* Snigel *

Jag fick ett felmeddelande när jag skulle göra morgonbloggandet, det gick inte att komma åt bloggen?!? Efter några försök skickade jag hjälpförfrågan till mitt webbhotell, som förstås kunde hjälpa mig! *älskar* Jag är för gammal för sådan här skit, orkar inte grotta ner mig i detaljer och koder som jag kunde göra förr – inte för att det behövdes utan baraföratt. 🙄

Att jag dessutom är extra grötig i huvudet p g a tabletterna jag tuggar i mig gör inte saken bättre. Hoppas hjärnan vänjer sig så jag börjar hänga med igen, det är verkligen inte kul att vara så här seg. Att jag sover dåligt gör också sitt till, och det vet jag inte riktigt hur jag ska få ordning på. Jag försöker hålla mig vaken på kvällarna, inte sova framför TV:n medan jag väntar på något som ska visas senare. 😳

Då knäna börjar torrvärka stiger jag upp och går runt en stund tills jag kan sätta/ lägga mig igen. Igår kväll försökte jag sitta utomhus och lyssna på bok en stund men det blåste isande kallt, så jag klarade bara fem minuter innan jag var tvungen att gå in igen. Däremot – minns jag nu – glömde jag diska plåten från ugnen, den som fiskgratängen runnit över på. Ja, ja. Det får göras ikväll istället. Jag ska ändå inte slå igång ugnen ikväll, eftersom jag har kvar en burk fiskgratäng (att köra i mikron).

Det var en mystisk måndag igår, alla var trötta och gäspiga hela dagen. A skulle komma förbi och hjälpa mig med mina små ärenden igår, men han dök aldrig upp. Misstänker att han också var trött efter att ha varit i L hela dagen. Jag har ju sagt att det inte är bråttom, det kan vänta till helgen om han inte har tid under veckan, så vi får väl se om han dyker upp ikväll.

Brukar ni fara på majbrasor? Jag gör mitt bästa för att slippa, när jag nu slipper gå med juniorerna. Varför stå ute och frysa när jag kan må gott inomhus, på soffan framför TV:n med en katt på magen? 😉 Fast det där med ”katt på magen” är inte helt med sanningen överensstämmande… Siri nattsuddar ju för fullt och parkerar sig bara korta stunder emellanåt på min mage – helst när jag absolut inte har tid. Jag tror hon känner på sig att jag ska till jobbet eller på toa – då är jag nog som skönast att lägga sig på. 😆

UPDATE
Jag har ju glömt berätta att jag till slut, i lördags, äntligen kommit mig för att äta surströmmingen som väntat på mig i kylen så länge! Den var inte dålig men jag blev besviken, för fiskarna var så himla små. 🙁 I vanliga fall rymmer en ”halvburk” 6-8 hela fiskar (jag vill rensa själv) men det var åtminstone ett dussin små rackare i den här burken – den ena mindre än den andra… Nåja, smaken var det inget fel på, men jag iddes inte rensa de allra sista (och minsta) fiskarna utan slängde bort dem. (Det känns som ett brott, för jag slänger aldrig surströmming annars, men den här gången var det för mycket jobb för så lite mat – ungefär som med kräftor. 😉 )

I fredags jobbade jag hemifrån, och det var nära att det blev en sådan dag idag igen. Jag är inte riktigt i fas med mina mediciner, då jag tar både starka smärtstillande (gör mig tröttare än vanligt) och vätskedrivande (springer på toa var 20:e minut), men det verkar gå rätt bra för mig ändå idag. *rycker på axlarna* Knäna tar mindre ont än förra veckan, så mediciner hjälper ju.

En tröst är att dagens (och morgondagens) middag är färdig, eftersom jag har resten från helgen. Det blev en sorts fiskgratäng med alldeles för mycket grädde, så det bubblade över kanten på formen och landade i ugnen – MEN jag har förberett mig för sådana misstag och har en plåt längst ner, som går att ta ut och diska. 😉 Korven är fortfarande inte tillagad men när fisken är slut är det dags. Allting har en ände, och korven den har två… 🙄 Jag har ett par tre olika uppslag till korvrätter jag kan tänka mig.

