Det snöade hela dagen igår, och verkar fortsätta hela dagen idag.
Min gård är fortfarande oskottad, för jag hade sovkväll igår.* Jag har sovit som en nybadad liten griskulting, från ”okänd tid” (somnade framför TV:n, oklart när) ända till kl 4 i morse. Och då kände jag verkligen inte för att börja skotta.
Det värsta med den här lätta snön, som kommer i stora mängder, är snöröken. Allra värst är lastbilar, både att möta och att ligga bakom. Dels drar de upp mycket snörök, dels muras deras baklysen ofta igen av snön. Men när det är både mycket, och lätt, snö så får man akta sig även för vanliga personbilar.
Personligen tycker jag snöröken är värst under dagtid, för då kan man inte urskilja eventuella plogkarmar (till hjälp att hålla sig på vägen) lika lätt som när mörkret fallit. Snöröken är en pina både i ljus och mörker.
Nu har den mörkaste dagen varit och farit – nu går vi mot ljusare tider! Det märker jag inte av förrän någon gång i januari i alla fall, men efter helgerna börjar det gå fort. Snart har vi sommar igen.
På den tiden jag hade sommarlov istället för semester gick tiden mycket långsammare. Numera rusar veckor och månader iväg, och jag får anstränga mig för att komma ihåg om det var förra året eller för två år sedan något hände.** Det som är närmare i tiden är ännu mer ogreppbart. Har jag redan haft Speedy i två månader???
[tags]snörök[/tags]
*) Alltså, alla på jobbet hade säkert sovkväll igår, för vi satt och gäspade ikapp hela högen. Hela dagen.
**) Det kan vara flera år sedan detta ”något” hände. Ja, vadå? 90-talet var ju alldeles nyss, eller hur?