Snabbt satte jag i alla myggfönster jag brukar sätta i, och vips försvann solen i takt med att blåsten ökade. Nu har jag 17 grader inne, 15 grader ute och iskalla golv att gå barfota på. (Då och då ”går jag på toa” för att värma upp fötterna så jag känner tårna igen. Enda rummet med värmeslingor i golvet.) Men det är åtminstone inte ovädrat här inne!

Angående att vädra, så blommar syrenerna för fullt just nu. Både hos mig och hos grannarna sprider de sin somriga doft genom öppna fönster om kvällarna. Idag har jag också fått känna doften av nyklippt gräs (inte mitt) men ingen grill. Det blåser nog för mycket för att någon ska våga tända på grillen.

Jag gjorde potatissallad av en kylskåpsrensing och åkte med den, och en rejäl bit grillkött, till min kära bror L med fru igår. Visserligen var jag väntad, redan på midsommaraftonen, men av olika orsaker sköts besöket upp till midsommardagen istället. Där hade vi verkligen tur med vädret; precis när jag skulle åka hem (efter att ha ätit enligt boaormsprincipen) började det regna.

B har varit hemma (alltså i hemtrakterna) hela helgen, och har inte åkt än. Jag vet inte riktigt när och hur hon åker tillbaka till L, men i värsta fall får jag väl skjutsa henne. Då kan jag passa på att ta med några säckar med hennes saker också… *he he*

För att tala om något helt annat, måste jag berätta att en stor uppgift står framför mig: jag måste köpa en ny vattenkokare. Där sätter beslutsångesten igång – färg, storlek, fabrikat, sladdlös eller med sladd? Öppet eller dolt element? Locket, hur mycket går locket att öppna (lättdiskad eller inte)? *gaahh*

Dessutom har jag hittat receptet på hur man ska gilla att klippa gräset:

Klicka här för att se videon

Och var hamnar jag? Jo, på midsommarfika med gamlingarna, på deras nya äldreboende. Snittåldern låg på 89 år och de flesta visste inte var de befann sig. Yes, det var ett firande utan dess like, kan jag säga!

Ett enmannaband (!) spelade och sjöng, och honom ska jag skjuta nästa gång. Självklart avslutade han med ”den här fina sången”: Den stora dagen. Låten som är gjord för att ge alla anhöriga dåligt samvete. 

Klicka här för att se videon

Mitt paraply är prytt med röda rosor och varje gång jag spänner upp det vill jag sjunga och dansa ”Singing in the rain” längs gatan, på väg till eller från jobbet.

Klicka här för att se videon

Jag tänkte mig en IKEA-sväng under helgen, nämligen. Nu har den varit på tal så länge, att jag måste ta mig i kragen och verkligen åka iväg. Ska kolla om jag får något ressällskap med mig, men jag kan även åka ensam om de tilltänkta inte har tid (eller lust).

Måste gå och handla efter jobbet idag. En del viktiga saker* har tagit slut, eller är väldigt nära att göra det. Lika bra att köpa sådant innan IKEA. Däremot går det väldigt lite mat hemma hos mig numera. Jag tror jag köper mer kattmat än människomat, faktiskt. (Det känns så, i alla fall.)

Som ensamhushåll kan jag ibland irritera mig på att man inte kan köpa t ex en halv limpa. Jag är inte så jättepetig med bäst-före-datumen, om något råkar ligga över tiden en dag eller två eller tre, men en vanlig sketen limpa hinner bli stenhård och så torr att den dammar innan jag hinner äta upp den.

Då jag har frysen i källaren, känns det inte som något alternativ att frysa limpan och hämta den skiva för skiva. Så roligt är det inte att springa i trapporna.** Då går den istället frysdöden till mötes; jag fryser den och glömmer den.

Det är inte bara limpor jag skulle vilja köpa i mindre förpackningar, men de är ett bra exempel. Visserligen är jag svårt storhandlingsskadad efter alla år med familj i huset, så jag köper ofta storpack av allt möjligt, men det är inte roligt att (numera) behöva frysa eller slänga färskvaror. Storpack av t ex makaroner eller tvättmedel är jättebra, men sådant tål ju att lagras nästan hur länge som helst.

