* Snigel *

Det är aldrig för sent att bättra sig: jag kom ihåg att köra ända fram till garaget OCH stoppa i motorvärmarsladden OCH kolla att fjärrkontrollen fungerade redan igår! I morse tryckte jag bara på knappen och vips började den lilla gröna lampan att lysa, så bilen hade frostfria rutor när jag var färdig och kom ut. 🙂 Det var sååå skönt att slippa skrapa rutorna!

Gårdagens kvällssyssla var enkel i teorin, men lite krångligare i praktiken. Jag skulle ta ut soporna, som den här gången bestod av två vanliga soppåsar (som åtminstone har någon sorts handtag) och en kompostpåse (som absolut inte har något som är ens i närheten av ett handtag). Eftersom jag är lat effektiv, ville jag bara gå en vända och skulle alltså ta mig nedför bron med 1) dessa tre påsar upphakade på olika fingrar 2) på den hand som höll i kryckan och 3) andra handen med ett fast grepp om trappräcket… Jodå, det gick bra – men det tog tid. Jag är inte så snabb annars heller, men en sådan utflykt drar ner hastigheten avsevärt. 😆

Jag glömde skicka ut soporna med hemtjänsten i fredags, och det är soptömning på torsdag, så jag ville gärna bli av med påsarna. Nu har vi tömning bara var tredje vecka (under sommarhalvåret tömmer de varannan vecka) så det kan bli väldigt fullt i tunnan för brännbart om jag inte får med så mycket som möjligt i ena tömningen utan får vänta till nästa. Dessutom behöver jag köra bort kartong, men det kan jag göra vilken dag som helst – återvinningen vid hyresområdet är alltid öppen. Ibland överfull men den är alltid öppen. 😉

Det slår aldrig fel, varje vecka är det någon som gnäller över att ”det är överfullt, skräpigt och otömda kärl på återvinningen” i en av områdets FB-grupper, gärna med fotobevis. På bilderna ser man tydligt att folk är för lata för att köra till Återvinningsstationen (Miljöcentralen) med t ex trasig TV, trasiga stolar, etc. ”Lilla” återvinningen är inte rätt plats för sådant! Haha, nu är det jag som är upprörd! 😆

Där slänger de dessutom material kors och tvärs, t ex pappkartonger fulla med plastförpackningar i en och samma container, istället för plasten i en och kartongerna i en annan. Dessa mängder kommer nog dessutom från något företag som inte skaffat sig egen container, o s v. 🙄 Ja, ja. Det är inte mitt problem, men att folk blir irriterade på sophämtningen är som att skjuta budbäraren – det är ju inte sopgubbarna som fyller containrarna med fel material.

Snart drar snösäsongen igång (ingen snö här än, men jag såg att L fått första snön inatt) och då klagar folk över snöplogning/ sandning. Här i norr är ju spark ett populärt färdmedel när snön och isen lagt sig över gator och torg. Då vill de som använder spark helst att bara halva trottoarerna sandas, så det går att köra spark på andra halvan, medan de som inte har spark vill ha ordentligt sandat överallt… 🙄 Hur man än gör är det alltid någon som gnäller, eller hur? Jag är glad att traktorn skottar och sandar gården hos mig, för på plattorna framför bron (där jag sandar själv) blir det ofta jättehalt… *host host harkel* 😉

Kvällens syssla tror jag kommer att bli en utflykt ner i källaren, alltså till tvättstugan. Det beror lite på hur mina knän mår ikväll, men om det inte börjar blåsa mer under dagen kan jag vara i form för lite trappgång efter middagen. Det är konstigt nog inte kylan som förvärrar min knävärk, utan det är blåsten, oavsett om jag varit utomhus eller inte (annat än till och från bilen). 😳 Jag går förstås inte i trappan utan att ta med mig mobilen, ifall något skulle gå galet. (Min svägerska E ramlade nedför en trappa och bröt benet på två ställen – ensam hemma, långt från telefonen. Det vill jag inte prova på.)

Min kollega A frågade igår om jag märkt av någon förbättring när jag både slutat röka och börjat banta. Jo, faktiskt, jag märker att jag har bättre kondis, även om den inte är mycket att hänga i julgranen. Att jag dessutom var så i så jättedålig form förra vintern (då jag samlat vatten i kroppen) gjorde att mitt flåsande hördes genom hela korridoren när jag kom till jobbet, men nu tassar jag fram så tyst och stilla. 😉 Mina knän är fortfarande onda men jag flåsar inte lika mycket.

