web analytics
 

Det är trist när det bara är kallt ute hela tiden. Dag efter dag med nya köldrekord. I morse var det -33,3 grader när jag steg upp. Jag kände genast efter om jag inte kände mig lite krasslig eller hade ont någonstans ;) men när jag väl var uppe och igång, kom jag mig iväg till jobbet i alla fall.

En fördel under den kallaste perioden är att jag har gångavstånd till jobbet. Det är skönt att slippa hålla på med bilen i kylan. Samtidigt är det en nackdel; jag kan inte ringa till jobbet och säga att bilen inte gick igång så jag måste stanna hemma. Den enda på min avdelning som verkligen kan ta sig till jobbet utan besvär, oavsett väderlek, är jag.

Idag kom jag ihåg att ta med mig min väggkalender för 2011, som jag ska ha på kontoret. Den nya har länge legat hemma på köksbänken, men nu är det snart dags att byta ut den gamla kalendern! Jag fick den på köpet när jag köpte kattmat (det går åt en hel del av den varan hemma hos mig) tidigare under hösten/vintern.

Katterna är allmänt sjövilda, både av kylan som gör deras pälsar elektriska och av den ständiga inomhusvistelsen. De skulle behöva gå ut och få springa av sig lite energi, men de sticker och gömmer sig bara jag går mot ytterdörren. Istället river de ihop mattorna (speciellt i hallen) och dundrar runt i huset som en hjord vildhästar.*

Vi har en ny kaffemaskin i fikarummet! *gör vågen* OK, den har varit på plats några veckor, så vi hunnit vänja oss vid den. Det hörs kommentarer om att kaffet är dåligt, men jag dricker det ändå. Kaffet i den nya maskinen är av ett annat märke än det vi hade tidigare, så visst smakar det annorlunda.

Vad jag ville komma fram till är att det dykt upp små provförpackningar på kaffegrädde (-mjölk?) och socker i samband med att den nya maskinen installerades. Bl a finns det små förpackningar med ”Brown Sugar”, vilket – förstås – får mig att gå och nynna på Stones hela dagarna. ;)

YouTube Preview Image

*) Den som tror att katter alltid smyger tyst och stilla, är välkommen på studiebesök hemma hos mig. Gärna under den kallaste tiden på året, för maximal effekt.

Okt 292010
 

Min mamma dog inatt, omgiven av sin make, alla sina barn, ett barnbarn och ett barnbarnsbarn (som sov).

YouTube Preview Image
Andra bloggar om: ,
Okt 152010
 
YouTube Preview Image

Lyssna till de första 10 sekunderna av den här låten.
En gång till!
Och en gång till.
Kom igen, ännu en gång!
Och så tar vi den ett varv till.

Hjärntvätt, kinesisk vattentortyr eller vad ni vill, men den är som ett tuggummi under skon – omöjlig att bli av med! Jag har gått och nynnat på den hela veckan… Fast jag inte vill!

(Ändå har jag bara hört de första 10 sekunderna. Men jag har hört dem MÅNGA gånger.)

Andra bloggar om:
Sep 062010
 

Jag gillar inte TV-reklam, men kan inte låta bli att tycka den här är söt… ;)

YouTube Preview Image
Andra bloggar om: ,
 

Min rensning avancerar!

Ännu ett skåp är besegrat, även om det inte var så mycket i det. Det var mest drivor av urklippta recept och – av någon underlig anledning – kvitton på allt möjligt jag köpt under årens lopp. Lite kul att läsa dem; ojdå, är TV:n så gammal och har jag haft en sådan där mojäng?

Nu är recepten brutalpackade i runda arkivet (alltså den röda sophinken under diskbänken), ett fåtal kokböcker (de jag använder) finns kvar och en enda termos står på översta hyllan, om utifall att den kanske möjligen eventuellt behövs någon gång.

Resten åkte till Återvinningen, dit jag kört grejer idag. Dels packade jag bilen igår kväll, med både det ena och det andra, dels kom jag på fler saker i morse – sådant jag lagt åt sidan för att det skulle till just Återvinningen. Det känns skönt att rensa, faktiskt, även om det är jobbigt just medan jag håller på.

Det är jobbigt att rensa, både fysiskt och psykiskt. Ryggen är inte riktigt med på noterna än, men jag tar långa pauser (ibland lite väl långa, men jag har ju semester ;) ) och puttrar på i sakta mak med det jag gör. Det värsta är att välja: vad ska vara kvar och vad ska bort? Små kantstötta gipsplattor med handavtryck, som juniorerna gjort på lekis – kan jag slänga dem? (Svar: jodå, men jag kände mig som en riktig skurk.)

Samtidigt känns det befriande att få slänga en massa saker som samlats under årens lopp. Jag menar, jag minns när juniorerna var små, även utan deras handavtryck i gips (för att ta ett exempel). Det dyker också upp mindre angenäma minnen bland sakerna/ pappren som gås igenom – men jag biter ihop och kastar sådant jag inte måste ha kvar. Jag kan inte leva i forntiden, det som har varit har farit.

YouTube Preview Image
© 2012 * Snigel * Suffusion theme by Sayontan Sinha