Från det ena till det andra… Ni vet hur en låt kan gnaga sig fast i hjärnan, utan att den släpper taget på hela dagen? Idag går jag runt och gnolar på denna:

Klicka här för att se videon

*) Sådant som t ex toapapper, tandkräm, diskmedel, etc.

**) Även om gudarna ska veta att det skulle behövas… *harkel*

Perfekt väder för att tryna på soffan – vilket jag har gjort. L och E kom förbi, och jag följde med dem till N för att äta middag, men sedan var det soffan som gällde igen. B håller på med flytten, så henne ser jag inte mycket av. Hon (och min bil) är nu i L och ska stanna tills imorgon.

Först har jag sett på TV (surprise surprise) men så låste sig boxen när jag bläddrade för snabbt mellan inspelningarna. Det brukar den göra då och då, så jag gjorde som jag brukar: drog ur kontakten ur väggen en liten stund, innan jag pluggade in den igen. OJ! Houston, we have a problem…

Nu startar TV:n, men inte boxen. Den visar mystiska felmeddelanden som inte finns beskrivna i handbokens felsökningsavsnitt. Självklart hade telefontiden för service tagit slut för dagen också, så nu står jag i valet och kvalet:

1. Se en DVD (TV:n funkar ju även om inte boxen gör det)
2. Läsa en bok (har två olästa som väntat på det här tillfället)
3. Sitta vid datorn
4. Gå och lägga mig

Jag är faktiskt ganska sugen att använda alternativ 2 + 4, då det är rätt mysigt att ligga i sängen med en god bok och höra regnet smattra mot taket/ fönstret. En lätt kattmassage på ryggen under tiden är inte heller helt fel. Måste bara vänta in madamen, som gått ut sin kvällssväng och inte vill bli lämnad ute hela natten i regnet. (För att undvika missförstånd: det är inte madamen som masserar, det är froppisen som gör det. Jag vill ändå inte lämna någon katt ute i det här vädret.)

Klicka här för att se videon

Klicka här för att se videon

När jag drömmer, oavsett om det rör sig i nutid eller förfluten tid, så bor jag alltid i mitt föräldrahem. Ibland med föräldrarna, ibland med min egen familj, ibland helt själv. Det huset är ”hemma” i alla drömmar, även om det kanske inte alltid ser ut som det gör i verkligheten. Det behöver inte ens ligga i Byn i drömmen, även om det oftast gör det.

Drömmen jag drömde med full mage igår framför TV:n slutade i alla fall med att jag var på jakt efter cigaretter i ett hus fullt med ickerökare. Och, tänka sig – när jag vaknade var jag oerhört röksugen…

Klicka här för att se videon

Efter allt klämmande och tryckande på tanden/ tänderna har jag haft ORDENTLIGT ont inatt. Stoppat i mig värktabletter med ojämna mellanrum, sovit 20-30 min, vaknat och våndats, försökt se TV någon timme, somnat om en stund, o s v. Till slut, framåt halv 5, slog penicillinet äntligen till och käken slutade pulsera. Då försökte jag somna, och lyckades till slut.

Klicka här för att se videon

Ljuvligt att stiga upp i morse och känna att det inte tog ont, mindre ljuvligt att stiga upp efter nattens vak. Nå, med tillräckliga mängder kaffe ska jag nog klara dagen. Hoppas jag. Annars får jag gå hem tidigt idag igen – den här gången för att sova.

Klicka här för att se videon

(Ni vet vad jag menar!)

Får ursäkta mig med att det inte var meningen att de inläggen skulle vara så deprimerande, jag blev bara less att se dem skvalpa omkring i mappen med utkast. Ja, jag har filat lite på dem ett tag, innan jag blev less och tryckte på ”Publicera”. (Och ändå blev de inte bra. Typiskt mig. )

Ni ska genast få dagens plus istället: jag har färdig middag när jag kommer hem! Inte för att någon lagat middag åt mig (dream on, baby, dream on) utan för att jag gjorde våfflor i stor mängd igår. B och jag kan ha våffelfrossa idag igen, innan jag släpper den heta potatisen i knät på henne: hon ska få (handla och) laga alla veckans middagar den här veckan! *elak mamma*