* Snigel *

Jag hade släppt ut Siri igår kväll och parkerat mig på soffan framför TV:n. Ett mystiskt ”frasande” ljud hördes i bakgrunden och jag förstod inte först om det var från TV:n eller något annat. Höjde och sänkte ljudet på TV:n men bakgrundsljudet låg på samma nivå, så det kom någon annanstans ifrån. Hmmm. Kunde det vara något i köket som lät? Men jag hade ju stängt av allt innan jag gick därifrån – eller…? Men då slog det mig: det var ju ljudet av regn på altantaket! 😳 Det var så länge sedan det regnat att jag inte kände igen ljudet! 😆

Det var bara en skur som snabbt gick över. Jag tycker det skulle behöva blöta på mer, för det har varit väldigt lite snö under vintern, som snabbt smälte bort, och vi har inte fått någon nederbörd att tala om. Det är torrt i både skog och mark, vilket ger risk för både bränder och färskvattenbrist. Vi brukar inte ha vattenransonering under sommaren, annat än att vi blir påminda om att inte tvätta bilar eller fylla barnpooler och att vattna grönsakslanden sent på kvällen när svalkan kommit, typ.

Igår hade mina trädgårdsmästare (far & son) varit och räfsat tomten, tagit bort säckarna med löv och dessutom sopat ihop och tagit bort gruset på plattorna framför bron! 🙂 Det var så fint när jag kom hem. Jag har annars varit drabbad av ”grannens gräs är alltid grönare” då alla grannar hunnit räfsa före mig, men det är jag ju van vid. Same procedure as every year, James. 😉 Det blir gjort, förr eller senare, och jag slipper göra det själv. De är dessutom väldigt duktiga och noggranna, och de är inte särskilt dyra – det är sååå mycket värt att slippa göra det själv. 🙂

Vi har haft APT på jobbet, en efterlängtad träff som skjutits upp flera månader, av olika orsaker. Ärendelistan var så lång att vi fick dela upp den och ta andra halvan en annan gång. Vi lade orimligt mycket tid på ett flerdelat ärende vi egentligen inte behövde ta upp, men diskussionerna spårade ur på varenda punkt. Förstås. 🙄

UPDATE
För den som eventuellt undrar, så äter jag fortfarande för snabbt – men inte lika mycket. Mindre och mindre portioner varje dag. 🙂 Jag kämpar vidare med mina smörgåsar till lunch men funderar på att dra ner till bara en smörgås, då jag faktiskt verkligen blir proppmätt av två!?!

Det hade jag inte väntat mig! Förr brukade jag ta med tre eller fyra, nu klarar jag knappt att få i mig två. Samtidigt är det viktigt att inte äta för lite, då kan jag rasa i vikt i början för att sedan göra panikstopp, då kroppen ställer sig i svältläge. Protein och fibrer försöker jag få i mig så gott det går.

Och så dricker jag vatten, mängder av vatten. Jag har tagit med en gammal resemugg (kallas de så fortfarande?) med skruvlock till jobbet, som jag har på skrivbordet för att inte glömma bort att dricka. Hemma har jag en tillbringare på köksbordet, som jag tömmer och fyller på igen vid måltiderna. Konstigt nog blir jag inte extra kissnödig av allt vatten, inte så det stör.

Under hemmajobbarfredagen och helgen har jag försökt uppfylla kraven som behövs för att sprutorna faktiskt ska hjälpa. Mindre portioner, med mer protein och mer fibrer (främst grönsaker), dricker mycket vatten. Jag känner mig inte smalare, men det är klart – på tre-fyra dagar ska det inte vara någon markant skillnad. Inte än. 😉

Matbruset är fortfarande kvar, jag funderar mycket på mat: vad ska jag byta ut mot vad, ska jag byta ut något alls eller bara ta bort, när ska jag äta, hur ska jag äta, o s v. Det blir nog enklare när jag kommit igång med rätt tänk och/ eller matvanor. Om det inte var för jobbet 😉 skulle jag kunna dela upp maten i flera små omgångar under dagen, men jag funderar på en lösning.

Ett tips till er som funderar på viktsprutor: de är ju bara ett verktyg som hjälper dig att komma till rätta med mathållning och livsföring. Om jag hade den minsta karaktär skulle jag kanske kunna fixa bantningen själv, men efter alla dessa år då jag bara gått upp mer och mer i vikt inser jag att det är inget jag klarar utan hjälp. Det är visserligen enklare än en viktoperation men det är ändå mycket hårt jobb jag behöver göra. Kostomläggning är inget man fixar i en handvändning, inte jag i alla fall.

