Ojdå. Jag skulle bara köpa ett par liter mjölk och lite kattmat. De har väldigt dåligt staplade varor på affären, då de bara ramlar ner i min korg när jag går förbi… (Ett hett tips: handla inte när du är hungrig!)

Dagens ihållande regn har framåt kvällen brutits upp i mindre moln, som drar bort mor horisonten. Det blir nog fint väder imorgon – perfekt! Jag har tänkt åka på fågelskådning, samt beskåda – och fotografera – det extrema högvattnet i älvarna runt omkring. Den här gången har jag faktiskt kommit ihåg att ladda kamerans batteri också!

För en stund sedan var jag ute och tog mig en rök, och såg fortfarande inte till några katter. De har varit borta hela kvällen, så jag började bli smått orolig… Ända tills jag kom in och möttes av de båda pälsklingarna i hallen. De hade varit inne, legat uppe på vinden och sovit! Jag var helt stensäker på att de gått ut och inte kommit in igen, men jag har inte alltid rätt. Just att komma ihåg vilken sida av ytterdörren katterna är på, är något jag inte alltid lägger på minnet.

Det var en konstig dag idag. Först var jag helt övertygad om att det var lördag igår (då jag var ledig), alltså måste det vara söndag idag. Trots det ringde väckaren – så det måste vara måndag? Ändå var det – efter en lååång eftermiddag – äntligen fredag, så vi fick gå hem för helgen!?! Förvirrande är bara förnamnet, och nu blir det flera förvirrande veckor efter varandra. (Inte bara helger, annat bryter också upp mina veckor.)

Hela helgen har jag skjutit upp allt som gått att skjuta upp till en annan dag, men nu börjar det vara dags att ta itu med de riktigt vidriga grejerna: 1) skura kattlådan och 2) rensa vattenlåset i diskbänken, då det är i stort sett helstock där. Vattnet rinner fortfarande ut, men det tar god tid på sig. Detta ska göras ikväll, har jag tänkt, eventuellt med fotodokumentation. Den som lever (och läser här) får se hur det blir med den saken.

Först måste jag – som vanligt på måndagar – fara och handla veckans mat. Jag har svårt att komma på några maträtter just nu, men det kan komma inspiration under dagen. Det måste det göra, för jag tänker inte värma resterna från igår (misslyckad matlagning, det blev direkt äcklig mat – bara för att jag gjorde extra stor sats…) (jag vet inte vad som hände; jag har lagat den rätten många gånger, den är i princip omöjlig att misslyckas med).

Under helgen har jag haft så roligt att se froppisens försök till småfågeljakt. Under fågelmatarna har det nu tinat fram en stor driva utspillda frön, där mängder av små gröna sparvar sitter och äter. De är rätt tuffa, och kommer snabbt tillbaka efter att ha blivit bortskrämda (av mig eller någon av katterna). Hur froppisen än försöker, så får hon inte tag i någon av dem, så nu har hon börjat att demonstrativt titta åt något annat håll när hon går ut. Hon vet att de inte går att fånga – men samtidigt kan hon inte ge upp hoppet. Det ser rätt kul ut när hon sitter på trappen och tittar åt ”fel” håll, men har öronen riktade mot den sjudande massan av ätande sparvar.

UPDATE
Mina kvällsplaner blev hastigt ändrade. Kattlådan är tömd, skurad och pånyttfylld med fräscha träpellets. Däremot låter jag bli diskbänken. Under eftermiddagen började min rygg balla ur, så jag vill inte börja med något som innebär att jag ska stå krokigt framåtböjd just nu. Vattnet rinner ju undan, även om det går sakta. Fasen, jag har inte tid med ryggbesvär nu!

Madamen var ju till frissan, a k a veterinären, för ett tag sedan. Så här såg hon ut före; fullpälsad och tovig.

Blodvite uppstod under hanteringen, då hon INTE tycker om att bli stoppad in i transportburen.

Efteråt är hon mest rakad under magen, men även en bit upp på sidorna. Numera tar de inte bort hela pälsen utan bara tovorna. (Efter-bilderna är gamla men hon ser ut ungefär likadan nu.)

En av gångerna var hela kroppen rakad, sånär som på svansen, benen och huvudet. Däremot hade de tagit bort stora tovor runt halsen/bakom öronen, och i samband med det jämnat till den päls som var kvar.

På bilden där jag kliar henne ser ni ”tofsar” i halshöjd vid hakan, ungefär. De tofsarna hade den gången kortats av ordentligt, så hennes huvud var plötsligt väldigt runt. Det var både skrattretande och hemskt att se henne medan pälsen växte ut: en varelse med hennes ansikte på en pälsig apelsin! (Storlek och form påminde verkligen om en apelsin.)

