* Snigel *

Jag är så nöjd med mig själv idag, åtminstone nu på förmiddagen – innan något dyker upp och förstör känslan. 😉

Igår tog jag mig igenom arbetsdagen, och orkade sedan både laga mat och röja upp i köket när jag kom hem. Sorterade bort skräpet jag inte orkat flytta från bordet förra veckan. Hela förra veckans disk tryckte jag in i masken så gott det gick, handdiskade större kärl som inte rymdes, och var färdig strax efter kl 23. Det tar lång tid för mig när jag ska göra något, då jag inte orkar hålla på så länge utan måste sitta och vila en liten stund då och då, men jag kände mig så nöjd när jag var klar OCH hade lunchlådor i kylen! 🙂

Idag ösregnar det, åtminstone på morgonen. Jag hade bara fleecekoftan när jag gick till bilen, så den blev förstås lite fuktig tvärs igenom. Nu är det dags att söka fram höstjackan, som står emot regn och vind. Jag är dessutom lite i valet och kvalet om jag ska börja kolla på en ny täckjacka till vintern, men det finns tid för det än. Hoppas jag. Man vet ju aldrig när och hur vintern kommer numera, känns det som. Sommaren är i alla fall definitivt över, men jag klagar inte – jag gillar ju hösten.

Den här veckan försöker jag lägga om kosten lite grann. Jag äter ju grekisk yoghurt med havregryn och bär varje morgon, numera utökas portionen med chiafrön som fått svälla i mjölk över natten. Den här veckan har jag beställt att det skulle vara fettfri grekisk yoghurt *ler bittert* för att spara in lite kalorier. Låt mig bara säga: det är verkligen inte gott och den frukost jag tidigare sett fram emot är numera en plåga. Jag tuggar och lider och önskar att den fettfria yoghurten snabbt tar slut så jag får gå tillbaka till den vanliga, med 10% fett. OK att den är fetare men ack så mycket godare! 😳

Nå, då har jag ju provat. Vem vet, det kan hända att jag vänjer mig vid den yoghurten innan veckan är slut så jag skriver upp den fettfria på listan igen? Konstigare saker har hänt. 😉

UPDATE
*oouf* Jag tog nog för mycket havregryn i morse, har fått magknip när de sväller. Tror jag – något har gett mig magknip och havregrynen står högst på listan 🙄 men det går väl över. Jag ska ta en prommis genom korridorerna på jobbet om en stund, baraföratt, så får vi se om det hjälper med motion. Det bälte jag har som prydnad utanpå klänningen har jag spänt upp så mycket det går, men fast det är i yttersta hålet har jag ändå ont. Ja, ja. Det går nog över så småningom.

UPDATE 2
Tack och lov så gav det onda med sig; sakta men säkert ebbade magsmärtan ut. Jag har inte ätit någon lunch, ville inte fylla på med ännu mer i den överfyllda magen, utan drack bara lite grann. Planen är att ta lunchen imorgon istället, jag äter ju varje dag. *rycker på axlarna* Trots sprutorna har jag ännu överflödsdepåer lite varstans på kroppen, så jag klarar mig idag. 😆

UPDATE 3
Visst har jag tidigare sagt att jag inte gillar overnight oats? Alltså, jag äter gärna havregryn och de är OK om de blir blötlagda när jag ska äta dem, men jag gillar dem inte när de blötts upp till gegga under natten. Däremot ska chiafrön blötläggas ordentligt, helst över natten, men det är en helt annan sak. Det är därför jag blandar dem på morgnarna, speciellt nu när jag har fettfri yoghurt. Den behöver verkligen blötas en aning då jag tycker den är så torr. *ryser* Men det är väl som med allt annat; en vanesak. 😉

Jag är fortfarande mätt efter magknipet, men är lycklig att det gått över! Det kan vara den saknade effekten av medicinen; att jag blir proppmätt men inte hann känna av det innan jag ätit för mycket, och sedan började allt svälla? Anyway, imorgon blir det en betydligt mindre portion, även om jag tog en ”vanlig” portion idag. Plötsligt händer det, att jag måste begränsa mig. 😉

Jag var sjuk i fredags, fast jag verkligen planerat att jobba hemifrån. Från början tänkte jag att jag kunde fuska lite – vara sjuk under fredagen utan att meddela det och sedan jobba ikapp under helgen då grejerna ändå fanns hemma. Nu gjorde jag inte det, utan sjukanmälde mig snällt redan i fredags, och tur var väl det.

