Allmänt, Foto

Motarbetad

Trots att jag äntligen kommit igång med tvätten, kände jag mig motarbetad under helgen. För att göra en kort historia lång: jag trodde torktumlaren hade pajat.

Efter att ha kört den första tvätten (”smått vitt” – sockor och underkläder) i lördags, slängde jag på kvällen in den blöta tvätten i tumlaren och stoppade glatt i nästa tvätt i tvättmasken. Plockade ihop i köket innan ESC startade, och slog igång diskmasken. När alla uppträdanden var klara och röstningen skulle börja, passade jag på att ta en toapaus och såg att diskmaskens ”färdig”-lampor lyste, så jag slog av den.

Söndag morgon förmiddag skuttade jag ner i källaren, för att se om torktumlaren gått hela programmet eller om den strejkat mitt i (den gör det ibland). Den hade stannat mitt i programmet 🙄 så jag provade slå igång den igen. Ingen reaktion. Jag försökte gång efter gång, men den var stendöd. -Jaha, det var precis vad jag inte behövde, tänkte jag, och började plocka ur den fortfarande blöta tvätten.

Fick först plocka ner torr tvätt från några av linorna i torkrummet, för att få plats att hänga allt smått. En viss brist på tomma IKEA-påsar i tvättstugan visade sig, men efter diverse ommöbleringar bland tvätthögarna var jag klar. Det tog lång tid att sortera ihop alla sockor och hänga dem, då jag inte kan stå så långa stunder i taget, utan fick vila på en bänk emellanåt.

Till slut var allt upphängt, så jag tänkte ta tvätten från maskinen och hänga utomhus på torkvindan. Det var perfekt torkväder, blåsigt och sol. Då gick tvättmasken inte att öppna?!? Jag slet och jag drog, provade trycka på diverse knappar, men luckan gick absolut inte att öppna. Vad ända in i…? Hade den också gått sönder??? Jag kollade tvättmedelsfacket och såg att sköljmedlet fanns kvar? Först DÅ trillade poletten ner: proppen hade gått! 😳

Jag försökte hitta vilken propp som gått, men lyckades inte.* I Snigelskalet finns det proppskåp överallt; två i källaren, ett på utsidan och ett i hallen på entréplan. Efter att ha kollat de andra skåpen, skulle jag kolla propparna i hallen, men de satt så högt upp att jag inte kunde se om någon gått, när jag stod på golvet.

Tyvärr kan jag inte längre klättra upp på trappstegen jag har, annat än till första trappsteget. Sedan bär inte knäna när jag ska ”trycka ifrån” för att kliva upp på nästa trappsteg. Det var bara att bita i det sura äpplet och ringa A, för att höra hur han jobbade. Som tur var kunde han komma och hjälpa mig, och hittade den felande proppen direkt. Det var förstås en av propparna jag redan kollat, i källaren… 🙄 Nå, han bytte den åt mig – och då slog tvättmasken igång, för att tvätta klart programmet!

Nu hade jag hunnit tvätta några jobbplagg med smått vitt, för att alldeles säkert ha något att ta på mig idag, så jag bestämde mig för att hänga bara dem utomhus (och köra det som var i masken i tumlaren, när programmet väl var klart). För att säkert se till att det inte skulle regna 😉 använde jag den lilla hopfällbara torkställningen under tak, på altanen – den ni ser på bilden.

Förutom besväret med tvätten, har jag njutit av det vackra vädret och all grönska som kommit. Det gick i ett nafs, så var alla träd och buskar fulla av små nyutspruckna blad! 🙂 Solen har värmt, och fredag – eventuellt lördag – kväll var perfekt att sitta ute och lyssna på storspovens drillar. Nu är bästa tiden, innan myggen kommer. Det gäller att passa på att njuta av öppen altandörr som ger kvällssvalka, innan man får börja stänga in sig igen – eller, rättare sagt, stänga myggen ute. 😉

UPDATE
Det blir ingen utesittarkväll ikväll. Nu blåser det iskalla nordliga vindar och småregnar. Vilken tur att det är min TV-kväll på måndagar! 😉


*) Jag vet sedan tidigare att om jag kör tvättmask, tumlare, diskmask OCH slår igång ugnen, så går en av huvudsäkringarna (som sitter utomhus). Den hade inte gått den här gången, så jag blev helt förbryllad. Vilken propp var det nu som trilskades? Jag hade ju inte använt ugnen (eller spisen över huvud taget) sedan jag slagit igång tvätt & disk.

