bara jag som inte gör någonting. Eller, jag bloggar ju, det får räknas som nyttigt.

Bror L kom förbi en sväng och vi satt och diskuterade allt möjligt. Hans E jobbade några timmar, men jag vet inte om de kommer förbi när hon är klar. Det kan hända att de åker direkt hem (efter att ha handlat).

Jag friskskrev mig idag, då ryggen är mycket bättre. Inte helt bra – det lär ta tid – men bättre. Med lite tur kommer jag igång med tvätten under eftermiddagen, och om A kommer förbi ska jag utnyttja honom ännu en gång.

Inte till tvätten, utan till en rensningsaktion som måste äga rum i ett skåp (och en låda) som är fullt med pryttlar jag inte vet vad de är. Om inte han heller vet, är det bara att slänga dem. Annan rensning klarar jag själv.

Hakade ner duschen och spolade – precis som jag brukar – mot hörnet, med ett finger i strålen (det här åter nästan snuskigt ) för att känna när varmvattnet slår till. Vattnet blev varmt och jag hakade upp duschen igen, skulle precis stoppa huvudet under strålen, då det slog om till kallt!?!

Väntade ett par kyliga sekunder, tills jag insåg att jag inte fick något varmvatten. Vadihela…??? Klafsade blöt, kall och naken till telefonen och ringde A, för att fråga om han pillrat på fjärrvärmeanläggningen igår, då han var i källaren. Han var oskyldig.

Det blev en mycket snabb avblaskning under den allt kallare duschstrålen, och någon hårtvätt var det inte frågan om. När jag torkat isflingorna från kroppen och fått på mig kläderna, lugnade jag mig med en rök innan jag tänkte ringa till värmeverket och fråga om det var fel p g a åskan.

Kom på att prova spola varmvatten i köket – och där var det varmt, minsann, utan tecken på att gå ner i temperatur. Jaha. Det var väl bara något tillfälligt, hoppas jag. Hade inte tid – skulle ju göra ärenden – att prova spola i duschen då, utan tänkte göra ett nytt försök ikväll.

Jag har förresten köpt en ny klotgrill idag, på uppmaning av sonen. Nu är altanen komplett – nyoljad, nytt räcke, fräscha utemöbler och en grill! Vi invigde den vid middagsdags, och det var hur gott som helst med grillat. Jag hade glömt bort hur gott det kan vara, då min förra klotgrill dog under snöras från taket förra (eller förrförra?) våren.

Nu måste ryggen ge med sig så jag kan göra något vettigt under semestern. Idag har jag MMS:at dottern flera bilder av hennes älskade Gamling, med fåniga bildtexter till. Bara för att.

UPDATE
Jodå, varmvattnet var tillbaka i duschen under kvällen. Så härligt att få tvätta håret!

Visserligen är den redan inbokad, men jag kan tala om vad som kommer att hända med den. Först ska jag åka runt och betala allt som A skrivit upp på mig (sådant går att göra på ett litet ställe där alla känner alla) när han hållit på med altanen; material, skruvar, färg, etc.

Sedan måste jag åka till affären, för nu lever jag på rester av resterna, så att säga. Även kattmaten närmar sig slutet, och det går inte för sig! (Nej, jag äter inte kattmat, jag lovar!) Ryggen känns… bättre. Inte bra, men bättre. Jag ska nog klara av att handla imorgon.*

Sedan kommer de oundvikliga räkningarna att betala. Jag är lite i valet och kvalet angående värmeräkningen – ska jag minimera den så mycket det går eller ska jag låta den vara som nu? Andra somrar har jag stängt av värmen på elementen under sommaren via fjärrvärmepanelen i källaren, och bara använt varmvatten till kranarna. I år har jag endast skruvat av värmen på varje enskilt element, för att behålla lite värme till badrumsgolvet. Badrummet torkar nämligen snabbare och bättre om lite värme är på. Kostnaden skiljer inte så jättemycket, men – som sagt – den går att minska mer. Jag funderar lite till.

Altanräcket är klart! Just nu målar A det avslutande varvet, för att slippa komma hit imorgon (då vi lovats tropisk värme, ungefär). Det blev så snyggt (och oj så enkelt att låta honom göra allt…)! En vacker dag kanske jag fotar räcket och lägger upp en bild så ni får se.