Eftersom jag börjat med sprutorna lagom till Thaivagnens* premiärhelg så sköt jag upp första besöket där till nästa gång de har öppet, om två veckor. Då ska jag ha kommit in i någotsånär rätta rutiner, hoppas jag. Den här helgen har jag verkligen försökt halvera portionerna men jag äter fortfarande för snabbt. Det gör att jag hinner slänga i mig för mycket mat och får lite ont i magen efteråt, typ som efter ett julbord. 😳 Veckans läxa är att 1) äta ännu mindre portioner och 2) äta långsammare. *noterar*

Även om inte B med hela familjen kunde komma till mig under helgen, så kom hennes A förbi ensam när matchen var färdigspelad! Han måste ju ändå följa med som tränare till laget även om J är sjuk, så han passade på att svänga förbi när han ändå var på plats. Min son A hade jobbhelg men kom förbi en snabb sväng när han såg deras bil på gården, så jag fick träffa honom också.

Siri är ute och nattsuddar varje natt. I morse kom hon inte in förrän vid kvar över 5, och då pratade hon med Stora Bokstäver åt mig medan hon gick mot köket, så hon har nog varit på äventyr. 😉 (Jag har försökt ropa på henne varje gång jag varit upp på toa under natten, men hon kom inte hem förrän då.)

Jag har börjat lyssna på en ny bok, ”En av oss är död” av Peter James. Den är – förstås – lysande, som alla Roy Grace-böckerna. 😉 Dessutom har jag sett mycket på TV, både vettigt och mindre vettigt. En ny säsong av ”Tyst vittne” har börjat visas på SVT, så jag sparar ihop två avsnitt åt gången och ser dem som en sammanhängande historia.

Vad jag också sparat är det senaste avsnittet av ”Outlander” säsong 8, som är avsnitt 9 av 10 – och sedan är det slut! Alldeles slut! 😯 Planen är att se båda de sista avsnitten (9 och 10) nästa helg, beväpnad med näsdukar – men utan nödchoklad/ godsaker.

UPDATE
Dagens väder är kallt och blåsigt, så även om solen tittar fram då och då så vill jag inte vara utomhus. Det är besvärligt med våren, jag lyckas alltid dra på mig någon sorts vårförkylning (p g a för snabb att lätta på vinterklädseln?) som sitter i länge. Min kollega A och jag sitter på varsitt kontor och hostar ikapp i korridoren, men den här veckan är det ändå så lite folk på plats, så vi får hosta ifred. *he he* Jag är inte ordentligt sjuk, bara snorig och hostig. Ingen feber och knappt något halsont. Det är på inget vis synd om mig. 😉

---

*) Även om inte thaimat är det bästa när man ska gå ner i vikt så tänker jag fortsätta som jag brukar göra: köpa en rätt och använda som matlåda under veckan. Om jag nu äter mindre portioner kan jag dela en låda från Thaivagnen till flera egna matlådor. Jag behöver t ex inte ta med allt vitt ris utan kan använda egna grönsaker istället.

Egentligen började jag redan igår, efter jobbet, då jag varit till Apoteket och hämtat medicinen, men då ville jag inte väga mig, utan sparade det till när jag steg upp idag. Det blir nog den jämnaste vikten att jämföra med, direkt jag stigit upp och varit på toa på morgonen. Jag ska väga mig ett par gånger i veckan, så måndag morgon kan bli nästa gång. Nu varierar jag något kilo i vikt varje gång jag väger mig, så jag förväntar mig inget underverk redan den första veckan. 😆

Det blev den förväntade Stroganoffen till middag igår och jag lagade den som vanligt, men åt en betydligt mindre portion än jag brukar – och blev mätt!?! Resterna portionerade jag upp i burkar som nu väntar på sin tur. Den snabba mättnaden av en liten portion redan till middagen igår kan bero på tre saker:

1. Jag tog första sprutan medan jag lagade maten – men har svårt att tro att den börjat verka så snabbt.
2. Jag drack mycket vatten när jag kommit hem från jobbet – det kan vara vattnet som fyllt min mage.
3. Jag förväntade mig att det skulle räcka med en liten portion.

Tja, vad orsaken än var, så ska det bli spännande att se hur det fortsätter! 🙂 Jag är inte hungrig nu.

Jag har fortfarande ingen aptit men jag äter ju aldrig frukost, så det är inget ovanligt. Min handelslista har ändrats några gånger under veckan, beroende på vad jag tror att jag vill/ måste äta. Förhoppningsvis blir jag varken förstoppad eller tvärtom… 🙄 Det är biverkningar jag kan få, det är därför jag börjar medicineringen när jag är på hemmaplan några dagar.

