Här ligger paketet jag hämtade ut igår och väntar på att bli öppnat, provat och uppvisat här i bloggen. Tyvärr har jag så himla ont i knät att jag inte vet hur – eller om – jag ska ta mig uppför trappan för att få på mig kläder idag… Och om jag försöker mig på trappan, så kan jag inte bära något utan behöver båda händerna för att ta mig upp.
Men mitt knä är en bagatell, jämfört med vad man kan råka ut för. Inte bara corona, utan andra sjukdomar/ olyckor kan inträffa. Jag pratade med min gamla barndomsvän K, vars make hastigt blivit ordentligt sjuk och transporterats till U för en akut operation. Just idag hade hon pratat med honom och han var pigg, men det kan vända snabbt. Till och med läkarna var förundrade över att han överlevt – då är det riktigt illa. 🙁 Jag håller tummarna att det går bra i fortsättningen!
Om det inte var för den förbaskade karantänen, så hade jag åkt till henne för att hålla henne sällskap en stund, men nu går inte det. Mitt onda knä – som verkar bli värre och värre för varje dag – sätter också käppar i hjulet. Jag är glad att jag handlade mat igår, medan jag fortfarande kunde ta mig fram. Idag vet jag inte om det hade gått.
Men jag ska inte gnälla. Solen tittar fram då och då mellan molnen, och det är bara några få minusgrader. Snön skiner vit på marken, men om ett par veckor börjar den nog ge med sig, om det bara blir varmare – speciellt om det börjar vara varmgrader på nätterna. Då försvinner snön i racerfart.
Påsken i år blir annorlunda än andra påskar. Ingen familjemiddag, inte ens A kommer (för han är ledig) och B har jobbat hemifrån hela veckan med förkylningssymptom (!?!) med gossarna hos sin far. Jag får väl planera ett TV-maraton och passa på att se “allt jag skulle vilja se men inte har tid för” i nuläget.
Om det bara inte var för tvätten… Nu menar jag inte tvättvikning, utan helt enkelt att få tvättat all smutsig tvätt. Det blir spännande att se när jag kan gå hyfsat i trappor igen, så jag tar mig ner till tvättstugan. 😳