Under helgen upptäckte froppisen den ”krater” som smält ner i snön under fågelmatarna, där solrosfröna lagt sig likt en tjock kaka som samlar solvärme. Hon gjorde ett flygande anfall, men – tyvärr eller som tur var – alla småfåglar som satt där och åt hann flyga iväg i en stor flock.

Sedan satt hon länge och väl i gropen, bidande sin tid… Faktiskt kom en förvirrad liten sparv och flög lågt över snön, började nedstigning mot gropen, men fick syn på henne i sista stund så den hann kasta sig undan. Sedan var det stört omöjligt att få in henne: där skulle hon vakta!

(Jag lär henne sitta där någon timme, tills hon var tillräckligt frusen och less för att komma in igen.)

Jo, det händer att hon går ut ibland.

Efter den fina, soliga påsken är det nu vardag igen. Egentligen började ju den nya veckan redan igår, men nu ska vi inte vara kinkiga med detaljer. Jag inbillade mig, när väckaren ringde i morse, att ”den här måndagen är ju röd dag, jag kan slå av utan att snooza”. Sedan tog det ett par sekunder innan den bistra verkligheten kom ikapp mig, och jag fick stiga upp. Jag har alltså två måndagar denna vecka, som om jag inte brukar vara tillräckligt dagvild i vanliga fall…

Jag har ett veterinärbesök framför mig under veckan som kommer, tillsammans med madamen. Hon ska piffas till i pälsen, något hon ser fram emot med skräckblandad förtjusning. Inte kul att gå till vet, men skönt att bli av med tovorna. Hoppas bara jag kommer ihåg det när det är dags, och att jag framför allt kommer ihåg att ta undan kattmaten kvällen före.*

Lagom tills jag skulle gå till jobbet, bärjade det snöa… Håhå jaja. Vet ni hur halt det blir med kall snö på blank is (på min osandade gård)? Jag önskar mig varm/blöt snö, som luckrar upp den hårda isskorpa som lagt sig över gården och längs sidorna av gatan. (Det finns inga trottoarer efter min gata.) Snöandet tog slut ganska snabbt, men snön ligger fortfarande kvar och döljer isen.

UPDATE
Nu har vädret bytt till snöblandat regn, alternativt regnblandad snö. Få se hur detta slutar…?!?

*) Madamen måste vara fastande, så hon inte kräks och kvävs av sina spyor när hon blir drogad.

Det är en ovanlig kväll ikväll. Jag har inte somnat tidigt framför TV:n, utan har istället först sorterat in och ur papper i pärmar (måste ju göra sådant här hemma också, någon gång emellanåt), för att sedan diska jättedisken jag samlat sedan förra veckan. Varför gör jag inte sådant under helgerna? (Svar: för att jag tvättat och tagit hand om torr tvätt mellan allt mitt TV-tittande.)

Lite svårt att skriva ikväll, då jag har en fluffig typ som ormar sig bredvid tangentbordet och har en väldigt okliad mage.  Hon är dessutom full av tovor i pälsen, så jag måste ringa tant Veterinären och boka klippning. Med lite tur kommer jag ihåg att göra det imorgon bitti, på den ynka timme de har telefontid, och med ännu större tur får jag en klipptid i övermorgon.

Jag ska bikta mig lite grann: jag har beställt skor online. Lång historia, men jag tror åtminstone ett av paren passar. Annars får jag väl skicka tillbaka och byta storlek, alternativt få tillbaka pengarna. Vi får väl se hur det går.

Oj, nu blev det nästan catfight framför näsan på mig! Någon inkräktade på skrivbordet, som bara är stort nog åt en katt i taget (precis som dubbelsängen bara rymmer en katt åt gången). Det viftades lite tassar och öron lades bakåt, men Den Lilla Feta gav sig först. Sedan hoppade även fluffet ner från bordet, och nu kramas de högljutt på mattan bakom mig…

Dels hade jag inte rengjort kattlådan, för jag var lat hela helgen. Den behövde tömmas helt och hållet, skuras med såpa, och fyllas med torra, väldoftande träpellets. Dessutom behövde golvet närmast lådan skuras, då madamen ibland står på ”fel ledd” och alltså har röven utanför kanten när hon gör nr 2. (Stackaren, hon blir så generad varje gång och skäms så oerhört över sin fadäs!)

