Dammade iväg till B för att se om jag hittade något på den skoaffär jag blivit tipsad om. Gissa om jag gjorde!?! Jag köpte faktiskt två par skor, bara för att jag inte kunde välja.

Det var som att kliva in i himmelriket. En affär full med skor som inte bara var bekväma, de var snygga också! Stora storlekar – check! Breda läster – check! Hallux valgus-specialare – check!!! Jag var först som en unge i en godisbutik men sansade mig, för jag kan faktiskt åka dit fler gånger när jag nu hittat affären. 

Röda skor – förstås! – lite mer till vardagsbruk.

Trots att jag försökte undvika svarta skor, kunde jag inte motstå de här.

Vi var ett litet gäng utvalda som avtackade två personer som slutar hos oss under sommaren. Det gällde att hinna ha avtackningen innan alla (i det utvalda gänget) hann gå på semester.

Jag har också hunnit montera ihop min nya skrivbordsstol, som kommit tidigare under veckan. Det var rätt enkelt – jag klarar ju att få ihop IKEA-möbler och i den här behövde jag inte ens skruva något. Stolen är snyggt knallröd (vad annat?) och har massor av inställningsmöjligheter och finesser.

Hemma har jag börjat försöka köra med 1-minuts-principen: tar det mindre än 1 minut att göra det, så ska det göras med en gång. Det fungerar väl lite si och så, men jag har mina ljusa stunder emellanåt och tycker mig börja ana en viss ordning i grunden.

Den principen borde jag införa på jobbet också, men det är inte lika enkelt. Här ringer telefonen så fort jag försöker lämna rummet, i alla fall nu under de andras semester. Visst är vi två, men jag glömmer jämt att spärra min telefon när den bestämda telefontiden är över – och då hamnar alla samtal hos mig. (Sorteras under avdelningen ”jag-får-skylla-mig-själv”.)

Pratade med B idag. Hon vet inte om hon kommer hem till midsommar, då ingen av hennes kompisar vet vad de ska göra eller var de ska göra det. Jag försöker hålla lite koll på hur mycket mat som behövs handlas, men allt som inte går åt under helgen – ifall hon inte kommer – går ju att äta efter helgen. Jag blir säkert hungrig då också.

Nu har han plockat av sig halsbandet två gånger genom att spänna upp spännet!!!

Jag hörde ett mystiskt ljud av något som föll när han var i hallen, men upptäckte inte förrän senare – när han hoppade upp på mig för att bli kliad – att halsbandet var borta. Igen.

Hittade det på hallgolvet när jag sökte det, och han lät sig villigt bli ”påklädd” igen – men vad är det som är på gång…?

*orolig*

Bild från http://icanhascheezburger.com/

*) Sedan jag började läsa LOLcats, åtminstone.

**) Han är inte en katt med extratår, typ tummar, så han måste gömma dem någonstans, fälla in dem på något sätt…

Sisådärja! *dammar av händerna*

Nu har jag helt ny dator – ALLT är utbytt, t o m tangentbord, mus och skärm. Själva datorn är yttepytteliten, som en CD-spelare, ungefär.

Alla program är ominstallerade, mina (felaktigt) sparade filer är omplacerade och allt verkar funka som det ska. *peppar peppar*

Jag kan åtminstone blogga…

Shoppingrundan var en present till mig själv, från mig själv, kombinerad med akut behov av nya däck, IKEA-sug och löneutbetalning.

Egentligen började uppvaktningen redan på torsdagen, då min chef köpte blommor åt mig (det gör hon alltid när vi fyller år; gulligt av henne) som jag hann få innan jag skulle åka till tandläkaren.

På kvällen kom I och C förbi, med present och en morotskaka! C känner allt för väl till att jag sällan bakar, inte ens till högtidsdagar, så hon tog med sig fika. Gott och verkligen oväntat!

Vi hann äta upp halva kakan innan jag kom ihåg att fota.

Det syns inte på bilden men det sitter en rödrandig katt bredvid pumpen som är målad på spadbladet, och så står det ”välkommen” på skylten på spadskaftet.

Syrran köpte en sparbössa som inte går att öppna, så allt jag stoppar i den blir kvar. OK, det går att lösa med en konservöppnare, men sedan kan man inte använda sparbössan fler gånger. (Om inte plastlocken jag använder till kattmatburkarna passar? Värt att undersöka.)

