* Snigel *

Årsmötet är nu avklarat och de tappra få som kom till mötet valde in S som ordförande. Yesss!!! *skuttar av glädje* Nu slipper jag!!! Det trevligaste var att ett par ungdomar* dessutom visat intresse för att engagera sig, antingen i styrelsen eller som (skydds-) ombud. De vill vara med och påverka, och det är jättebra! 🙂

Idag jobbar jag hemifrån hela dagen, inte bara på em. Handelslistan är skriven, så det finns vissa Planer för vad jag ska äta nästa vecka. Solen skiner idag, faktiskt så mycket att jag var tvungen att dra ner rullgardinen i köksfönstret för att se något på datorskärmen – med solen i ögonen, dessutom. Det har frusit på inatt, jag såg frost smälta på bilrutorna när jag rullade ner gardinen.

Egentligen ska jag väga mig varje morgon för att hålla koll på att jag inte börjar samla vätska i kroppen igen. Nu försöker jag komma ihåg att ställa mig på vågen ett par gånger i veckan men vikten pendlar några hekto upp eller ner – mest ner, faktiskt. 🙂 Det kan inte kallas bantning, utan vikten rör sig runt ungefär samma siffra hela tiden, men låt mig säga som så: tidigare vägde jag mer. Även om det bara skiljer något kilo, som inte gör någon stor skillnad i min viktklass, så går det ändå åt rätt håll – i snigelfart, förstås. 😉

---

*) Att kalla dem ”ungdomar” är kanske att ta i – de har familjer och har passerat 30-strecket, men jämfört med mig är de ungdomar.

Vårens första regn (!) har öst ner under natten. Jag vaknade vid halv 3 och trodde Snarkis höll på att ge upp, p g a det underliga oväntade ljudet. Så insåg jag att det var störtregn på altantaket som hördes! I mars?!? 😯 Regnet fortsatte under morgonen, så Siri ville absolut inte gå ut i morse. En fördel: det är inte halt längre, all nysnö från igår på tidigare framtinade ställen har nu regnat bort. Nu behöver jag bara vänta på att knäna ska bli i bättre form, så jag kan börja promenera. 😉

Dagens mackor blev med rökt kalkon utan paprika ovanpå, då jag använde den sista paprikan igår. Jag har andra grönsaker i kylen, men iddes inte ta fram dem. Nästa vecka blir det nog salami på mina smörgåsar eller möjligen ost. Jag får se vad jag känner för, eller vad hemtjänsten handlar åt mig. Veckans extraprisvaror kan vara slut innan fredag em, då de handlar, men jag hoppas salami finns kvar.

Vi ska ha årsmöte med Facket idag, så jag hoppas verkligen att de medlemmar som kommer dit är villiga att rösta S till ordförande. Jag. Är. Så. Less. Vill verkligen slippa nu. På sätt och vis ångrar jag att jag lovat stanna kvar ett år till som skyddsombud, men sedan får det vara nog. Jag har inte ork och/ eller energi att engagera mig i fackliga frågor när jag inte alls mår bra själv. Jag ska se till att det protokollförs att jag slutar som ordförande ”av hälsoskäl”.

UPDATE
Hupp! 😯 Jag hade glömt ett möte jag var kallad till, som började redan 08:30. Vem tusan lägger möten före 9? Nu hann jag precis dit och detta endast av en lycklig slump… Nå, jag behövde inte engagera mig särskilt mycket, det skötte andra så bra. 😉

Till kvällens årsmöte har vi beställt mat, som vi brukar. Den här gången tog vi inte smörgåstårta, utan valde pajer med sallad istället. Jag vet inte vem som ska hämta maten, men det är i alla fall inte jag. Hoppas någon hjälper till med dukning och sådant, jag går med krycka och det tar så mycket tid (förutom att det tar ont) att ställa fram mat, servis, m m, med bara en hand.

UPDATE 2
Det var fort gjort att deklarera, i år igen. Enda skillnaden var att det i år inte gick att göra via Skatteverkets app i mobilen, utan jag fick gå på deras webbsida för att göra det. Spela roll, det gick snabbt ändå! 🙂 Snart (?) kommer pengar tillbaka. Jag har sett till att det drar extraskatt på mig varje månad, skulle nog kunna ta bort det men låter det ligga kvar. Man vet aldrig, plötsligt kan det bli aktuellt igen.

