Julnatten

Nu har jag vaknat ur matkoman jag hamnade i under kvällen. Det är faktiskt det värsta med julfirandet: att man äter alldeles för mycket för sitt eget bästa. Jag gör det, i alla fall. Hur ni andra gör vet jag förstås inte. 😉

Eftersom B skulle jobba åkte jag och A, tillsammans med päronen, hem till Byn. Där fikade vi, såg Kalle Anka, åt julbord, fick besök av tomten, öppnade julklappar, klämde i oss apelsinris* och kaffe – och sen åkte vi hem igen. Allt gick bra, och alla var nöjda och belåtna med att träffas, om än bara för en kväll.

Jag var ute och rökte innan jag började skriva detta. Det är så stilla och fridfullt ute. Snön ligger kvar, även om blidan vi haft tidigare har “slagit ihop” den**. I varje hus lyser stjärnor och ljusstakar i nästan alla fönster, och en del utebelysningar skymtar också på gårdarna. Verklig julstämning. 🙂

Det bästa av allt är ändå att jag är ledig i flera dagar, trots att jag jobbar alla mellandagarna. Jag kommer att tillbringa mycket av tiden i morgonrock och tofflor, och bara ta det lugnt. Njuta av friden. Äta mer julmat. Läsa några böcker. Se på massor av TV. Klia katter. Blogga och läsa bloggar. 😉

Jag hoppas ni alla får uppleva julfrid i både kropp och sinne, oavsett om ni jobbar eller inte!

[tags]julafton, julfrid, apelsinris, ris á la Malta[/tags]

*) Jag vägrar kalla det “ris á la Malta” då jag anser att den varianten ska vara utan apelsin, men med saftsås.

**) Av de 40 cm snödjup vi hade innan blidan är ca 10 cm kvar. Och skare. Tjock skare!

Glömde

Oj, jag glömde städa av kökssoffan och -bänken! Det åtgärdas ikväll, samtidigt som jag hittar på en massa andra små städprojekt allt medan jag rensar bland prylarna.

Snabb fråga: kan jag ge bort en begagnad (provad en gång) fullt fungerande mono-bluetooth-örsnäcka till mobiltelefon? Iddes inte skicka tillbaka den, när jag insett att jag behövde en stereomodell istället. (Nej, jag köpte ingen sådan, men det är en annan historia.)

[tags]virrig, bluetooth[/tags]

Förväntningar

Idag är den dag då årets förväntningar skruvas till sina absoluta toppar. Imorgon är den dag då illusioner brister.

Jag är faktiskt inte speciellt vare sig nyfiken eller förväntansfull inför julen. Hoppas bara att alla mina närstående och vänner får vara friska alla julens dagar (precis som alla andra dagar) och att inga olyckor inträffar.

Även om jag ska jäkta iväg och köpa julklappar – precis som alla andra som får lön idag – så är stressen inte överhängande. Får jag inte tag i allt jag tänkt mig så får det vara till en annan gång. Julgåvor kan faktiskt delas ut i efterskott, t ex efter mellandagsrean. 😉

Eftersom julen är Den Stora Familjehögtiden, då Familjen ska samlas och “alla ska vara glada tillsammans”, så finns risken att något går snett. Ju större förväntningar, desto större risk att något går galet. Det kan låta lite kryptiskt, men jag vet vad jag kan förvänta mig eftersom jag släppt den tid som varit och lever i nuet. Det har inte alla ännu gjort…

Nåväl, jag ska inte måla fan på väggen. Jag har mycket att vara tacksam över, som gör att jag kan känna julefrid. Gott om mat, uppvärmt hus, familj och vänner som tycker om mig, hälsa och välstånd (även om jag inte är rik så har jag råd med det jag verkligen behöver).

Jag passar på att önska alla mina läsare en riktigt God Jul redan idag, ifall ni har annat för er än att läsa bloggar under julen!

[tags]jul, förväntningar, familj, julefrid[/tags]

Förspilld tid

Jaha. Så har jag suttit i telefonen en timme igen. En timme jag kunde uträttat lite av alla de hushållssysslor som blivit lidande den senaste tiden; tvätt, vikning av densamma, disk (hur i h-e kan jag dra ihop så mycket disk när jag bor ensam?), mer tvätt, o s v. Eller jag kunde ha inte bara sett, utan även hört, Simon och Tomas. 😉

Samtidigt var det väldigt roligt att J ringde! Det är evigheter sedan jag hörde ifrån henne senast, så vi hade mycket att tala om. Och jag är ju själv så himla dålig på att höra av mig. Verkligen. Det är sant.

Lyckades skära mig på tumknogen på locket till en konservburk (intresseklubben antecknar väl?) och prickade precis en blodåder. Blodet sprutade, och jag ståtar nu med ett gigantiskt plåster som täcker större delen av tummen. OK, så stort var inte såret, men jag tänkte försöka plåstra så jag inte kan böja tummen så mycket, för såret spricker bara upp hela tiden. Det sitter på leden, remember?

Mitt intressanta liv fortsätter senare ikväll med tömning av tvättmaskin och imorgon med halvdag på jobbet innan klappjakten. *gäspar* Herregud, jag tråkar till och med ut mig själv!

[tags]inte ens värt att tagga[/tags]