Den resa till L som jag planerat till idag får utgå. Dels fick jag inte tag i hyllan åt B, dels törs jag inte gå in på kontot och se om jag har några pengar kvar att leva på…

Dessutom har jag mycket att göra här hemma. Klippa gräset och städa, t ex. Jag ”ska bara” först…

UPDATE
En chokladask ramlade in under dagen också. Jag bjöd ifrån den, så jag nu kan säga att jag minsann inte ätit upp HELA asken själv…

För övrigt är gräset ännu inte klippt. Men jag har städat.

Att jag hade gott sällskap (som var lika shoppingsugna som jag), och att bilen blev som helt ny att köra med de nya däcken, gjorde mycket för stämningen. Det är länge sedan vi haft så roligt, vi tre tillsammans!

Dagen började med att jag åkte upp på färjan och sedan ner på land när den nådde andra sidan! Nog för att vi har högvatten varje år, men i år är det mer extremt än vanligt.

Så här såg det ut när jag åkte hem på kvällen, d v s från andra hållet. Lika högt vatten på den sidan.

Jag åkte den vägen hem till Byn för att plocka på E. Sedan körde vi till K och plockade på H, innan färden gick vidare mot H, där däckbytet var inbokat. Det (däckbytet) gick snabbt! Jag var lite tidigt ute också, så vi rullade därifrån kl10 – då jag egentligen hade bokat tid.

Som att köra på små rosa moln!

Det tog inte många minuter så var klockan 11, eftersom vi åkte över gränsen och shoppade loss utomlands. Dessutom fikade vi och jag åt en ”pomada-bakelse”! Just så hette den, så jag var tvungen att fråga tjejen vad ”pomada” var för något. Inte samma sak som på svenska, utan det betydde helt enkelt ”färgat socker”, vilket förklarade den rosa glasyren. (Vaniljkräm inuti.)

När vi var färdiga med shoppingen på gränsen, gick vi ner i parkeringshuset för att åka tillbaka till svenska sidan. Jag såg bilen på långt håll och hann tänka: -Men jag ställde den väl åt andra hållet? innan jag upptäckte att en exakt likadan bil stod parkerad bredvid min! Vilken slump!

Min är den med framänden mot kameran.

Innan IKEA hann jag in i Djurmagazinet för att köpa en säck kattmat. E och H promenerade sedan – via affärerna i den byggnaden – till IKEA medan jag flyttade bilen. (Planerna på Hemtex och Skopunkten lät jag bero. Inte viktigt.)

Givetvis fanns hyllan jag skulle köpa åt B i alla andra färger utom vit, som hon skulle ha. Duschdraperiet jag skulle köpa åt A glömde jag också bort, men det är ingen brådska. Men jag hittade en massa saker åt mig själv – jag som inte skulle ha något… Tänk så det kan bli!

En hel påse full med ”ingenting”.

Efter IKEA hann vi även på ett par andra affärer, men sedan var (shopping-)orken slut. Vi var alla nöjda, hade fått tag i det mesta vi varit ute efter (och mer därtill), och hade ont i fötterna. En helt igenom lyckad dag!

Först blev det kaffepaus hos H när vi lämnade av henne, så vi fick diskutera den lyckade shoppingen hos henne. Sedan blev det kaffepaus hos E, så hon och jag verkligen kunde gå igenom våra fynd, medan L parkerades framför TV:n. (Han försökte vara med oss en stund, men tyckte vi var för surriga. Så konstigt. )

Så för att lyckas med en rejäl shoppingrunda ska man ha bra sällskap och bra skor! Det här måste vi göra om fler gånger!

Lätt lemlästad (stackaren har tappat benen) låg den där och tittade på mig efter den långa vandringen från rondellen. Frågan är om den ska fortsätta att kallas rondellhund, då den numera börjat flytta runt?

(En till fråga: har andra rondellhundar börjat röra på sig? Är det en trend?)

Eftersom hotellets matsal/ frukostrum var under renovering/ ombyggnad, fick vi hotellgäster äta frukost på restaurangen alldeles bredvid. (Hotellet och restaurangen har numera samma ägare.)

Jag tog Älvsnabben – en lång historia, bara det – till andra sidan älven, till en utställning jag ville se: en sådan där en-gång-livet-och-jag-ångrar-om-jag-missar-den-utställning.

En utställning med verk av de gamla mästarna – jag har sett en äkta da Vinci med mina egna ögon!

Åh, det finns så mycket att berätta om den utställningen, men jag kan ge er ett gott råd: har ni möjlighet, och känner det allra minsta intresse – gå och se den! Ta bekväma skor, ät ordentligt innan, försök ta med vätska, och se till att ha gott om tid på er. Jag slarvade lite i slutet, för jag höll på att kollapsa, och då tog det ändå 2½ timme!

