* Snigel *

Nu har jag provat, och det är sant: man kan shoppa sig lycklig!

Att jag hade gott sällskap (som var lika shoppingsugna som jag), och att bilen blev som helt ny att köra med de nya däcken, gjorde mycket för stämningen. Det är länge sedan vi haft så roligt, vi tre tillsammans!

Dagen började med att jag åkte upp på färjan och sedan ner på land när den nådde andra sidan! Nog för att vi har högvatten varje år, men i år är det mer extremt än vanligt.

Så här såg det ut när jag åkte hem på kvällen, d v s från andra hållet. Lika högt vatten på den sidan.

Jag åkte den vägen hem till Byn för att plocka på E. Sedan körde vi till K och plockade på H, innan färden gick vidare mot H, där däckbytet var inbokat. Det (däckbytet) gick snabbt! Jag var lite tidigt ute också, så vi rullade därifrån kl10 – då jag egentligen hade bokat tid.

Som att köra på små rosa moln!

Det tog inte många minuter så var klockan 11, eftersom vi åkte över gränsen och shoppade loss utomlands. Dessutom fikade vi och jag åt en ”pomada-bakelse”! Just så hette den, så jag var tvungen att fråga tjejen vad ”pomada” var för något. Inte samma sak som på svenska, utan det betydde helt enkelt ”färgat socker”, vilket förklarade den rosa glasyren. (Vaniljkräm inuti.)

När vi var färdiga med shoppingen på gränsen, gick vi ner i parkeringshuset för att åka tillbaka till svenska sidan. Jag såg bilen på långt håll och hann tänka: -Men jag ställde den väl åt andra hållet? innan jag upptäckte att en exakt likadan bil stod parkerad bredvid min! Vilken slump!

Min är den med framänden mot kameran.

Innan IKEA hann jag in i Djurmagazinet för att köpa en säck kattmat. E och H promenerade sedan – via affärerna i den byggnaden – till IKEA medan jag flyttade bilen. (Planerna på Hemtex och Skopunkten lät jag bero. Inte viktigt.)

Givetvis fanns hyllan jag skulle köpa åt B i alla andra färger utom vit, som hon skulle ha. Duschdraperiet jag skulle köpa åt A glömde jag också bort, men det är ingen brådska. Men jag hittade en massa saker åt mig själv – jag som inte skulle ha något… Tänk så det kan bli!

En hel påse full med ”ingenting”.

Efter IKEA hann vi även på ett par andra affärer, men sedan var (shopping-)orken slut. Vi var alla nöjda, hade fått tag i det mesta vi varit ute efter (och mer därtill), och hade ont i fötterna. En helt igenom lyckad dag!

Först blev det kaffepaus hos H när vi lämnade av henne, så vi fick diskutera den lyckade shoppingen hos henne. Sedan blev det kaffepaus hos E, så hon och jag verkligen kunde gå igenom våra fynd, medan L parkerades framför TV:n. (Han försökte vara med oss en stund, men tyckte vi var för surriga. Så konstigt. )

Så för att lyckas med en rejäl shoppingrunda ska man ha bra sällskap och bra skor! Det här måste vi göra om fler gånger!

Titta vad som låg och väntade på trappan utanför jobbet i morse! En rondellhund!

Lätt lemlästad (stackaren har tappat benen) låg den där och tittade på mig efter den långa vandringen från rondellen. Frågan är om den ska fortsätta att kallas rondellhund, då den numera börjat flytta runt?

(En till fråga: har andra rondellhundar börjat röra på sig? Är det en trend?)

En sammanfattning av min sista resdag har jag ju lovat er!

Eftersom hotellets matsal/ frukostrum var under renovering/ ombyggnad, fick vi hotellgäster äta frukost på restaurangen alldeles bredvid. (Hotellet och restaurangen har numera samma ägare.)

Jag tog Älvsnabben – en lång historia, bara det – till andra sidan älven, till en utställning jag ville se: en sådan där en-gång-livet-och-jag-ångrar-om-jag-missar-den-utställning.

En utställning med verk av de gamla mästarna – jag har sett en äkta da Vinci med mina egna ögon!

Åh, det finns så mycket att berätta om den utställningen, men jag kan ge er ett gott råd: har ni möjlighet, och känner det allra minsta intresse – gå och se den! Ta bekväma skor, ät ordentligt innan, försök ta med vätska, och se till att ha gott om tid på er. Jag slarvade lite i slutet, för jag höll på att kollapsa, och då tog det ändå 2½ timme!

