Min rollator ligger fortfarande kvar i bilens bagageutrymme, det blev ingen liten provpromenad igår. Jag hade alldeles för ont i knäna för att ta mig ut på kvällen. Få se hur det går idag, om knäna håller formen efter jobbet? Vädret är fantastiskt, precis som det varit typ hela veckan (kanske ännu längre, jag minns inte när det började) – solsken och klarblå himmel, ingen speciell blåst, perfekt uteväder. Och här sitter jag inomhus och jobbar… 🙄
Jag har inte döpt min rollator än, men antingen kommer han att heta ”Rulle”, ett passande namn, eller ”Kalle”, då modellen heter Karl-Oskar.* Arbetsterapeuten skulle fixa en korg till honom och jag har önskemål om kryck-/ käpphållare. Det största problemet med rollatorn är att min bil har för litet bagaeutrymme! Jag får fälla ner halva baksätet för att han ska få plats. Det gör oftast inget, då det oftast bara är jag i bilen, men om jag ska samåka med fler än en person, så blir det lite trångt för den som hamnar i baksätet. 😳 Men jag tänker inte byta bil, icke sa Nicke.
Dagens projekt är våfflor. Jag har skjutit upp våffelprojektet hela veckan men nu är det dags. Bäst att passa på medan vädret är fint. Jag har bara inte bestämt mig om jag ska dra ut våffelgräddningen på altanen (i det fina vädret) eller om jag ska fixa dem i köket med öppna fönster. Det tål att fundera på ett tag till, medan solen kommer runt huset och värmer upp luften, för just nu är altanen i skugga och lockar inte alls så mycket som den borde. 😉
Jag har börjat lyssna på en ny bok, ”Hemligheten på vinden” av Madeleine Gustafsson. Det är en fortsättning på den tidigare boken om invånarna på slottet Lyckeholm. Den är inte riktigt i min smak, men jag ville klämma in lite svenska och oblodiga mysterier mellan mina utländska och bloddrypande thrillers. Lite variation skadar inte. 😉 (Jag har fortfarande kvar ett par olyssnade Tess Gerritsen i min läs & lyssnalista, ifall jag ledsnar på den här boken och vill ha mer spänning.)
*) Här säger alla i lämplig ålder, som sett Max von Sydow som Karl-Oskar och Liv Ullman som Kristina på TV för mååånga år sedan: ”Kal-Oskar, jag tyyar icke mer!” med småländsk brytning. 😉