Min kompis C kom förbi en sväng i lördags, så vi satt och diskuterade både det ena och det andra. Hon är förundrad över att jag fortfarande orkar jobba trots allt jag dragit på mig under den senaste tiden, men jag försöker härda ut så gott det går. Min nedräkning är i full gång: ett år, en månad och fyra dagar kvar. 😆

Jag ska skicka ett meddelande till A och be om lite hjälp, om han har tid under veckan, eller till helgen. Dels har torkvindan ramlat omkull helt och hållet (den hade slagsida tidigare, men nu ligger den ned på gräsmattan), dels måste dragkroken på bilen tas bort. Den är löstagbar men jag vet inte hur man gör, då det är A som sätter på/ tar bort den. Jag kör inte själv med släp.

Vädret är hyfsat. Soligare än väderprofeterna på TV visat, men nätterna är kalla så det blir inte så jättevarmt på dagarna. Dessutom blåser det en del, och vindarna är kalla. Jag har hunnit sitta ute en stund igår, innan jag frös ihop och gick in igen. 😉 Siri nattsuddar fortfarande, även om det är kallt. Jag har inga planteringar så jag vet inte om det varit frost någon natt, men det skulle inte förvåna mig.

UPDATE
Jag har börjat lyssna på ännu en Tess Gerritsen-bok: Jagad av det förflutna. Den är spännande på flera nivåer och jag ser redan fram emot att lyssna på nästa bok i serien. 🙂 Mitt pensionärsliv kommer inte att bli lika spännande som bokpersonens – och tur är väl det. 😉 Jag tycker det är tillräckligt spännande att ta mig till och från bilen utan att falla, mer än så behöver jag inte.

Få se när jag tar mig till IKEA? Innan jag alls lägger in min Click & Collect-beställning måste listan rensas. Det finns en del där som jag klarar mig utan, men som jag blivit sugen på under månadernas lopp. Eftersom jag redan har en massa bra-att-ha-grejer från just IKEA som ännu inte är uppackade från de stora blå påsarna de kommit hem i, så ska jag bara köpa sådant jag verkligen vet att jag kommer att använda i nutid, absolut inga fler bra-att-ha-till-senare-grejer. *hytter med pekfingret*

Alltså, jag vet inte riktigt vad det är som händer, men det blev en väldigt extremt jobbig och knölig vecka. Igår hade jag tänkt låta killen i Grillen laga middag åt mig, och det var på håret att jag hann dit. Stackaren, han hade säkert hunnit städa för kvällen men öppnade uteluckan* när jag (och Kalle 🙂 ) kom hasande fram över parkeringen. Är man stammis så är man. 😉

Anyway, jag fick mig mat, och har därmed ännu inte börjat med korven. Planen är att den blir tillagad under helgen, alternativt i början av nästa vecka. Risken finns att jag inte äter hemma alla dagar under helgen, eller att hemtjänsten får tag i nygrillat på Affären. Jag skriver upp det nästan varje vecka på handelslistan, men ibland hinner det ta slut innan min handling går av stapeln, ibland har de inte grillat alls den fredagen.

Nu hade jag inte blivit utan mat om Grillen hunnit stänga – det fanns ju fler ställen att äta på, men jag slapp åka någon annanstans. Jag vet inte om det är överansträngning med Kallepromenader eller om det är något annat, men jag har börjat samla vätska i benen igen. I morse har jag plockat fram de vätskedrivande tabletterna igen *djup suck* så nu kan jag inte gå långt från toaletten. Nöden har ingen lag. 😆

På tal om mediciner så tänkte jag ta det försiktigt med de nya smärtstillande jag fått, och bara ta två om dagen – morgon & kväll. Glöm det, jag har fortfarande väldigt ont, så nu kommer jag att börja ta fyra, som det står på etiketten. Alltså, en tablett fyra gånger om dagen, inte dubbla piller morgon o kväll.