Det finns guidade visningar, men man guidar sig själv med hjälp av multimedia. Man får ett par hörlurar och något som påminner om en MP3-spelare (med en enda knapp), som man ställer in språk på innan man går in. Sedan trycker man på knappen vid varje utställningsobjekt, så berättar en röst om vad man ser, historien bakom, etc. Det gör att – när man väl kommit på knepet – alla inte behöver trängas vid samma tavla hela tiden, utan man tar dem i sin egen takt, i sin egen ordning.

Göteborgshjulet (som jag berättat om tidigare) gick jag förbi under dagen. Passade på att försöka fota det, men jag kom inte tillräckligt långt ifrån för att få med hela. Det kanske jag vågar åka i nästa gång jag är i stan? Vi får se. *höjdrädd*

Allting har en ände, och min resa likaså. Tyvärr blåste inga askmoln in över landet under de (alltför) få dagar jag var på resande fot, så flyget hemåt gick i tid.

Jag förstår att ni längtat efter att få höra vad jag hade för mig igår…

Mitt medlemskap i Bussiga Klubben gjorde sig påmint, så jag tog diverse bilder som sedan MMS:ades vidare till den det berör. Exempel:

Jag har hunnit skaffa en ny last; jag som dricker kaffe utan mjölk eller socker har nu upptäckt Espresso Houses smaksatta latte. Sött, med skummad mjölk – inte alls min stil när jag är kaffesugen, men perfekt när jag vill ha något gott.

Av någon anledning verkar det som att jag bara äter när jag är i G. Det är ganska sant. Nu har jag hittat glassarnas Rolls Royce: Lejonet och Björnen! Släng er i väggen, B&J!

Alltså, jag hann inte fota innan jag smakade – och vid första skeden var jag såld. Den var Hur God Som Helst! Javisstja, det var förstås med darling Jontas jag var där. Han spanar in ställen med bra mat, gott fika och annat smaskens, och så leder han mig raka spåret i fördärvet när jag kommer på besök. (Och jag låter mig villigt ledas…)

Saker och ting drog ut på tiden, så stackars A slavade vid spisen med ett gäng hungriga ungar runt fötterna, som hon till slut var tvungen att utfodra innan jag kom. Fint folk kommer alltid sent *host host harkel* så jag var en dryg timme försenad. Tiden går så fort när man har roligt! Jag fick i alla fall se de nymålade skåpluckorna (lång historia) och ett IKEA-fynd.

Jaaaa – jag kom mig iväg på min efterlängtade semester!!! *lycklig*

Resan gick bra – förstås – och jag bor på mitt standardhotell. Hade precis checkat in och lastat in väskan i rummet, så ringde S och ville shoppa med mig! Hon var färdig med skolan för dagen.

Min resväska i flygbussen in till stan. 

Hon skulle hjälpa mig att hitta en jeansjacka, då jag är väldigt sugen på en i år. Herregud, så hon sprang! Jag hade all möda i världen att hinna efter henne, och det hela slutade med att jag ändå inte hittade någon jacka som passade. Visst hade jag lust att shoppa annat också, men hur kul är det att prova kläder när man dryper av svett? Nå, jag har fler dagar på mig…

Precis då var jag färdig med sökandet efter en jeansjacka.

S kom hoppande på kryckor (!) och så småningom kom även G. Vi gick och åt på en kinarestaurang jag inte provat tidigare, och vi åt oss fyrkantiga! Det var gott, billigt och välfylld buffé. Vi rullade därifrån…

Jag fick uppvaktning.

När jag följt G och tjejerna till bussen – en kort men välbehövlig promenad – köpte jag en mjukglass på väg tillbaka. Satte mig på en bänk i parken och tittade på folk och fä. En modig mås kom närmare och närmare – och skrek åt mig. Då jag är van att djur (froppisen) skriker åt mig när jag äter sådant de inte får smaka, brydde jag mig inte. Den fick inget, även om den väntade på att få sno den tomma glassbägaren när jag var klar. (Bara därför stoppade jag ordentligt ner den – bägaren, inte måsen – i en soptunna.)

Göteborgsvarvet?

Efter glassen var jag tvungen att gå och kolla om det verkligen var sant, det som kommit fram under middagen – jag hade missat det GIGANTISKA pariserhjulet som kallas Göteborgsvarvet (enligt dem jag ätit med). Japp, jag hade verkligen inte sett det när jag åkte flygbussen in till stan, men nu har jag kollat åt vilket håll jag ska spana. Jag hade helt enkelt inte fattat att det var ett hjul, när jag såg det ur den här vinkeln. *lantis*

UPDATE
Nu har jag kollat, och det heter Göteborgshjulet – men göteborgarna själva kallar det Göteborgsvarvet.