Problemet med att bo i ett gammalt hus, där elen inte är anpassad till all elektricitet vi använder nu. 🙄 Det blir överbelastningar på vissa proppar vid vissa moment, men jag känner till de flesta och vet hur jag ska undvika dem. Nu kom en ny variant!

Foto, Katter

Små egenheter

Mina katter har sina små egenheter, båda två. Även om de är syskon så har de lite olika finesser, som visar sig allt eftersom.

Sigge – på bilden – sover alltid med (minst) ett ben utsträckt åt något håll. När jag tittar mot topplatsen på klöstunnan och ser ett ben sticka ut, vet jag att det är han som ligger där, och att Siri sover någon annanstans. Om de tryckt ner sig båda två i toppkorgen, så sticker det inte ut något ben, då rullar de ihop sig, sida vid sida.

Sigge älskar att komma till mig på soffan och slicka mig på fingrarna när jag kliar honom. Det betyder att han tänker bita mig, ett litet kärleksbett som jag lärt mig undvika. Pyralig (min förra katt) brukade också ge kärleksbett, men försiktigt, med framtänderna. Sigge hugger till ordentligt, med kindtänderna. 🙄 Siri har inte ens försökt. 😳

Hon visar att hon är orolig för sin bror, om han stannar ute för länge, genom att fullkomligen limma sig fast mot mig och trampa med tassarna som besatt. Det visade hon när han smitit och var borta i flera dagar, och det kan återkomma ibland om hon tycker han varit borta för länge. Så fort han kommer tillbaka nonchalerar hon mig igen. 😉

Jag har fyllt en liten plåtburk med lock med kattgodis. När jag lyfter den och skakar lite så kommer två godissugna katter springande! 🙂 Ibland ger jag dem bara en godis var (och då serveras de på soffbordet), ibland häller jag en handfull på golvet så får den som är mest ivrig äta flest (läs: Sigge).

Det känns lite konstigt att – efter alla dessa år med Pyralig – äta lunch/ middag utan en katt på bordet. 😳 De två syskonen är väldigt väluppfostrade och håller sig borta från köksbordet, åtminstone medan jag äter. Jag ”fuskar” och lämnar tallriken på bordet med lite sås eller annat på när jag ätit klart, och ser att det ibland har smakats på godsakerna jag lämnat kvar.

På tal om köksbordet, så har jag vant mig (när Pyralig blev gammal och stel) att lämna en av stolarna lite utdragen, så det ska gå lätt att ta sig upp på bordet även för en inte helt smidig katt. Jag hade helt glömt bort att katter kan hoppa högt upp utan ”hjälp” så länge de är unga och friska. En dag – under lockdown när Sigge kommit tillbaka efter sin rymning – hade jag ställt fönstret vid köksbänken på glänt, och upptäckte att Sigge försökte ta sig ut genom den springan! Hahaha, jag hade glömt att katter kan nå köksbänken! 😆

Katterna är ett härligt sällskap, och jag tror de njuter lika mycket av tillvaron som jag gör. De går ut och in som de vill – ibland blir en eller två kvar ute när jag far till jobbet, ibland blir de instängda. På kvällen kommer de (oftast) in och sover inomhus, men på morgonen håller de på att trampa ner varandra i sin iver att få gå ut. De har nämligen nu upptäckt att utomhus är en enda stor kattlåda! (Äntligen – i början kom de in efter att ha varit ute flera timmar, bara för att gå på lådan och sedan gå ut igen…) 🙄

Allmänt, Foto

Ärtsoppa

Äntligen har jag kommit mig för att koka ärtsoppan jag länge längtat efter! Problemet är att jag inte kommit ihåg att lägga ärtorna i blöt kvällen före – men i lördags kom jag ihåg det.

Hemkokt ärtsoppa är gudagott att äta, och jag har – peppar peppar – inte blivit gasig i magen av den. Huvudsaken är att man först sköljer de blötlagda ärtorna och sedan skummar soppan när den kokat upp, läste jag mig till, så jag skummade bort allt som bubblat upp runt kanterna. Pannkakor efteråt är överkurs för mig (jag har lagat EN rätt, det räcker) så jag åt stora mängder ärtsoppa istället. Det var supergott! 🙂

Plötsligt händer det: B och A och lilla A kom förbi! Lilla A är nu två månader gammal och nu ser jag hur otroligt lik sin far hon är. 🙂 De var på turné i kommunen, men skulle sova hos A, inte hos mig. Till min tröst så kom de förbi både lördag och söndag så jag fick hålla lilla A och sniffa babynacke. 😉 Och klämma lite på de yttepyttesmå fötterna…

Allmänt, Foto

Typiskt mig

Till slut tog shoppingivern över och jag gjorde mig av med ett par presentkort jag samlat på mig. (För en gångs skull hann de inte bli för gamla, vilket är det vanligaste vad gäller presentkort jag fått. 😳 ) Jag gick in på en nyflyttad affär (OK, det är ett tag sedan de flyttat till nya lokaler, men jag har inte hunnit dit sedan flytten) och spanade in deras handväsksortiment.