*) Själva handlandet är inte så svårt om jag har en kundvagn att hänga på, men att bära in varorna och lasta in dem i skåp o skafferi är inte kul med dålig rygg.

Det bor en övervintrad hippie någonstans långt inne i mig, som gör sig hörd då och då. Som idag, t ex, då jag råkade zappa mig in i ett reseprogram om just Nepal.

En gång för länge sedan, i Internets barndom, då man fortfarande ringde upp ett modem och blockerade telefonlinjen, hade jag en chattkompis från just Kathmandu. Sedan tappade vi kontakten, men det skulle vara vansinnigt roligt att åka dit, och se hur det är att bo och leva där ”på riktigt”.

Om jag var upptäcktsresande (eller anställd av ett TV-bolag för att göra reseprogram) skulle jag helst utforska Asien. Det måste vara hippien i mig som får mig att vilja besöka buddhistiska tempel, klä mig i batikfärgad sarong, köpa rökelsestickor och handmålade sidensjalar med drakar på.

Nej, skämt åsido, det är väl för att Fjärran Östern fortfarande har kvar mycket av sin mystik. Främmande religioner och dramatisk natur och historia. Kina, Japan och Indien är andra länder jag skulle vilja åka till, men jag får väl spana i programtablåerna. Rätt som det är kommer det reseprogram från de länderna också!

Trots allt är det bekvämast att resa framför TV:n, speciellt när man har dålig rygg. (Den är något bättre idag, men långt ifrån bra.)

Typiskt att jag inte ska få ha semester ifred, utan drabbas av ryggont redan första veckan. Inte nog med det; jag är så jäkla envis att jag försöker bota värken själv med div receptfria preparat, tills det inte går längre. Då är det så dags att ringa doktorn…

Igår kväll började jag verkligen ha ont, kallsvettigt ont. Lyckades till slut somna, bara för att vakna vid 04:00 av att det gjorde ont i ryggen – av att bara andas (!). Svor en lång och deprimerande ramsa över mig själv som inte fått tummen ur och ringt sjukan tidigare. Härdade ut tills telefontiden inträdde och fick en besökstid först kl 14 – men jag hade tur som fick någon tid alls. Det brukar vara flera veckors väntetid. (Och här är akuten stängd under sommaren, det är bara att åka dryga 7 mil till K om man inte står ut med smärtan.)

Den stackars doktorn blev direkt chockad när hon såg hur sned jag var. Jag satt, till att börja med, när vi pratade med varandra - det var först när jag reste mig som hon insåg vad jag menade med att jag var vriden. Hon skrev direkt ut mediciner i storpack åt mig.

Att ta mig i och ur bilen är en hel historia i sig, men föreställ er någon som är smidig (och i storlek) som ett kylskåp som klättrar runt en ratt, så får ni en bild av hur jag bar mig åt. (Tänkte först be A skjutsa mig, men kom på att om jag sitter på förarsidan har jag ratten till hjälp, så jag åkte iväg alldeles själv.) In i bilen hemma, ut ur bilen vid vårdcentralen. In i bilen när jag var färdig där, ur bilen vid apoteket. In igen för sista biten hem och ur hemma på gården. *pust*

Efter den första omgången piller, följda av en uppfriskande slummer, känns det inte bättre – snarare tvärtom – men jag fortsätter enligt planerna med ännu en omgång piller ikväll och i morgon bitti. Ryggontet brukar släppa när jag pumpat i mig tillräckligt mycket smärtstillande antiinflammatoriska muskelavslappnande medel. Och jag tar inte gärna dubbel dos av De Starka Sakerna, blir lagom lummig av dem ändå.

Det är ljuvligt att ha semester!

Visst är man alltid fuktig efter duschen, men idag var det extremt. Alla möbler, dörrhandtag, kläder, skor, etc, känns klibbiga. Ändå blåser det ordentligt och solen lyser med sin frånvaro – men det regnar inte.

Sonen ska hämta materialet till altanräcket idag. Med lite tur sätter han snart igång att sätta upp det också. Det beror lite på vädret; inte så kul att jobba ute om det regnar. Själv ska jag peka med hela handen och vila på soffan medan värktabletterna verkar.

