* Snigel *

Mitt hjärta känns bra, jag har inga störningar som känns, i alla fall. Pulsen är låg och drar inte iväg som den gjorde tidigare. Andningen har däremot inte blivit bättre, snarare tvärtom, trots inhalatorn (nebulisatorn) jag försökt använda sent igår kväll. Nå, det kan bero på att jag inte riktigt fattade hur och var jag skulle sätta fast andningsmasken, då jag redan hade monterat munstycket man använder utan mask. (Jag vet, man ska inte börja fippla med okända apparater när det är mitt i natten.)

Medan jag puffade mig kom jag på vad jag gjort fel (munstycket skulle aldrig ha monterats, masken skulle satts på slangen direkt) men då var det bara att puffa klart utan mask – man kan inte byta mitt i en session. Sedan behövde jag inte ta en till omgång, så jag får väl prova idag istället. 🙄 Det är inte uppmuntrande att använda pulsoximetern efter det, då den visar en ännu lägre syrenivå?!? Jag tror den gått sönder, jag borde inte vara vid liv med så låga nivåer som den visar nu. Typ. 😳

Jag fick förresten bakläxa på mitt sputumprov. Trots mitt hostande och kraxande för att få upp slem från lungorna, så var det tyvärr bara saliv. Jag får göra om det. 🙁 Ska bara åka över till HC och hämta ett nytt provrör idag, tänkte passa på när jag far till Apoteket lite senare.

Det är bara -3 grader idag men det snöar inte (än)! Som vanligt, när det slår om till varmare väder efter en kallperiod, slår det in kyla i huset. Jag får sitta med en tjock varm tröja på mig för att inte huttra framför datorn. Nå, det var samma igår, och då kunde jag plocka av mig tröjan under em. Då hade jag ”kommit ikapp”. 😉

Ett av mina i-landsproblem är att SVT nu ändrat och flyttat runt ”Fråga doktorn”. De visar en snutt varje dag, verkar det som?!? Den här veckan har de kört igång en nysatsning som ändrat mycket i tablåerna – men det blir nog bättre när jag vant mig. Först måste jag hitta rätt dag och tid för ”Fråga doktorn”, för om jag inte fattat det helt fel så kommer det att ändå att bli ett veckoprogram, förutom (innefattande?) de snuttar som visas varje dag.

Jag klarade det och vaknade ur narkosen hur fint som helst! Ja, jag var aningen nervös över att sövandet inte skulle gå bra, men det var helt i onödan att oroa mig över det. *rycker på axlarna* Själva elkonverteringen var jag däremot inte alls orolig över. 😉

Eftersom jag har en pulsoximeter här hemma kan jag kolla på den och ser att hjärtat är mycket lugnare nu, det slår inte alls lika snabbt som tidigare. Däremot är jag fortfarande tungandad men jag ska under dagen börja bekanta mig med min inhalator Pariboy så får jag nog ordning på det också. Jag kommer att bli som en ny människa! 😳 Om fyra veckor blir det uppföljning med ett EKG efter konverteringen, men det tror jag kommer att göras här hemma (på HC).

Jag bestämde mig för att jobba hemifrån även idag och imorgon. Imorgon ska jag ju ändå jobba hemifrån efter lunch, så jag ids helt enkelt inte dra datorn till jobbet för att koppla in den idag, när den ska kopplas ur imorgon igen. Dessutom tänkte jag hinna testa inhalatorn i lugn och ro innan jag börjar bära datorväskan både nedför och uppför bron.

Både A och C följde med till sjukhuset i K, och de hann en sväng ”på stan” medan jag fick min elstöt och sedan fick vakna till i lugn och ro. Det var lite förvirrande att hitta rätt i korridorerna, eftersom sjukhusets akutavdelning under hösten drabbats av en rejäl vattenläcka, så akuten och intensiven har flyttats runt lite grann, vilket gör att annat har fått flytta åt andra håll – men vi hittade rätt väntrum till slut.