Fredag hade jag ordentlig värk, i alla leder: fingrar, tår, rygg, knän… Jag var dessutom helt orkeslös, och det fortsatte hela helgen (även om den värsta värken gick över när det slutade blåsa kallt). Tog mig till köket då och då, men orkade inte vare sig laga/ värma mat eller plocka disk i/ ur masken. Jag åt det som fanns lättillgängligt, lämnade disken framme, och gick sedan och lade mig att sova igen. Hela helgen höll jag på på det viset. 😳

Därför fanns det inga rester eller färdiga matlådor att ta med till jobbet idag, så jag var tvungen att åka förbi Macken och köpa ett par mackor till lunch, så jag inte ska svälta ihjäl under dagen. Jag har gått ner 2 kilo sedan senaste vägningen (i torsdags), men om det är mina kloka val under veckan eller mina utslagna sjukdagar som gjort det, vet jag inte. 🙄

Jag storfuskade med min diet under gästbesöket, då jag bjöd på kaffe. De hade köpt med sig fika av olika slag och lämnade kvar rullarna med Ballerina och Singoalla… Det är väl klart att jag stoppade i mig dem i raketfart, när jag får upp sockersuget går inga sötsaker säkra – men när kakorna var slut lyckades jag kämpa ner behovet av att gå och köpa mer sötsaker. Jag hade nektariner att äta för att få både sött och fibrer att dämpa suget med.

På tal om nektariner, en del från hemtjänsten är så gulliga när de handlar åt mig. Han som var i fredags, hade koll på att nektarinerna började vara övermogna men köpte ändå så många som jag skrivit upp, och han hade kollat så han plockat de längsta bäst-före-datumen på en del andra varor. Så gulligt! Det hade jag inte bett om, utan han gjorde det av sig själv och visade när han kom hem med varorna till mig och vi packade upp. 🙂

Jag har hunnit köra en snabbkoll med S, som också börjat med sprutor under sommaren, och hon var jättenöjd och allt gick bra för henne. Hon hade också haft problem med att vikten hoppat upp och ner runt samma tal under semestern, men nu är ju hösten och rutinerna på plats, så det kommer att rätta till sig! Nu motionerar hon mycket mer än mig, då mina skrotiga knän gör mig mer eller mindre orörlig beroende på dagsformen, så hon vinner mycket på det.

Nu har vi förstås ingen tävling, utan jag har istället redan börjat fundera på hur jag ska kunna klara mig utan sprutorna när jag blir pensionär… 🙄 Planen är att gå ner så mycket som möjligt medan jag har råd. Det är inte så enkelt som att ”äta mindre och röra mig mer” när matbruset kommer tillbaka med full kraft. Nå, den dagen, den sorgen. Det är ju ännu några månader kvar. Vem vet, kanske kan jag byta till en billigare sort eller t o m att medicinen finns i pillerform då (förutsatt att de är billigare)? Eller att det beslutats att man får sprutorna med högkostnadsskydd, precis som alla andra mediciner?

UPDATE
Under dagens diskussion runt lunchbordet kände jag mig lite utanför. De andra började diskutera sina gjorda och kommande utlandsresor, för tydligen åker alla andra än jag utomlands då och då?!? Det diskuterades t ex de bästa öarna i Grekland beroende på om man reser med barn eller inte och vilken storlek det är på dem (barnen, inte öarna 😉 ), vilket resebolag som är bäst vad gäller direktflyg och/ eller anknytningar, m m. Någon skulle till en stad för att besöka muséer och annat kulturellt med några väninnor, andra bokar sig för sol & bad med familjen.

Jag är inte avundsjuk, jag har gjort mina egna val, men det känns som att jag nekat mina juniorer att få se mer av världen då vi inte åkt charter till Mallorca, typ. 🙄 Samtidigt har de ju börjat resa själva, i vuxen ålder, utan att klandra mig för att de inte fått tillbringa en vecka varje sommar- eller vinterlov på varmare breddgrader när de var små. Det blev ju folk av dem i alla fall. 😉

Jag är ju inte intresserad av sol & bad och tror inte att juniorerna hade gillat att t ex följa med mig på kulturvandring i Berlin/ Prag/ Budapest (även om B varit till Prag med annat sällskap). Nu är mina knän för dåliga för att jag ska kunna ha utbyte av en sådan resa, jag skulle knappt kunna ta mig fram på flygplatsen ens. Och det är inte bara knäna, det finns även andra krämpor som kan hindra eventuella utflykter. Visst, jag kan resa om jag absolut måste, men helst inte så långt eller utan sällskap. Ja, ja. Jag klarar mig bra ändå. Borta bra men hemma bäst! 🙂

Jag oroade mig i onödan! 🙂 Den norska släkting som ringt mig igår under arbetsdagen, visade sig vara här – på campingen – med familjen! De kom på besök till mig igår, hela gänget, så vi fick gå igenom de senaste årens händelser, då ingen av oss är särskilt bra på att skriva eller ringa varandra om det inte är något särskilt. Nu är vi hyfsat uppdaterade och ska träffas igen för middag ikväll, på något av matställena i närheten.