UPDATE
Jag känner mig upprymd efter lunchen, med efterföljande möte. En av cheferna och jag hade ett inbokat möte och det var så skönt att höra att vi var på samma våglängd! 🙂 Det ska gudarna veta att det inte alltid är så, men idag föll alla bitar på rätt plats. Efter mötet var kollegan A och jag på fikapaus, och vi var också rörande överens om att livet blir betydligt lättare när saker och ting rullar på som de ska. *ler brett och suckar av lättnad*

Hela helgen har glidit förbi utan att något särskilt hände. Jag har lagat veckans middagar i lördags, och veckans luncher igår (söndag). Gjort en liten kylskåpsrensning för att få med så mycket som möjligt i salladen, då jag har pippi på att köpa hem allt möjligt som inte används direkt – och ibland hinner det bli absolut för gammalt, helt bortom all räddning. Nå, den här gången klarade sig allt jag hittade. Inget hamnade i soporna! 🙂

I lördags blev jag lite lurad av vädret. Solen sken och jag tänkte passa på att sitta utomhus och lyssna på boken, sedan jag satt upp ljusslingan på altanen för hösten. Tyvärr blåste det alldeles för kallt för att jag skulle kunna sitta länge, så det var lite snopet. På söndagen visade sig solen emellanåt, men då iddes jag inte gå ut. Innan jag fått på mig ytterkläderna hade solen redan gått i moln igen. 🙄

Vägningen i morse gick bra, bättre än i torsdags: ner ett kilo. *suck* Jag ligger liksom kvar på samma nivå hela tiden, upp eller ner ett kilo eller två. Väldigt irriterande, då jag vill gå ner i vikt så snabbt som möjligt, d v s medan jag ännu har råd med viktsprutorna. De är tamejtusan skitdyra, och blir dyrare och dyrare ju starkare dos man tar! 😯 Jag kanske måste gå upp ett snäpp i styrka, men får väl dra in på annat. På torsdag ska jag ha ett uppföljningssamtal med sköterskan, så får jag då se vad vi kommer fram till.

Siri har börjat vända tillbaka dygnet, d v s vara inne mer på nätterna, när det nu blivit kallt. Frosten slår numera till varje natt och det är ganska kallt även på dagarna. Jag hade förstås lämnat bilen mitt på gården, långt utom räckhåll för motorvärmarsladden, hela helgen så det var flera lager frost på rutorna i morse. 😆 Inget att gnälla över, jag hade kunnat gå ut under helgen och flytta bilen sista biten fram till garaget. Jag är åtminstone förberedd vad gäller isskrapor, jag har nog ca fem stycken i dörrfickan plus en som är kombinerad skrapa och borste. 🙄

UPDATE
Det var ju typiskt. Lunchen var alldeles för okryddad, men det kunde jag ju ha räknat ut med lillfingret när jag lagade till den igår! Även om jag använder en burk med färdigkryddad sås, så VET jag ju att den blir mer smaklös när jag späder ut den med vatten (för att få lite mer sås). Det är inte första gången jag gör det misstaget, men jag verkar aldrig lära mig… *suck* Det är för att det är måndag. Imorgon kommer jag att komma ihåg att ta med saltkaret till lunchbordet.

Just idag blev jag ”inparkerad”, då vi var så många vid samma bord, annars hade jag kunnat gå och hämta saltet. (Vissa dagar är vi många som lunchar på jobbet, andra dagar är jag nästan ensam där nere.) Det är lite bökigt när jag ska veckla ut mig själv från bakom bordet och sedan lirka ut Kalle mellan de andras stolar bara för att hämta saltet. Då ids jag inte. Huvudsaken är jag åtminstone kunde hämta mig kaffe när de andra ätit färdigt och gått från bordet. Jag kommer att överleva, jag lovar. 😉 (Och självklart hade någon av de andra säkert hämtat saltet eller kaffet åt mig om jag bett om det, men jag behöver röra på mig.)

Egentligen hade jag tänkt ta en liten prommis under lunchen, men de som av någon anledning vågat sig ut sade att det var jättekallt, trots vinterjackor på, så jag höll mig inomhus istället. Det är tillräckligt kallt på kontoret utan att jag ska behöva gå utomhus och frysa, dessutom. 🙄

Veckorna bara susar iväg, jag hann knappt packa upp datorn efter förra veckans hemmajobb så var det dags igen?!? 😳 Idag är det frost igen, men en liten tröst är att det åtminstone inte regnar. För tillfället, är väl bäst att säga, men det såg faktiskt ut på väderprognosen som att vi skulle få ett par soliga dagar, men kalla nätter.