A skjutsade mig i rullstol, så det gick bra. Det är ändå lite pinsamt att bli skjutsad men det kan inte hjälpas. Jag orkar gå igenom ett rum, ungefär, sedan har jag slut på orken. Speciellt när jag inte har något att stötta mig på, typ kryckan eller (i affären) varuvagnen. Jag tog inte med kryckan igår, den är mest i vägen när jag har någon som skjuter rullstol åt mig. Här hemma klarar jag att ta mig från soffan till toa, men när jag ska gå tillbaka brukar jag ta omvägen förbi köket och vila en stund. 🙄

Dagens middag blir nog något med korv, men jag vet inte än om det blir korv Stroganoff eller om det blir något annat. Jag kan hinna ändra mig flera gånger innan det är dags! 😆 Och imorgon måste jag ha handelslistan klar åt hemtjänsten – redan?!? Den här veckan rusar bara iväg, och vad ska jag äta nästa vecka? 😳

UPDATE
Jag glömde ju vädret! Det var förvånansvärt nog ingen snörök efter vägarna sedan tisdagens snöfall, allt var ordentligt bortplogat. Graderna låg på -9, så det var hälften så kallt som i förrgår. 😉 Idag ligger termometern på -8 grader, så det är inte så stor skillnad, och inte heller idag snöar det. Nu håller jag tummarna att snön håller sig kvar i molnen tills jag hunnit vara på Apoteket och sedan kört in bilen i garaget. Sedan får det snöa hur mycket det vill! 😆

UPDATE 2
Förstås kom min älsklingskollega A förbi med post åt mig under lunchen, och kollade hur jag mådde efter ingreppet. Jag lovade att vara på plats igen nästa vecka, för vi har inte fikat tillsammans på evigheter. 😉

Det verkar som att det här blir sista dagen med sträng kyla – för den här gången. 🙄 Imorgon skulle det börja bli lite varmare, d v s tjugonånting istället för trettinånting i minusgraderna enligt väderprofeterna. Men då börjar det väl snöa istället, så aldrig får man vara riktigt glad. 😉

Helgen har varit och farit. Jag har verkligen inte gjort mycket, det räcker att försöka hålla mig vid liv, ungefär. Min andning blir inte bättre, tvärtom, men jag väntar på att få en egen ”puffare” (modellen heter tydligen Pariboy) att använda hemma för att få lite ordning på andningen. Allt tar så lång tid för mig, jag måste ju hinna andas mellan varven också.

Just nu jobbar jag hemifrån inte bara på grund av kylan, utan för att jag antagligen inte skulle orka ta mig hela vägen till garaget, där bilen står. Jag får starta tidigt med morgonsysslorna imorgon då jag ska vara tidigt på provtagningen. Alltså, förstår ni? Bara att klä på mig är som att springa ett maratonlopp. I uppförsbacke. Med motvind.

Nå, jag har ju världens bästa kollegor: A ska kolla min jobbpost och komma förbi med den när hon åker hem på lunch. 🙂 Då hinner jag ju jobba ikapp med sådant som kommit in på papper, för det som kommit i mailen kan jag ta hand om hemma, direkt på en gång.

UPDATE
Jag glömde ju berätta hur jag lyckades slarva bort årets julklapp från arbetsgivaren! Ni vet ju att jag är allmänt dagvill, har noll koll på veckodagar/ datum och andra mer eller mindre viktiga saker. Till julklapp fick vi presentkort på handskar – varma, rejäla norrbottniska handskar – som man måste välja modell och storlek, vilket krävde att man måste mäta handen med måttband.

Jag trodde jag hade gott om tid och satte mig igår (efter att äntligen ha hittat måttbandet) och började fylla i uppgifterna på webbsidan. Då visade det sig att sista dagen för att lämna in uppgifter + rabattkod var i lördags! *gaahhh* Nå, jag klarar mig utan nya handskar, men irriterande att jag inte kommit mig för att fixa det i god tid.