Det finns guidade visningar, men man guidar sig själv med hjälp av multimedia. Man får ett par hörlurar och något som påminner om en MP3-spelare (med en enda knapp), som man ställer in språk på innan man går in. Sedan trycker man på knappen vid varje utställningsobjekt, så berättar en röst om vad man ser, historien bakom, etc. Det gör att – när man väl kommit på knepet – alla inte behöver trängas vid samma tavla hela tiden, utan man tar dem i sin egen takt, i sin egen ordning.

Göteborgshjulet (som jag berättat om tidigare) gick jag förbi under dagen. Passade på att försöka fota det, men jag kom inte tillräckligt långt ifrån för att få med hela. Det kanske jag vågar åka i nästa gång jag är i stan? Vi får se. *höjdrädd*

Allting har en ände, och min resa likaså. Tyvärr blåste inga askmoln in över landet under de (alltför) få dagar jag var på resande fot, så flyget hemåt gick i tid.

Mitt medlemskap i Bussiga Klubben gjorde sig påmint, så jag tog diverse bilder som sedan MMS:ades vidare till den det berör. Exempel:

Jag har hunnit skaffa en ny last; jag som dricker kaffe utan mjölk eller socker har nu upptäckt Espresso Houses smaksatta latte. Sött, med skummad mjölk – inte alls min stil när jag är kaffesugen, men perfekt när jag vill ha något gott.

Av någon anledning verkar det som att jag bara äter när jag är i G. Det är ganska sant. Nu har jag hittat glassarnas Rolls Royce: Lejonet och Björnen! Släng er i väggen, B&J!

Alltså, jag hann inte fota innan jag smakade – och vid första skeden var jag såld. Den var Hur God Som Helst! Javisstja, det var förstås med darling Jontas jag var där. Han spanar in ställen med bra mat, gott fika och annat smaskens, och så leder han mig raka spåret i fördärvet när jag kommer på besök. (Och jag låter mig villigt ledas…)

Saker och ting drog ut på tiden, så stackars A slavade vid spisen med ett gäng hungriga ungar runt fötterna, som hon till slut var tvungen att utfodra innan jag kom. Fint folk kommer alltid sent *host host harkel* så jag var en dryg timme försenad. Tiden går så fort när man har roligt! Jag fick i alla fall se de nymålade skåpluckorna (lång historia) och ett IKEA-fynd.

Resan gick bra – förstås – och jag bor på mitt standardhotell. Hade precis checkat in och lastat in väskan i rummet, så ringde S och ville shoppa med mig! Hon var färdig med skolan för dagen.

Min resväska i flygbussen in till stan. 

Hon skulle hjälpa mig att hitta en jeansjacka, då jag är väldigt sugen på en i år. Herregud, så hon sprang! Jag hade all möda i världen att hinna efter henne, och det hela slutade med att jag ändå inte hittade någon jacka som passade. Visst hade jag lust att shoppa annat också, men hur kul är det att prova kläder när man dryper av svett? Nå, jag har fler dagar på mig…

Precis då var jag färdig med sökandet efter en jeansjacka.

S kom hoppande på kryckor (!) och så småningom kom även G. Vi gick och åt på en kinarestaurang jag inte provat tidigare, och vi åt oss fyrkantiga! Det var gott, billigt och välfylld buffé. Vi rullade därifrån…

Jag fick uppvaktning.

När jag följt G och tjejerna till bussen – en kort men välbehövlig promenad – köpte jag en mjukglass på väg tillbaka. Satte mig på en bänk i parken och tittade på folk och fä. En modig mås kom närmare och närmare – och skrek åt mig. Då jag är van att djur (froppisen) skriker åt mig när jag äter sådant de inte får smaka, brydde jag mig inte. Den fick inget, även om den väntade på att få sno den tomma glassbägaren när jag var klar. (Bara därför stoppade jag ordentligt ner den – bägaren, inte måsen – i en soptunna.)

Göteborgsvarvet?

Efter glassen var jag tvungen att gå och kolla om det verkligen var sant, det som kommit fram under middagen – jag hade missat det GIGANTISKA pariserhjulet som kallas Göteborgsvarvet (enligt dem jag ätit med). Japp, jag hade verkligen inte sett det när jag åkte flygbussen in till stan, men nu har jag kollat åt vilket håll jag ska spana. Jag hade helt enkelt inte fattat att det var ett hjul, när jag såg det ur den här vinkeln. *lantis*

UPDATE
Nu har jag kollat, och det heter Göteborgshjulet – men göteborgarna själva kallar det Göteborgsvarvet.