Här har det suttit en katt och frusit.
Jag måste berätta en liten solskenshistora åt er! Dels för att det är soligt idag, dels för att det är en riktigt gullig historia. 🙂
En av mina medarbetare har en vuxen dotter, vars katt hade försvunnit. De har annonserat – både på anslagstavlor, i tidningar och online – och sökt denna katt under en längre tid. Nätterna är kalla så här års, men de har inte gett upp hoppet – och igår satt den på bron när de kom hem! 😛
Den hade tydligen varit väldigt törstig när den kommit in, så den har förmodligen varit instängd (av misstag) någonstans; ett uthus, garage, lekstuga, förråd. Inga förfrysningar eller andra skador, så allt gick väl den här gången!
Mina katter har gjort diverse utflykter under åren som gått. Värst var gamlingen, som var borta i flera veckor – i två omgångar! Madamen brukar vara borta några dagar i stöten under sommaren, men det är jag van vid. Lagom när jag börjar bli orolig, kommer hon hem igen.
Froppisen, däremot, lämnar inte min sida. Inga längre stunder, i alla fall. Hon är som en hund; möter mig i hallen när jag kommer hem och skäller jamar glatt och uppfordrande: – Se mig! Klia mig! Mata mig! Rör vid mig!
[tags]katter, försvunnen katt[/tags]
Det var en solskenshistoria.
Jag är livrädd att mina katter ska försvinna. En av våra förra katter Signe var borta i fem dygn, gud vad jag grät.
Vi hittade henne under grannens veranda, hon hade blivit rädd och tordes inte ta sig hem.
Härligt.
Min svågers katt var borta i 18 månader då han en dag satt på bron där dom bodde. Han hade varit borta i omgångar tidigare men bara några dagar. Nu hade han bott hos någon, kanske någon pensionär som gullat med honom hela tiden men som sen kanske dött.
Ha en trevlig helg!
Det är ju så med katter, att de kan försvinna under en längre tid för att sedan plötsligt dyka upp igen som om inget hänt. De små terroristerna! 😉