Just nu sitter jag i telefonkö. Det framkallade lite hjärtklappning tidigare, men nu har kön lugnat ner sig. Rösten talade nämligen om då och då att ”du har för närvarande plats nummer ETT (lång paus) hundra trettio fyra i kön” men nu har jag hamnat under hundra så jag slipper höra det. 😆

Det är lite spännande med telefonkö ibland. Oftast kommer jag fram till slut, men jag vet kollegor som lyckats komma fram precis när företagets/ myndighetens telefontid tagit slut – och då bryts samtalet bara! ;shock:

UPDATE 2
A svängde förbi med en överraskande tjock pappersbunt, men det visade sig att hon tagit med allt jag hade på skrivbordet, för säkerhets skull. En hel del var färdigt, behöver bara sorteras in i rätt pärmar, men det visste ju inte hon. Jag har varit sysselsatt hela em, tills jag tog en kaffepaus. När jag kom tillbaka efter den hade datorn loggat ut mig stenhårt och totalvägrade att släppa in mig igen. Ja, ja. Jag ska ju ha något att göra imorgon också. 😉

Eftersom det varit en kort vecka så kom fredagen väldigt fort den här gången. 😯 Jag – som alltid är dagvill – har inte alls hängt med, men ska försöka få ihop en handelslista åt hemtjänsten under fm. (De handlar åt mig under em.) Den här gången ska jag verkligen försöka skriva in lite godsaker också. 😉 Det är faktiskt jättesvårt, för oftast vet jag ju inte själv vad jag är sugen på innan jag ser det i affären. Att dessutom komma ihåg vad olika sorter heter kan vara ett äventyr i sig. 😆

Vad jag också behöver göra innan hemtjänsten kommer, är att diska. Ja, alltså stoppa in disken i masken och köra igång den. Det kan bli en aning handdisk också (träskärbrädor och en ugnsplåt) men inte mycket. Jag börjar bli som en rolig historia: städar innan hemtjänsten kommer för att städa åt mig. 😉 Vad som också behöver putsas upp, förutom disken, är mina glasögon – alla tre paren.

Kylan håller i sig, -30 grader idag igen. Min stora tröst är jag åtminstone inte har en hund som måste rastas utomhus. Visserligen vill min katt gärna gå ut även när det är kallt, men jag slipper gå med henne. Siri har varit ut inte mindre än två (!) svängar i morse, men nu syns hon inte till. Antagligen har hon bäddat ner sig i sängen i sovrummet.

UPDATE
Det tog hela fm men nu är jag klar med disken! Diskmasken susar i bakgrunden och all handdisk är åtgärdad och står på tork. Jag är på vippen att sluta laga och äta mat här hemma, bara för att slippa diska. 😉 OK, kanske inte, men vissa stunder är det förslaget väldigt lockande.

Min bil är reservbil idag, ifall inte A får igång sin. Han måste hem till Byn idag och om hans bil inte startar (efter att ha stått stilla utan värmare i flera dagar) så har jag lovat att han får låna min, som står i uppvärmt garage. Den här kylan är både lång och svår, men det verkar som att vädret under nästa vecka ska bli varmare. Då får vi förstås snö istället, men livet blir lite lättare.

UPDATE 2
A behövde inte låna bilen, hemtjänsten har städat och varit och handlat åt mig, jag har putsat upp glasögonen. Nu kan jag göra helg! OK, en stund till ”på jobbet” men det blir bara så att jag kan ta emot eventuella samtal ifall någon ringer.

Till nästa vecka vet jag inte om jag ids göra någon matsedel. Jag blir borta en hel dag (onsdag) och vet inte om min co-driver A vill bli bjuden på middag på något matställe när vi åker hem. Jag kommer inte att svälta utan matsedel, utan det blir nog lite av varje till middag beroende på vad jag känner för, just den dagen. Till lunch har jag mina trogna smörgåsar, som alltid finns nära till hands. 🙂