Vädret idag är både grått och ruggigt, men det regnar – för tillfället – inte. Däremot var bilen blöt och rutorna igenimmade när jag försökte ta mig ut från gården utan att backa på någon eller något (postlådan, t ex). Ingen nattfrost än men jag har hört i fikarummet att kollegor fått skrapa bilrutorna ett par morgnar, beroende på var de bor.
Jag blev väldigt populär i morse, redan innan jag hunnit klä på mig?!? Dagens första missade samtal kom när jag höll på att klä mig och mobilen låg utom räckhåll. Provade ringa upp när jag var färdig men då var personen upptagen och kunde inte ta emot samtal. (Det var ett väntat samtal, jag hade bara inte fattat att personen var så morgonpigg.) Gjorde mig ordentligt klar och åkte till jobbet, där jag precis plockat ut Kalle ur bagaget, då det ringde igen!!! 😯
Det var B, som meddelade att hennes insats som sällskapsdam/ hjälpreda på torsdag ligger i riskzonen att inte bli av, då lilla A blivit sjuk och stora A ska på jobbresa flera dagar. Ja, ja. Det går nog bra ändå. Hon skickade länk till entrévärdarna på sjukhuset, så jag kommer nog att klara mig. Jag har faktiskt använt mig av dem en gång tidigare, men visste inte då att man kan få skjuts i rullstol ända ut till bilen, så jag tog mig ut på parkeringen med kryckan den gången. Nu är jag i sämre skick, så de kommer att få både hämta och skjutsa mig till/ från bilen.
Igår var en typisk måndag. Jag kunde inte räkna, som ni säkert redan sett: det var fyra grejer jag skulle köpa på Affären, inte fem. Nu blev det inte mer än en punkt bortplockad från listan, hantlarna, då de inte hade gummibanden eller sprayflaskan jag ville ha. Orkade inte heller börja prova skor, då mina knän är så trasiga. Jag kan knappt gå över huvud taget, inte ens med Kalle. Jag rör mig inte mer än nödvändigt, fast jag borde. Gudarna ska veta att jag borde. 🙁
Men jag fick ett tips av en kollega, som har ett syskon med knäproblem, som googlat på olika alternativ: det finns en sorts medel som sprutas in i knät för att slippa operation, som inte är kortison. (Det har jag provat och det hjälper inte.) Tyvärr är det inget den ordinarie sjukvården erbjuder, utan man får vända sig till en privat klinik och betala någonstans mellan 23-40 tusen per knä om man får den behandlingen. *sväljer* Ja, ja. Då vet jag. Det tål att tänka på. 🙄