Det behövs ofta när man har inkomst från två (eller fler) ställen, t ex halv lön och halv föräldrapenning. Då räknar varje ställe ut den skatt som gäller för just den summan de betalar ut, men sammanslagna hamnar summorna i en högre tabell och för lite skatt dras. Nu har jag inte varit föräldraledig under många år men jag får (änke-)pension, så jag vill att det drar extraskatt på mig. Om jag dessutom skulle råka bli sjukskriven en längre period, vill jag verkligen inte få restskatt på det. 😯

Precis som det brukar göra, så kom det ett nytt lager snö på den framtinade barmarken igår. Visserligen bara 2 cm, istället för 2 dm som det kan komma ibland, men tung blöt snö. Det är som vi brukar säga: ”den nya snön tar bort den gamla”. Graderna är på plussidan så jag förväntar mig att bilen är helt avtinad när jag ska hem ikväll, förutsatt att det inte kommer mer snö idag.

Jag funderar och försöker informera mig så gott jag kan om bantningssprutor, typ Ozempic & co. Det blir mer och mer lockande att börja med någon av sorterna, samtidigt som jag känner vissa tvivel. Det är inte bara att ta sprutor och så hux flux går man ner i vikt, utan det blir ju en hel del livsstilsförändringar också. Samtidigt inser jag att den livsstil jag har nu inte är särskilt bra, snarare tvärtom: riktigt dålig. Jag skulle nog må bra av att byta spår.

Igår fick jag en plötslig längtan efter Gotler-korv och äppelpaj-yoghurt, så jag ringde C och frågade om hon ville följa med över gränsen. Det ville hon gärna – men inte igår, eftersom hon hade koll på vädret: snöstorm på ingång. Jag behärskade mig och åkte hem istället, och mycket riktigt drog snövädret in efter en stund. Nu kom det ju inte så mycket, men vi kan åka någon annan gång.

Jag tror att det är mitt ännu inte tagna beslut om bantningssprutorna som får mig att bli sugen på en massa olika godsaker. Det känns lite som att det är bäst att passa på innan det blir för sent, ungefär, men om jag förstått det rätt kan man äta både fett och socker (i väldigt måttliga mängder) utan att bli dålig i magen när man sprutbantar? Tidigare – för många år sedan – fanns det bantningspiller, och de var inte snälla mot magen om man åt fel. Inte för att jag har provat, men jag har hört om andra som gjort det… Sprutorna gör väl istället att man tappar aptiten/ suget och blir fortare/ längre mätt.

Jag gör mitt bästa för att bo ihop med Snarkis, men jag bedrar honom på kvällarna: somnar på soffan innan det är dags, så han inte får vara med. Sedan vaknar jag och försöker så småningom somna om efter att ha satt honom på plats, men då är jag pigg igen… *suck* Nå, jag har inte problem att somna på grund av honom, utan för att jag sovit tidigare. Det är de där tupplurarna jag måste försöka stå emot, men det är svårt.

UPDATE
De dynor och kuddar som blåst bort från altanen i förrgår (eller vilken dag det var) har tydligen flyttat granngårds. 😉 En av mina grannar ringde idag och undrade om de var mina – han skulle bära tillbaka dem till min altan så får jag ta hand om dem när jag kommer hem. Gulliga grannar är mycket värt!

Han var lite orolig för mig vid ett snabbt möte vi hade tidigare, för någon vecka eller två sedan, så jag tror jag ska köpa med mig fika, och gå & hälsa på honom och frun någon kväll när mina knän håller. De kan ju få veta hur det står till med mig nu för tiden, när jag slutat sitta ute på altanen och röka och har tid att skvallra en stund då och då. Det blir säkert sådana stunder under sommaren (minus rökat) men han har ju sett hemtjänsten komma och fara på min gård och är lite orolig.

Vi tog en tidig fikarast idag, eftersom det verkar vara något fel på vattnet, som alltså ska stängas av för reparation under em. Vilken tur jag tänkt äta från Grillen, hoppas bara att han har öppet? Annars får jag åka iväg till något av mina utematställen N och V och äta där. De ligger tillräckligt långt bort för att slippa beröras av ev vattenbrist här.

Ja, ja. Det är enkelt att inbilla sig att motionsrundan – även om den är liten – ska bli av, men inte lika enkelt att genomföra den. Jag hade så ini bomben ont i knäna igår när jag äntligen kom hem, att jag knappt kunde laga middag. Då hade jag ändå suttit medan jag hackat, skalat och tärnat allt som skulle i grytan! 😯 Låt mig säga som så: jag tror inte kortisonet hjälper särskilt mycket… 🙄

Jag skulle verkligen behöva ta mig i kragen och köpa ett par nya skor för vinterföre. OK, säsongen börjar vara över och jag kan snart börja använda mina sommarskor, men jag har ett presentkort jag fått i julklapp som kan användas i bl a affären som säljer sportskor. Inte nu för att jag sportar 😆 men jag använder ju bara joggingskor, förutom när jag går i mina tofflor under den varmaste sommarperioden.