Igår kom jag äntligen till skott för att onlinehandla, med hämtning av hemtjänsten idag – och så gick det inte? Jag lade in alla mina tänkta varor (och några till…) i varukorgen, men när jag kom till sista steget, där allt skulle betalas, tog det stopp. Jag klickade på rätt knapp men det blev bara det snurrande hjulet, inget sätt att gå vidare. Beställningar måste vara inne före midnatt för att man ska få dem nästa dag, och klockan var mycket, så det blev bara ett försök igår. Jag har ju kvar handelslistan, så jag kan skicka hemtjänsten idag. Snopet, men jag har åtminstone försökt. 😉

Förhoppningsvis kommer snickaren före hemtjänsten, jag hade bokat in honom redan förra veckan men då drabbades han av sjukt barn. Han ska få sätta en tröskel/ övergång/ vad man nu ska kalla det mellan köket och hallen, där mattskarven i dörröppningen börjat spricka upp. Det har varit på gång länge, men sprickan har vidgats mer och mer den senaste tiden – eller också är det för att jag ser den oftare. Whatever, den behöver fixas till.

Haha, igår höll jag på att skrämma ihjäl J som jobbade över och trodde hon var ensam i byggnaden. 😆 Jag kom brakande genom en järndörr, som faller tungt mot Kalle varje gång jag går igenom den, så det slamrade till ordentligt. Jag blev nästan lika skraj, för J:s korridor var nedsläckt, och jag iddes inte tända för att hitta till rummet med skrivaren. Eftersom jag skulle jobba hemifrån idag hade jag skickat utskrifter till den, för att få med dem hem (jag passerar skrivarkorridoren på min väg ut), och då det var släckt i korridoren trodde jag också att jag var ensam kvar i byggnaden. 😆

Tidigare glimtade det till i min idérika skalle, att jag skulle kunna ta semester de måndagar jag har kvar och jobba hemifrån alla fredagar. Det skulle bara ge mig tre dagar/ vecka på kontoret – men jag skulle sakna mina kollegor och de skulle sakna mig 🙂 så det blir inte av. Inte i nuläget, i alla fall.

Jaa-happ. Där kom den, den första frosten för i år. Självklart kommer den alltid när jag egentligen är försenad och inte riktigt har tid att skrapa bilrutorna, men som tur var satt inte frosten fast så hårt den här gången. Nå, jag tog mig till jobbet och kommer att ta mig hem så småningom också. 😉

Vägningen i morse vill jag inte tala om, inte alls, men bara för ordningens skull ska jag berätta att vågen visade +1 kg. Uppgång igen! *irriterad* Inte nu för att 1 kg är speciellt mycket, men ändå. Ännu mer irriterande är att vi är flera på jobbet (från olika avdelningar) som gått ner ganska mycket i vikt, men det är – såvitt jag vet – bara jag som går på viktsprutor, de andra påstår att de klarat det själva. Nå, det spelar ingen roll, jag känner mig bara lite… Utanför? Korkad? Varför klarar jag inte av det själv när andra gör det? (Även om de kanske ljuger och tar sprutor, de också, vad vet jag?)

Nu ska jag inte gräva ner mig i det, sprutorna ger ett fantastiskt stöd då jag annars inte skulle kunna stå emot matbruset – det VET jag ju. Samtidigt försöker jag förbereda mig för den dagen jag inte har råd att köpa sprutorna längre, då de är hiskligt dyra och jag ber en liten bön att jag ska slippa gå upp ännu ett snäpp i styrka, då de blir dyrare för varje steg. 😯

Det för mig över till veckans matinköp. Planen är att lägga in beställning på Affären i förväg, redan idag, så hemtjänsten bara behöver hämta färdiga kassar. Jag har tänkt göra det under flera veckor men har inte riktigt kommit till skott än. Min handelslista är så gott som klar, jag behöver bara kolla en del småsaker som eventuellt behöver förnyas/ fyllas på, t ex en kryddburk som inte fanns när jag skulle laga mat under helgen. Den hade jag nog tömt och glömt att skriva upp på listan. 😳

Jo, jag vet. Jag tänker väldigt mycket på mat för att vara en som slipper matbruset… 🙄 Det är ju så att mat måste alla ha, och att dessutom ha den lyxen att jag kan tillaga både luncher och middagar i förväg, gör livet betydligt mycket lättare för mig, varje vardag. 🙂 Att dessutom pyssla med nästa dags frukost varje kväll, gör mig nästan huslig. Bara nästan, inte helt och hållet! 😉

UPDATE
Vi var två som trixade och fixade med diskmasken efter lunchen idag, då både R och jag hjälptes åt att fylla den på ett så effektivt sätt som möjligt. Det är ju så med jobbets diskmask att folk ställer bara in oren disk huller om buller i den, men när man sorterar upp saker och ställer rätt sort med varandra, så blir det genast plats för mycket mer. R har tonåringar hemma och säger sig vara världsmästare på att fylla diskmasken på ett effektivt sätt, själv håller jag en lägre profil men anser mig ändå veta hur man fyller den på ett bra sätt. 😆