Min vana trogen kunde jag inte välja mellan två färger, så jag köpte båda färgerna av en liten väska 🙄 plus en annan, lite större, modell. Några halsband slank också med, när jag ändå var där. 😉 När jag satt hemma på kvällen kom jag på att prova om de små väskorna rymde Det Allra Nödvändigaste – men det gjorde de inte!?! 😯

Alltså, de rymde precis min mobil och möjligen hade jag fått ner någon nyckelknippa också, men cigg & tändare plus två nyckelknippor hade inte gått ner i väskan när mobilen var där. Planen var ju att använda de små som ”fickor” under sommaren, då kjolar/ klänningar oftast inte har just fickor, och jag behöver ha med mig ett fåtal saker till och från jobbet.

Ja, ja. Jag har redan planerat vilken väska jag ska ta istället, när jag far dit under lunchen och gör ett återköp på de två små väskorna. 😉 Det fanns flera olika modeller och storlekar, men bara en av varje, så jag hoppas den jag planerat att byta till finns kvar. Läs: jag får shoppa två dagar i rad! 🙂 Och den här gången ska jag prova stoppa grejer i väskan redan i affären!

UPDATE
Jajamensan, den tilltänkta väskan fanns kvar! Jag slog till på en blå liten väska jag kollat på redan igår, men valde då istället två små väskor, en svart och en orange. Nu är de inbytta, och jag fick pengar tillbaka! Hmmm, vad ska jag köpa för dem…? 😉 (Ett hett tips är MAT, då jag inte handlat på hela veckan.)

Allmänt, Foto, Katter

Så härligt!

Äntligen har jag gjort undan ett (väldigt jobbigt) jobbmöte, som jag gruvat mig för under en lång tid! Det var inte så farligt som jag väntat mig, och jag hoppas alla var lika nöjda som jag när mötet var över. 😉

Vädret idag – för den som undrar – är just nu sol från en klarblå himmel, men det kan bli mer moln under dagen. Vi får väl se. Det är fortfarande inte så många plusgrader, men det kan ha slutat vara minusgrader under nätterna – jag är inte riktigt säker. Snön är så gott som helt borta nu, det är bara på vissa skuggiga ställen där det varit stora snöhögar som den ligger kvar.

Katterna gick ut i morse, var borta en stund, kom hem – Sigge kom in, Siri gick bara förbi och hälsade innan hon fortsatte åt ett annat håll – och åt frukost, och gick sedan ut igen. Nu får de vara ute bäst de vill tills jag kommer hem igen. Det är så kul att se hur anpassade de blivit till sitt nya utomhusliv. 🙂 Och de kommer in på kvällarna så de sover inomhus. Bästa sovplatsen är längst upp på ”klöstunnan”, där de antingen slåss om vem som ska ha topplatsen eller delar på den och putsar varandra i öronen. Sötisarna!

Sigge brukar ibland komma och sova bredvid mig i TV-soffan, antingen nere på soffdynorna med huvudet på min arm, eller på soffryggen med en tass mot min kropp. Ibland lägger han sig ovanpå mig, men jag kan inte låta bli att peta på hans utsträckta tass, och då blir han irriterad och flyttar sig. 😉 När han ligger och sover sträcker han alltid ut ett ben åt något håll. Det kan se lite lustigt ut från soffan: jag spanar mot klöstunnans korg och ser bara ett ben sticka ut över kanten – då vet jag var Sigge är. 😆

Det blev tal om palt här på jobbet, och det visade sig att min kollega A aldrig kokat palt! 😯 Jag gav henne några goda råd, så hon ska nog prova koka palt under sin långhelg (som jag för övrigt rådde henne till igår – hon funderade på att ta ledigt fredag, men jag förslog både torsdag och fredag; varför begränsa sig?) för att få paltspad att baka mjukkakor med. 🙂