Veckans matsedel, upptäckte jag, kommer att ändras en aning. Det blev precis som jag trodde; Stroganoffen räckte till två restburkar, så den blir Favorit-i-repris både idag och imorgon. Ugnskorven får vänta till torsdag. Jag kokade förresten pasta till Stroganoffen, så det blir kanske ris till ugnskorven istället för mos. Jag får se hur jag gör. Det beror lite på hur mina knän mår på torsdag. 🙄

I morse drabbades jag ännu en gång av mina dåliga knän. Jag stod vid diskbänken för att skölja ur och ladda perkulatorn (det blev inte gjort igår, se ovan), och så låste sig knäna! 😯 Jag fick hålla i mig i bänken med båda händerna och flytta mig en halv decimeter i sidled åt gången, tills jag nådde att sätta perken i sin laddare (och slå igång den). Sedan hade jag en stund på mig att ta de två stegen mellan bänken och köksbordet, så jag kunde vila knäna tills kaffet var klart. (Det är inte bara att knäna låser sig, så de inte kan böjas, det tar dessutom väldigt ont när de kilas fast.)

Jag fixade smörgåsar i morse att ta med till lunch. Det funkar faktiskt jättebra att ta med mackor, jag behöver inte mycket till lunch även om jag inte äter frukost. Den enda frukost jag får i mig är en mugg svart kaffe, för att bli människa igen efter natten. 😉 Få se om jag kommer ihåg att ta med hörlurarna (pluppar med snöre) till fikarummet idag, så jag kan lyssna på boken medan jag äter? De är färdigt nedpackade i handväskan men jag glömmer jämt att ta med dem, då jag lämnar handväskan inlåst i garderoben (i det låsta kontoret) när jag går ner till fikarummet. Jag har bytt både bok och författare: Peter Robinsons ”Onsdagsbarn” är boken som fyller mina öron nu. Visst har jag ett par olyssnade Tess Gerritsen kvar, men jag älskar kommissarie Banks. 😉

Igår berättade jag ju om hemtjänstens försök att charma Siri. Jag förstår att R berättat åt P att hon lyckats få Siri att komma fram ur gömmorna, för i morse kom P och hade en påse kattgodis med sig! 😆 Tyvärr ville inte Siri komma nedför vindstrappan och smaka de godisar han lämnade på ett trappsteg medan han var kvar, men han fick i alla fall se henne kika ner från vinden. (Det är som en spaljé uppe i vindshallen så man kan kika ner i trappan.) Alltid något! Nästa gång, kanske? 😆 Nu har Siri upptäckt att även P har godispåse, för hon kom inte fram första gången R försökte charma henne heller. 😉

UPDATE
Precis som väntat, så kom jag inte ihåg att ta med hörlurarna under lunchen. Det gjorde inget, jag hade en trevlig pratstund med E istället, och vi visade mobilbilder på våra småttingar och husdjur åt varandra. 🙂

Det var så lugnt i fikarummet att vi, som ändå var där, nästan trodde det var helg 😆 men någon visste att cheferna var på ledarskapsutbildning. Jag kunde förstås inte hålla mig, utan talade om att 1) det var inte en dag för tidigt och att 2) somliga behöver det mer än andra… 😈 Ingen nämnd och ingen glömd.

Det är inte så varmt idag, visserligen några få plusgrader men det blåser genom märg och ben. Det kan vara blåsten som får mina knän att värka extra mycket. På tal om blåst; igår när jag kom hem från jobbet låg mina soptunnor OCH postlådan inklusive ställning omkullblåsta ute på gatan. På bron hade någon granne (?) klämt fast en altansoffdyna och på altanen var alla dynor/ kuddar PLUS gardinstången (inklusive gardin) bortblåsta…! 😯 Det hade blåst ordentligt under dagen!

Dels hade jag ont, dels behövde jag verkligen laga mat, så jag hann inte gå och plocka rätt på de saker som landat i närheten medan det var ljust, så jag får fixa det ikväll istället. Även om mina knän är onda så kan jag ju ta det pö om pö. Om jag inte behöver skynda mig så går det bättre. Kryckan gör att jag inte kan använda båda händerna. Det tog en lång stund att resa upp och ställa tillbaka soptunnorna & postlådan igår, så jag hoppas de står kvar idag.

Jag träffade I, mamman till en av B:s kompisar från skoltiden, när jag stapplade till bilen med kryckan. Hon stannade till (var ute på en rastningsrunda med sin lilla hund) och frågade om jag skadat mig. Själv går hon med rullator, så vi diskuterade det faktum att ålderdomen kommer smygande för en del, galopperande för andra… 🙄 Jag har inte sett henne på ett tag, men jag har ju slutat röka så jag sitter inte ute när hon (och hunden) passerar förbi.