En till liten ljuspunkt var det igår, förresten! När jag höll på att lasta Kalle i bilen, när arbetsdagen var slut, passerade en kollega som jag inte sett på hela sommaren, och hon tyckte jag blivit ”liten”. Jag blev så förvånad och undrade på vilken ledd, men hon menade på bredden (även om jag krympt på höjden också). 😉 Det lever jag länge på! 😆

Jag har ju, när jag började med viktsprutorna, talat om det åt alla som ville höra på, baraföratt. Det är kul, för många har frågor om både det ena och det andra vad gäller sprutorna, och nu har de någon de törs fråga. Jag svarar så gott jag kan, men är noga med att tala om att det är mina personliga upplevelser av sprutorna, andra kan få helt andra effekter/ biverkningar/ utfall.

Dagen idag började inte så bra, trots de glada nyheterna igår. Vikten har gått upp ca 1½ kg *djuuup suck* och muggen med skruvlock är bortom all räddning. Den läckte i morse igen, när jag provade om jag kanske skruvat för löst eller snett igår. Trots att jag skruvat på locket efter konstens alla regler så forsade vätskan ut ändå när jag provade vicka på muggen. 🙁 Ja, ja. Jag har slängt dyrare saker. Lite irriterande, bara. (Och tur att det inte börjat läcka i bilen, jag kollade igår. Muggen stod nog upprätt tills jag plockat ut korgen från bilen.)

Jag fortsätter att lyssna på boken jag håller på med, när jag nu vant mig vid dialekten. Även om jag bor nära finska gränsen så talas en helt annan sorts dialekt här, som inte alls låter som Mumin. Jag pratar inte själv vare sig finska eller meän kieli, men hör ändå skillnaden i brytningen när de talar svenska. Om ni undrar hur det låter här, så kan jag rekommendera att lyssna på någon bok av Mikael Niemi som han själv läst in, att jämföra med den boken jag nu håller på med. Tydlig skillnad! 🙂

Efter gårdagens styrelsemöte hade vi ett par kandidater att fråga om ordföranderollen. Nu har jag precis nappat upp den ena och har bara den andra kvar att fråga. Varför det ska ske så snabbt är för att anmälningstiden till årets områdeskonferens snart går ut, och det är jättebra om jag kan ta med den blivande ordföranden. (Även om jag inte vill åka, så kan jag offra mig och vara sällskap en sista gång… Om h*n tackar nej så åker inte jag heller.)

Veckorna rusar förbi. Det är redan torsdag igen, så jag måste packa sådant jag kan göra hemifrån – plus datorn – innan jag lämnar jobbet ikväll. Jag är lite i valet och kvalet: skriva ut en del listor som behöver gås igenom, eller försöka kolla dem på enbart skärmen? Det tål att fundera på, men det behöver inte ordnas just idag. Jag har ännu gott om tid, men – som sagt – tiden rusar iväg snabbare än beräknat.

UPDATE
Jag börjar bli sugen att shoppa lite nytt att ha på mig, men så är det ju varje höst. Sommarkläderna plockas undan och de välanvända höst-/ vinterkläderna börjar krypa fram ur gömmorna. Jag är så less på allt vad jag har att ta fram, då jag haft många av plaggen sedan dinosaurieutrotningen, ungefär. Eftersom jag kör en ”tidlös look” (alternativt struntar i att följa senaste modet) är det inte aktuellt att köpa nytt för att det är omodernt, utan det händer att jag blir less. Vinterkläderna används förstås mycket längre perioder än sommarkläderna. Dem hinner jag ju knappt plocka fram så är sommaren över, eller som i år: den syntes inte till alls.

Vad som kommer att bli intressant är att röja i tvättstugan, för där finns nog fynd jag glömt bort att jag någonsin haft!?! Det kommer inte att hända ikväll, men jag kanske börjar lite smått under helgen? Om knäna vill, så kan det hända.

