Eftersom jag är dagvill de flesta veckor så har jag nu lyckats ha både måndag och tisdag igår, men det är jag nog inte ensam om? Idag är det i alla fall onsdag, det är jag säker på. 😉
Tvätten fick vänta, trots den ljusa kvällen och trots att jag verkligen arbetat upp en vika-tvätt-lust. Saker och ting drog ut på tiden och jag blev flera timmar sen med middagen. Sedan orkade jag helt enkelt inte gå upp och sätta igång. Idag har jag inte lika många ärenden som behöver uträttas, plus att middagen ska lagas i ugnen ( = sköter sig själv). Bara jag kommer igång med tvätten så går det bra sedan.
Madamen skrämde mig lite i morse. När jag var på toa vid 4 släppte jag ut henne, med baktanken att hon då skulle komma in när jag stigit upp ordentligt ett par timmar senare. Ack vad jag bedrog mig. Ingen katt i sikte, hur jag än försökte ropa och vissla på henne. 😕
När jag backade bilen ur garaget och över gården, så såg jag plötsligt i ögonvrån att det såg ut som en katt under altanen. Jag körde framåt för att kolla, hissade ner rutan och ropade på henne. Hon vände på huvudet och gav mig en blick som tydligt talade om att hon minsann tänkte sitta under altanen och sura, så jag lät henne vara. Det har bara tinat längs väggen ( = begränsad sikt in under altanen) så jag såg inte om någon annan katt var där med henne. Spela roll, hon var inte långt borta. Hon lugnar väl ner sig tills jag kommer hem ikväll. 🙄
(För den som inte vet: mina katter är kastrerade men kan ändå bli lite fnippriga när det blir vår.)
[tags]dagvill, ärenden, katter, vårkänslor[/tags]