Det var läskigt att ge mig själv en spruta igår, för allra första gången. Men även om nålen var dubbelt så lång som den jag skulle ha (8 mm istället för 4 mm, som tyvärr var slut – och jag ville inte vänta till nästa vecka) så var den så smal att den inte kändes! 🙂 Det var absolut inget att vara rädd för! Jag utgick ifrån att diabetiker ger ju sig själva flera sprutor om dagen, då ska jag klara av en per vecka.

Det går nog bra, det här, ska ni se! Nu börjar jag med den lägsta dosen i fyra veckor, och det kan hända att jag kan fortsätta med den ytterligare fyra veckor, beroende på hur det går och hur jag mår. Det vanliga tidsspannet är fyra veckor innan man går upp ett snäpp i doseringen, men det är individuellt om/ när man behöver öka.

Ni vet säkert redan att viktsprutor inte ingår i högkostnadsskyddet, och de är inte billiga… 🙄 Nå, jag tröstar mig med att jag får ju andra mediciner gratis, och jag sparar ju pengar dels genom att jag slutat röka och nu kommer jag att äta mindre också. En win-win situation, helt enkelt!

Dagens Planer är jobba-hemifrån kombinerat med hemma-jobb. 😉 Solen visar sig idag, men det var rejält dimmigt i morse. Jag såg inte över till grannarna! Det kan dessutom ha varit kallgrader under natten, för det såg ut som frost på bilrutan, men det kan ha varit fukt från dimman. Jag glömde fråga hemtjänsten som kom och drog på mig stödstrumporna.

UPDATE
Äsch då! B meddelade att lille J, som skulle spelat fotbollsmatch här imorgon (det var därför de tänkte passa på att komma på besök) har blivit sjuk – så de kommer inte. 🙁 Ja, ja. En annan gång, kanske? Som tur var hade inte hemtjänsten hunnit handla åt mig, så jag skrev snabbt om listan med varor. Det viktigaste den här gången var nässprayen. 😉

Nu ska gudarna veta att jag passar på att stoppa i mig alla möjliga onyttigheter jag kan komma på, innan jag börjar med viktsprutorna. 😉 Middag från Grillen igår, lunch (en matig macka) från Macken idag, plus ett par godispåsar… Ikväll går startskottet! 🙂

Jag pratade med B igår och vi blev överens om att majsgryta med ris blir jättebra till mat på lördag. Om det blir lunch eller middag vet jag inte än, men närmare helgen kanske jag får veta hålltiderna. B var överförtjust när jag berättade att jag har Planer på utrensning, jag kunde nästan höra henne gnugga händerna. 😉

Det blir mycket plushändelser för mig den närmaste tiden. Köra igång sprutorna ikväll – yey! – och rensa garderober/ tvättstugan/ hemmet – yey! – om jag får hjälpreda på plats under helgen – yey! Vi får väl se hur det blir med rensning under helgen, det är inte alls säkert att B har tid att hjälpa mig, men attans så snabb och effektiv hon är när hon sätter igång. Lite för effektiv ibland, kanske, men vi brukar vara vänner när dagen är över. 😉

När jag var på väg till läkarbesöket, som blivit ett sköterskebesök (som togs via telefon istället 😳 ), så kom en kollega från en annan avdelning och kramade mig och tackade för åren som varit. Hon går i pension vid månadsskiftet men ska ta ut semester de sista veckorna. Härligt (för henne)! Min nedräkning går rätt bra: ett år och 24 dagar (med idag) kvar.

Jag tror det är ljuset som ställer till det för mig just nu, då jag sover så dåligt. Det kan vara läge att börja dra ner rullgardinerna när det är sängdags. Det kan förstås vara värken i knäna också. Värken har gett med sig lite grann, men mina onda knän har en speciell egenhet: jag kan varken räta ut eller böja på benen som jag skulle vilja/ behöva. När jag försöker sova måste jag ha benen i ett särskilt läge för att det onda ska släppa men det är svårt att hamna precis rätt.

Nå, jag sover ju då och då, men snorigheten som smugit sig på gör ju inte saken lättare. Jag får plocka av mig Snarkis ibland och snyta ur näsan, då den blir så täpp. Just idag har jag haft en svår natt, men det finns ju alltid något att se på TV… 🙄 Även om det är ett skitprogram (eller två) så roar det för stunden. Och om det är riktigt tråkigt så kanske mina ögonlock blir tunga…

UPDATE
Nu blir jag nästan orolig. 😯 Ännu en kollega från en annan avdelning kom förbi mitt bord idag och tackade för att jag är så snäll & hjälpsam – utan att hon ska pensionera sig eller sluta?!? Antingen börjar jag se för hemsk ut, eller också tycker alla synd om mig och vill muntra upp mig (p g a Kalle?).