Det var som fan att ryggen skulle paja nu! Det har jag inte tid med! Tvättkorgen står beredd att bäras ner i källaren, om jag orkar, och sedan är det bara att sätta igång. Inte för att något vill torka ordentligt, men jag måste ändå tvätta. Själv. Jag kan ju inte tvinga A att göra allt åt mig så länge jag är någotsånär rörlig.

Min Starbucksmugg är trasig!!!

Trots att själva muggen är tillverkad i (dubbel) hårdplast, så tål den tydligen inte maskindisk. Vatten har läckt in mellan lagren och börjat luckra upp dekoren (papper?) mellan väggarna. Äsch!

Själv muggen fungerar fortfarande, men jag vill inte dricka ur något som möglar/ ruttnar/ whatever, även om det är inneslutet i plasten. Någonstans har fukten tagit sig in, alltså kan den ta sig ut igen. Helst inte i min mun.

Kollade på Starbucks webbsida för att spana in en ny mugg, men utbudet var mycket mindre än jag kom ihåg (har kollat där tidigare, för länge sedan). Min mugg är en av modellerna för 10.95, men med julmotiv (som inte finns på sidan nu).

Får spana vidare…

Ta det inte så allvarligt! Jag behövde hämta några böcker jag hade där, och stannade och störde de andra en stund också, när jag ändå var där. (Och eftersom datorn var seg och långsam och inte alls ville samarbeta med att flytta över filer till minnespinnen, så ska jag gå dit imorgon igen – men bara snabbt fram och tillbaka!)

Vi har lovats regn i flera dagar, men först idag kom det ett par skvättar. Först tidigt i morse, och så en ny omgång nu på kvällen. Madamen ligger och myser ute på bron, de andra två har parkerat sig inomhus – dock inte ovanpå mig. Jag vet inte vad jag gjort som lyckats skrämma bort dem, men bäst att njuta av friden medan tillfälle ges. Snart är de tillbaka igen.

På tal om madamen, hon har haft en hobby i sommar. Grannen hade en liten eka liggande på gräsmattan under en längre tid. Madamen har varje kväll hoppat upp i den båten, snokat runt en stund och sedan stått med framtassarna på kanten av fören. Jag har nästan hört henne sjunga: -En sjöman älskar havets våååg…

Ny vattenkokare är inköpt och invigd. Jag spiller bara lite utanför med den, eftersom den har större (vidare) pip än den tidigare, men efter några dagars kaffesörplande har jag nog vant mig. Tänk att ”som av en händelse” har syrran lämnat en låda hembakt slabakaka* hos mig efter marknaden, och jag orkar helt enkelt inte bära ner den i frysen, utan måste fika upp allt innan det möglar. Ja, rötmånaden kör väl snart igång? Stackars mig, som måste fika upp en hel låda slabakaka… Inte alls, jag saknar bara kantbitarna, för kanterna är alltid godast.

Planerna för morgondagen är lite vaga. Hämta minnespinnen på jobbet, men sedan vet jag inte. Sortera torr tvätt, kanske? Känner för en IKEA-resa, men den får vänta tills lönen kommit. Precis som resan till L, där jag tänkt både shoppa och störa B. Det är väl klart att hon stiger upp tidigt** för att bjuda mig på kaffe innan hon går till jobbet?

Mina sommarplaner krymper. Jag hade så mycket jag skulle göra när jag fick semester, men det verkar inte bli någonting gjort. Det var i och för sig bara tråkgrejer, typ städa källaren, rensa sovrummet och annat slitgöra. Samtidigt skulle det kännas verkligen skönt att få undan allt sådant, för tänk så ledig jag skulle känna mig utan alla borden och måsten!

Nå, semestern är inte slut än. Spännande fortsättning följer!

*) Jo, den heter faktiskt så. Det är faktiskt jag som har döpt den. Morsan hade fått receptet för ca hundra år sedan (medan jag var ung och fortfarande bodde hemma i Byn) och ville kalla den något mesigt, typ ”Moster Allys kaka”, men jag tyckte det lär mycket bättre med slabakaka. Det tyckte alla andra i familjen också. 

**) ”Tidigt” ska tas med en nypa salt. Hon börjar jobba efter lunch, så vi snackar inte gryningsljus här, inte. Det är inte alls synd om henne.