Lilla A fyllde fyra år och ni kan väl gissa temat på kalaset? 😆 Som väntat var det mycket rosa och mycket glitter, men då är det ju ett Riktigt Kalas, eller hur? Tårtan var inte bara vacker, den var god också, precis som annat fika som fanns på plats. Födelsedagsbarnet var strålande vacker med rosa klänning och enhörningsdiadem, och hon var sååå taggad! 😆
A följde med, både som morbror, chaufför, och för att få en stunds avkoppling från tentapluggandet. Idag börjar han första dagen på ny praktik, ny ort, nytt folk, nya arbetsuppgifter, dessutom ska han hinna ha ett par tre tentor under veckan, plus eventuellt ledigt för B:s begravning på fredag. (Han ska kolla det idag, om han får ledigt för den.) Han är nog ganska mör till helgen som kommer. 😉 (C jobbade hela helgen så hon kunde inte följa med.)
Jag har börjat ta den vätskedrivande medicinen som jag ska ta ”vid behov” och den fyller verkligen sitt syfte! Det känns som när jag var inlagd på sjukhus, men nu slipper jag köa för toa med två andra som också går på vätskedrivande… 🙄 Nå, jag tappar ett eller annat kilo och tänker avsluta den här vätskedrivande omgången på onsdag, eftersom jag ska bort både torsdag och fredag.
Finessen är att vätskedrivningen går över ungefär vid lunchtid, så em och kvällen och framför allt natten är normal. Om jag slutar med pillren på onsdag så blir torsdag och fredag mer normala, då jag ska vara på resande fot och kanske inte alltid i närheten av en toalett. Jag dricker heller inte mer än jag behöver, på morgonen behöver jag bara ett glas vatten för att skölja ner de tabletter jag ska ta.
Jag har lyssnat klart på den förra boken av Tess Gerritsen, men har börjat på en ny bok av henne, som inte hör till serien om Rizzoli & Ives. Det ska bli intressant att höra om den är lika bra, och jag har laddat hem fler av hennes böcker. Boken jag nu börjat på heter ”Kalla hjärtan”.
UPDATE
Det går bättre än förväntat att vara på jobbet trots vätskedrivande, jag har inte behövt springa så många gånger på toa före lunch. 🙂 Nu, efter lunchen, blir resten av dagen lugn i det avseendet. Jag har så smått börjat planera inför middagen, som vanligt. Det blev ingen matlagning hemma under helgen, då jag kunde slingra mig undan kökstjänst båda dagarna. Istället får jag idag försöka laga något som räcker större delen av veckan, något som passar att portionera upp i matburkar.
Min korridor har köksveckan på jobbet den här veckan, men det går bra. Oftast är det bara jag och A som sköter det som behöver göras, och vi brukar fixa det på em så allt är klart till nästa morgonrush. 😉 Man kan inte börja fylla på bönor i kaffemasken eller ta ut soporna mitt i morgonrusningen, det är mycket mer bekvämt att ta det när alla har fikat/ ätit färdigt för dagen.
Enda rutinen vi brukar missa är att köra diskmasken direkt efter lunch, men jag får försöka komma ihåg det när jag nu börjat luncha på jobbet igen. Annars har jag åkt hem varje dag, precis som de andra i korridoren. Nu har jag visserligen redan hunnit luncha och är tillbaka på kontoret igen, men jag ska gå ner en sväng lite senare, när alla andra också hunnit äta.
UPDATE 2
Självklart såg jag första avsnittet av sista säsongen av ”Outlander” på lördag kväll, när jag kommit hem och kunde slappna av i soffan! 😉 Nu är lördagarna inbokade några ( 8? 10? 12? ) veckor framöver, tills säsongen är slut och serien definitivt är slut för alltid. Risken är ganska stor att jag så småningom hittar någon annan serie jag fastnar i, och följer från början till slut, när jag väl sörjt färdigt över den här seriens karaktärer.
Ikväll är det en annan favoritserie jag ska kolla på: ”Oak Island”, som jag följt i flera år. Vad jag inte kan förstå är varför de stoppar in den så sent på måndagskvällar (med repris lika sent på lördagskvällar), då det är en ovanligt trevlig familjevänlig serie: inga biljakter, ingen skottlossning, inga svordomar, inga lättklädda damer, inget man inte kan visa åt ett barn. Det är kanske för lite action…? *djup suck*
Ja, det är ett ålderstecken att jag tycker att kl 21 är sent (speciellt en måndagskväll) men det är bara att bita i det sura äpplet och inse faktum. 😉 Få se om den tröskeln höjs, sänks, eller flyttas, när jag fått min snarkmask och börjar kunna sova med den? Om jag sover bra på nätterna kanske jag inte är lika trött på kvällarna i fortsättningen?
