Ikväll leker jag att jag inte är hemma. Farsan ringer – och ringer – och ringer… Jag tänker inte svara, för jag vet precis vad han vill: att jag ska komma över och rensa (och äta) jordgubbar med honom och morsan. Det kan han glömma. Inte ikväll.
Han ringde mig varenda kväll förra veckan. Ville han inte det ena så ville han det andra eller det tredje. Han är nämligen fullt och fast övertygad om att jag inte har något annat att göra än att springa ärenden åt honom.
Jag bestämde mig för att jag ”inte kommer att vara hemma” när han ringer under veckan. Imorgon ska jag gå och hälsa på honom och höra veckans klagovisa, för han drar ändå samma visa varje gång jag är dit – det räcker att höra den en gång i veckan.
Bild från en gång då vi åt jordgubbar och grädde.
Förutseende som jag är, har jag i förebyggande syfte – för att slippa gå imorgon – passat på att köpa mjölk, grädde, kanelbullar och snus åt honom när jag ändå handlade åt mig själv tidigare ikväll.
Inte förrän jag kom hem med matvarorna, kom jag ihåg att rensa och torka ur kylen. Jag är inte riktigt säker på vad det egentligen var som luktade värst, men jag har slängt i princip allt jag hade sedan tidigare. En påse sallad är starkt misstänkt, för salladen liksom flöt omkring i påsen och såg inte alls ut som något jag ville äta längre.
Dessutom har jag en riktig fälla i kylen: en plastbunke (uppdiskad glassbalja) full med diverse tuber av olika slag, alla mer eller mindre tomma. Senap, majonnäs, dressingar, pepparrotsvisp, m m. Nu är allt arkiverat i den gröna tunnan ute på gården. Synd, bara, att jag inte kom ihåg att göra rensningen igår, då soporna tömts idag.
[tags]gamlingar, handla mat, rensa kylen[/tags]