Dels var det måndag, och jag passade på att både besöka farsan och veckohandla innan jag åkte hem, så jag var hemma mycket senare än vanligt. När jag öppnar ytterdörren och bär in matkassarna ser jag froppisen helt fräckt sitta och skita mitt på hallgolvet, och en stor hög med kattbajs ligger på golvet utanför lådan. Är det måndag eller är det måndag…?

Oftast prickar froppisen rätt.

Det var bara att bita i det sura, stinkande äpplet (a k a kattlådan med omgivning) och sätta igång att tömma/skura/torka. Jag kan inte ens vara sur åt någon annan än mig själv, då det var mitt eget fel att jag låtit kattlådan slumma igen. Nå, nu är det åtgärdat – och jag har faktiskt världens mysigaste katter! Sådetså!

Jag måste berätta en liten solskenshistora åt er! Dels för att det är soligt idag, dels för att det är en riktigt gullig historia.

En av mina medarbetare har en vuxen dotter, vars katt hade försvunnit. De har annonserat - både på anslagstavlor, i tidningar och online – och sökt denna katt under en längre tid. Nätterna är kalla så här års, men de har inte gett upp hoppet – och igår satt den på bron när de kom hem!

Den hade tydligen varit väldigt törstig när den kommit in, så den har förmodligen varit instängd (av misstag) någonstans; ett uthus, garage, lekstuga, förråd. Inga förfrysningar eller andra skador, så allt gick väl den här gången!

Mina katter har gjort diverse utflykter under åren som gått. Värst var gamlingen, som var borta i flera veckor – i två omgångar! Madamen brukar vara borta några dagar i stöten under sommaren, men det är jag van vid. Lagom när jag börjar bli orolig, kommer hon hem igen.

Froppisen, däremot, lämnar inte min sida. Inga längre stunder, i alla fall. Hon är som en hund; möter mig i hallen när jag kommer hem och skäller jamar glatt och uppfordrande: – Se mig! Klia mig! Mata mig! Rör vid mig!

Riktigt så insnöad som bilden visar är jag inte, men jag är väldigt less, i alla fall. Tack och lov är det nu inte så lång tid kvar tills jag kan stämpla ut och fly fältet gå hem.

Jag har gjort en liten ändring i veckans matsedel, så jag lagar lasagne idag istället för igår. Det beror inte enbart på att jag glömt ta upp köttfärs från frysen utan även på mitt minskade behov av matlådor/rester under arbetsveckan som nu håller på att ta slut. Jag hade glömt bort att vi, på min avdelning, skulle luncha tillsammans på onsdag. Det gjorde att mina matlådor för veckan helt plötsligt blev för många.

Katter är för övrigt lustiga djur. I morse studsade madamen vid ytterdörren och ville så gärna gå ut, och snabbt skulle det gå! Jag öppnade, hon rusade ut som skjuten ur en kanon – och tvärnitade på bron. Där satt hon i 20 minuter (medan jag duschade) tills jag släppte in henne igen. Hon skulle bara ut och kolla läget!?! Knasiga katt!

De vanliga helgsysslorna väntar mig: städa-tvätta-diska-skotta snö… Vem vet – jag kanske ägnar mig åt någon av de aktiviteterna mellan TV-sittningarna?

Så här ser en väldigt kelsjuk katt ut när jag försöker fota henne. Det var snudd på omöjligt att få henne att vara stilla, då hon bara ville stryka sig uppför mig hela tiden. Fram och tillbaka på bordet, gång efter gång. Bilden är inte dagsfärsk, utan togs för någon dag sedan medan jag lagade middag.

Det blev kallt igen, runt -26 i morse när jag skulle gå till jobbet. Jag har inte hunnit skotta av bron sedan senaste snöfallet, och nu är det för kallt. Mina lungor pallar inte att skyffla snö över broräcket i den här kylan. Jag får vänta tills det blir varmare igen (kanske redan ikväll).

Jag har nu läst ut e-boken jag lånade från biblioteket och kan göra en sammanfattning av bokläsning via mobilen: det gick mycket bättre än jag trodde! Det enda jag möjligen kan klaga lite på är att jag inte kunde se hur mycket som var kvar att läsa av boken, så när den tog slut blev jag helt paff – redan?!?

Annars fungerade allt bra, texten var lättläst på den lilla skärmen trots att jag drog ner ljusstyrkan så mycket jag kunde. Mina feta fingrar råkade då och då (innan jag vant mig) komma åt fel verktyg, så jag slog av boken, men det var bara att slå på den igen – boken öppnades automatiskt på rätt sida! Gör om det med en pocket du tappar i golvet!