Vädret idag är både grått och ruggigt, men det regnar – för tillfället – inte. Däremot var bilen blöt och rutorna igenimmade när jag försökte ta mig ut från gården utan att backa på någon eller något (postlådan, t ex). Ingen nattfrost än men jag har hört i fikarummet att kollegor fått skrapa bilrutorna ett par morgnar, beroende på var de bor.
Jag blev väldigt populär i morse, redan innan jag hunnit klä på mig?!? Dagens första missade samtal kom när jag höll på att klä mig och mobilen låg utom räckhåll. Provade ringa upp när jag var färdig men då var personen upptagen och kunde inte ta emot samtal. (Det var ett väntat samtal, jag hade bara inte fattat att personen var så morgonpigg.) Gjorde mig ordentligt klar och åkte till jobbet, där jag precis plockat ut Kalle ur bagaget, då det ringde igen!!! 😯
Det var B, som meddelade att hennes insats som sällskapsdam/ hjälpreda på torsdag ligger i riskzonen att inte bli av, då lilla A blivit sjuk och stora A ska på jobbresa flera dagar. Ja, ja. Det går nog bra ändå. Hon skickade länk till entrévärdarna på sjukhuset, så jag kommer nog att klara mig. Jag har faktiskt använt mig av dem en gång tidigare, men visste inte då att man kan få skjuts i rullstol ända ut till bilen, så jag tog mig ut på parkeringen med kryckan den gången. Nu är jag i sämre skick, så de kommer att få både hämta och skjutsa mig till/ från bilen.
Igår var en typisk måndag. Jag kunde inte räkna, som ni säkert redan sett: det var fyra grejer jag skulle köpa på Affären, inte fem. Nu blev det inte mer än en punkt bortplockad från listan, hantlarna, då de inte hade gummibanden eller sprayflaskan jag ville ha. Orkade inte heller börja prova skor, då mina knän är så trasiga. Jag kan knappt gå över huvud taget, inte ens med Kalle. Jag rör mig inte mer än nödvändigt, fast jag borde. Gudarna ska veta att jag borde. 🙁
Men jag fick ett tips av en kollega, som har ett syskon med knäproblem, som googlat på olika alternativ: det finns en sorts medel som sprutas in i knät för att slippa operation, som inte är kortison. (Det har jag provat och det hjälper inte.) Tyvärr är det inget den ordinarie sjukvården erbjuder, utan man får vända sig till en privat klinik och betala någonstans mellan 23-40 tusen per knä om man får den behandlingen. *sväljer* Ja, ja. Då vet jag. Det tål att tänka på. 🙄
UPDATE
Vädret har blivit bättre, växlande molnighet med ganska mycket sol däremellan, faktiskt. Det hjälper inte, jag är ändå trött och less. Redan?!? Det är ju bara tisdag? Jag hör genom vädringsluckan hur vinden susar genom höstlöven i träden och buskarna utanför.
Dagens lunch var lika osaltad som gårdagens 😉 för jag glömde ta med mig saltet från kryddhörnan i fikarummet till bordet, och när jag väl satt mig orkade jag inte resa mig igen. Mina onda knän såg alltså till att jag inte översaltade maten idag. 😉 OK, jag hade kunnat be någon annan hämta/ ta med saltet till bordet, men jag klarade mig bra. Maten var inte helt osaltad, den hade bara behövt lite mer. Whatever.
Den senaste tiden har jag verkligen försökt gå in helt och hållet för lättprodukter, försökt hitta fettfria varor utan socker (nej, jag gillar fortfarande inte den fettfria yoghurten), men visst gör jag oavsiktliga små felsteg då och då, jag också. T ex köper jag ibland färdiga kryddblandningar, och i dem är det ofta socker av något slag om man läser innehållsförteckningen. På det stora hela går det dock bra med maten; jag äter gott, har uteslutit olika varor ur min kost och lagt till en del nya. Exempelvis avokado, som jag verkligen avskytt, börjar nu vara ätligt – kanske inte jättegott men absolut ätligt.