Vädret har försämrats. Dels har det blåst ordentligt ett par dagar och nu är det mera mulet än det varit under en period. Ingen nederbörd än – på gott och ont. Risken finns att det blir snö, men en liten tröst är ju att den i så fall tinar bort rätt fort. Jag jobbar hemifrån idag, som varje fredag, och har inga planer att åka någonstans under helgen – men man vet aldrig. Plötsligt kanske jag känner en extrem lust att shoppa loss någon annanstans (läs: IKEA) eller pussa barnbarn eller något. 😉 Sommardäcken är på, så om det kommer snö blir jag definitivt kvar hemma.

---

*) Det är en Grill med sittplatser inomhus, men den gamla glasluckan där man kan beställa mat direkt från utsidan finna också kvar.

Nu har jag pratat nonstop i en timme och halsen är snustorr, rena öknen, då jag glömde att ta med något drickbart. Till mitt försvar ska sägas att jag skulle lära upp en ny webbredaktör, A, som frågade minst lika mycket som jag försökte förklara. Vi var alltså två som talade nonstop i munnen på varandra. 😉

Det blir nog bra det här – jag gav honom en hel del ”do & don’ts” men tröstade honom att det går alltid att rätta till det som blivit fel. Om jag inte kan göra det själv, så skickar jag felet vidare. Nu är det inte mycket han tänkt göra ”från början”, utan mest bara uppdatera lite färdig text här och där, tills han blir mer van att arbeta i verktyget.

Dessutom bjuds vi på fika idag! Jag gick ner med min lunch till jobbkylen och då satt ett gäng och fikade för fullt. Det visade sig att A (som jag senare skulle ha webblektion med) firade ett år på plats idag, och därför bjöd alla på fika. Där rök min bantning. 😉 Vilken tur att jag inte börjat än! 😆

Angående bantning så har jag redan en del idéer jag skulle kunna börja använda mig av, då jag vet att ”matbruset” gärna ställer till det för mig. T ex skulle jag kunna börja avsockra mig igen. Det har funkat förut och kommer att funka igen, bara jag låter bli sötsaker. Jag kan inte byta till ”sockerfritt” då det ändå innehåller sötningsmedel, vilket triggar igång sötsuget i mig, förutom att jag blir dålig i magen… Den söta smaken måste jag låta bli – då går det bra. 🙂

Jag har haft diskussion om (framför allt min egen) mathållning tidigare med andra personer, enskilt eller i grupp, och försöker få dem att förstå att vi vet alla 1) när, 2) hur och 3) vad vi ska äta – även vi som är överviktiga. Två syskon, uppvuxna i samma familj under samma förhållanden, kan skilja i vikt, precis som i humör eller hårfärg. Det kan vara så att den ena har svårare matbrus än den andra.

Matbruset är vad som gör att hjärnan inte bryr sig om att du redan är mätt, eller att du inte är hungrig över huvud taget. Hjärnan vill ändå stoppa i dig allt ätbart så du inte får för lite mat. Det är väl en rest sedan tiden då vi jagade mammutar, ungefär. Bruset fyller dina tankar med mat mer eller mindre hela tiden, som det gör för mig. 😳 Somliga lyckas stänga av bruset, men inte alla.

Jag vet förstås att även om jag tar bantningssprutor så måste jag ändå lägga om både kost och livsstil, det blir inte så att jag tar sprutor och kilona rasar utan andra ansträngningar. Det blir en lång och svår resa att fixa till det jag behöver fixa vad gäller mat & motion, och då tror jag sprutorna blir till stor hjälp. De dämpar förhoppningsvis matbruset så jag kan fokusera på rätt saker.