Jag var sjuk i fredags, fast jag verkligen planerat att jobba hemifrån. Från början tänkte jag att jag kunde fuska lite – vara sjuk under fredagen utan att meddela det och sedan jobba ikapp under helgen då grejerna ändå fanns hemma. Nu gjorde jag inte det, utan sjukanmälde mig snällt redan i fredags, och tur var väl det.
Fredag hade jag ordentlig värk, i alla leder: fingrar, tår, rygg, knän… Jag var dessutom helt orkeslös, och det fortsatte hela helgen (även om den värsta värken gick över när det slutade blåsa kallt). Tog mig till köket då och då, men orkade inte vare sig laga/ värma mat eller plocka disk i/ ur masken. Jag åt det som fanns lättillgängligt, lämnade disken framme, och gick sedan och lade mig att sova igen. Hela helgen höll jag på på det viset. 😳
Därför fanns det inga rester eller färdiga matlådor att ta med till jobbet idag, så jag var tvungen att åka förbi Macken och köpa ett par mackor till lunch, så jag inte ska svälta ihjäl under dagen. Jag har gått ner 2 kilo sedan senaste vägningen (i torsdags), men om det är mina kloka val under veckan eller mina utslagna sjukdagar som gjort det, vet jag inte. 🙄
Jag storfuskade med min diet under gästbesöket, då jag bjöd på kaffe. De hade köpt med sig fika av olika slag och lämnade kvar rullarna med Ballerina och Singoalla… Det är väl klart att jag stoppade i mig dem i raketfart, när jag får upp sockersuget går inga sötsaker säkra – men när kakorna var slut lyckades jag kämpa ner behovet av att gå och köpa mer sötsaker. Jag hade nektariner att äta för att få både sött och fibrer att dämpa suget med.
På tal om nektariner, en del från hemtjänsten är så gulliga när de handlar åt mig. Han som var i fredags, hade koll på att nektarinerna började vara övermogna men köpte ändå så många som jag skrivit upp, och han hade kollat så han plockat de längsta bäst-före-datumen på en del andra varor. Så gulligt! Det hade jag inte bett om, utan han gjorde det av sig själv och visade när han kom hem med varorna till mig och vi packade upp. 🙂
Jag har hunnit köra en snabbkoll med S, som också börjat med sprutor under sommaren, och hon var jättenöjd och allt gick bra för henne. Hon hade också haft problem med att vikten hoppat upp och ner runt samma tal under semestern, men nu är ju hösten och rutinerna på plats, så det kommer att rätta till sig! Nu motionerar hon mycket mer än mig, då mina skrotiga knän gör mig mer eller mindre orörlig beroende på dagsformen, så hon vinner mycket på det.
Nu har vi förstås ingen tävling, utan jag har istället redan börjat fundera på hur jag ska kunna klara mig utan sprutorna när jag blir pensionär… 🙄 Planen är att gå ner så mycket som möjligt medan jag har råd. Det är inte så enkelt som att ”äta mindre och röra mig mer” när matbruset kommer tillbaka med full kraft. Nå, den dagen, den sorgen. Det är ju ännu några månader kvar. Vem vet, kanske kan jag byta till en billigare sort eller t o m att medicinen finns i pillerform då (förutsatt att de är billigare)? Eller att det beslutats att man får sprutorna med högkostnadsskydd, precis som alla andra mediciner?
UPDATE
Under dagens diskussion runt lunchbordet kände jag mig lite utanför. De andra började diskutera sina gjorda och kommande utlandsresor, för tydligen åker alla andra än jag utomlands då och då?!? Det diskuterades t ex de bästa öarna i Grekland beroende på om man reser med barn eller inte och vilken storlek det är på dem (barnen, inte öarna 😉 ), vilket resebolag som är bäst vad gäller direktflyg och/ eller anknytningar, m m. Någon skulle till en stad för att besöka muséer och annat kulturellt med några väninnor, andra bokar sig för sol & bad med familjen.
Jag är inte avundsjuk, jag har gjort mina egna val, men det känns som att jag nekat mina juniorer att få se mer av världen då vi inte åkt charter till Mallorca, typ. 🙄 Samtidigt har de ju börjat resa själva, i vuxen ålder, utan att klandra mig för att de inte fått tillbringa en vecka varje sommar- eller vinterlov på varmare breddgrader när de var små. Det blev ju folk av dem i alla fall. 😉
Jag är ju inte intresserad av sol & bad och tror inte att juniorerna hade gillat att t ex följa med mig på kulturvandring i Berlin/ Prag/ Budapest (även om B varit till Prag med annat sällskap). Nu är mina knän för dåliga för att jag ska kunna ha utbyte av en sådan resa, jag skulle knappt kunna ta mig fram på flygplatsen ens. Och det är inte bara knäna, det finns även andra krämpor som kan hindra eventuella utflykter. Visst, jag kan resa om jag absolut måste, men helst inte så långt eller utan sällskap. Ja, ja. Jag klarar mig bra ändå. Borta bra men hemma bäst! 🙂