Dagens väder är – som vanligt – grått, till och med lite duggregn pratade någon om i fikarummet. Nå, är det höst så är det. Perfekt TV-väder! Jag har två TV-serier från i somras som jag sparat och tänkt kolla lite närmare på, när nu höstmörkret sätter in. Lite levande ljus (troligen i batteriform) och en rykande temugg så är idyllen perfekt! 😉

Jag minns inte om jag tidigare skrivit att jag försöker komma igång med att äta blötlagda chiafrön till frukosten? Alltså, inblandade i det jag äter – inte bara chiafrön rätt upp och ner. Det kan inte hjälpas, de är verkligen inte aptitretande (ser ju ut som grodrom!), men de fyller i magen som de ska. Just i morse hade jag tinat upp frysta mangobitar i röran också, och de gav en extra slemmig känsla, förutom grodrommen, då. 😉

Tidigare försökte jag blötlägga chiafröna direkt i yoghurten på kvällen före, men den var nog för tjock. Det knastrade för mycket när jag åt. Nu blötlägger jag dem i mjölk på kvällen och blandar in dem i yoghurten på morgonen, så då är de inte lika knastriga. Tyvärr blir de ännu mer grodäggsliknande när de är uppblötta, men om jag inte tittar så noga går det bra att stoppa in dem i munnen.

Jag hittade ett rött (dekorativt) bälte att använda till den svarta klänningen jag har den här veckan på jobbet. Döm om min förvåning då jag var tvungen spänna in det två hål kortare för att det inte ska hasa ner hela tiden! Nu är det länge sedan det är använt, och då i bälteshällor på jeans, men ändå. (Hur många ÅR är det sedan jag senast hade jeans?) Jag har inte mätt eller fotograferat mig innan jag började med sprutorna, men lite grann verkar jag ändå ha krympt. 🙂

Dagens väder är grått, mera grått och ännu mera grått, i alla fall på morgonen. Det kan ha regnat inatt, eller åtminstone varit fuktigt/ dimmigt, för Siri var lite blöt om tassarna i morse. Snart får jag flytta tvättlinorna inomhus, men jag måste rensa färdigt i vardagsrummet först, för det är där de kommer att hamna. Nu har jag förstås inga drivor av tvätt längre, inte innan jag rensat i källartvättstugan i alla fall.

Det bästa med att det är tisdag idag är att måndagen är förbi. 😉 Är det bara jag som tycker att måndagen är lika lång som alla arbetsveckans övriga dagar tillsammans? Den sitter som en fet propp i början av veckan och vill inte ge med sig, men när man väl tagit sig igenom/ förbi den dagen så går resten av veckan snabbt förbi.

Jag har börjat lyssna på en ny bok, ”De oförlåtna” av Ulrika Hansson. Den utspelar sig i typ finska Österbotten, i svenskspråkiga trakter, och har en finlandssvensk kvinnlig uppläsare. Förlåt, men det har tagit typ halva boken innan jag kommit över att den mörka historien om mord och hämnd blir uppläst av Muminmamman! 😆 Nu har jag vant mig och kan fokusera mer på själva berättelsen, inte på rösten.

UPDATE
Veckans nyhet är att jag börjat ta med mig proteindryck till jobbet. Igår hade jag chokladsmak, idag är det vanilj. Nu blev jag faktiskt mätt av lunchen, men om jag känner suget under em kan jag dricka proteindrycken så jag inte blir grinig när jag blir hungrig (”hangry”, som det kallas). Drycken är visserligen sötad med sötningsmedel, men jag kunde dricka igår utan att sötsuget drogs igång. (Dessutom kan jag bli dålig i magen av sötningsmedel men det är jag medveten om.)

Egentligen hade Affären extrapris på de små flaskorna, som finns i en mängd olika smaker, och de hade extrapris ”2 för X kr” förra veckan. Det var därför fyra små flaskor jag ville ha, men hemtjänsten köpte fyra stycken literspaket istället! 😳 Ja, ja, det gör inget – då räcker de längre, speciellt när jag kan ta med till jobbet. De var faktiskt billigare per liter i litersförpackningar än ”2 för X”-erbjudandet, lite synd bara att det inte fanns fler smaker i stora paket. Nå, spela roll, jag kommer att dricka upp dem. 🙄

Jag tar inte med hela literspaket till jobbet, förstås, utan hittade en icke bortstädad mugg med tätt skruvlock i ett skåp i köket. Annars har jag ju rensat en del i köket men inte just det skåpet. På tal om köket så har jag fortfarande inte rensat och röjt i lådhurtsen som jag skulle göra under sommaren. Nu är sommaren över och det börjar verkligen vara dags att ta itu med den. För att inte tala om röran i vardagsrummet. Eller mina kläder – både inom och utom garderoben. *host host harkel*