* Snigel *

Jag skulle slå på stort igår och laga “låda” åt A (som ska vara kattvakt och kan äta “lådan” till lunch/ middag de dagar det behövs) efter att jag handlat. Tyvärr gjorde jag en miss. Lyssna och lär: det går inte att byta ut vanlig fetgrädde till s k matlagningsgrädde när man gör låda. Den krämiga konsistensen uteblev och det såg ut som vatten med gryniga gräddrester när jag tog ut formen ur ugnen. *suck* Lådan smakade bra, men jag blev så besviken.

A hade dessutom kommit på att han skulle börja övernattningen redan igår kväll, så jag fick ränna som besatt för att hinna byta i sängen och fixa i ordning innan han skulle lägga sig. Nå, han hade kunnat bädda själv, men ändå. Jag hann inte packa, utan tänker göra det under lunchen. De viktigaste sakerna har jag lagt fram på köksbordet, för att inte glömma dem, då jag ev byter handväska (till en större modell) innan jag åker iväg.

Bilen ville inte starta i morse. Förstås. Jag plockade fram batteriladdaren och en skarvsladd, bara för att upptäcka att skarvsladden var trasig. Förstås. Efter lite sökande hittade jag den andra – hela – skarvsladden och fick igång bilen. Körde “broarna runt” för att ladda batteriet. Seglade sent in på jobbet, slog igång datorn och upptäckte att jag precis missat ett tidigt möte. Förstås.

Min kollega A, som ska med till L, hade skickat ett mail att hon måste vara på ett möte efter lunch, så avresan förskjuts minst en timme. Bara därför fick jag ett mail med inbjudan till middag i L ikväll, för oss som ska sova över, men det finns ingen chans att vi hinner dit i tid. Vi får äta någonstans längs vägen – det där får vi resonera ihop oss om, A och jag, under bilresan. Vi har flera timmar på oss, tillsammans i bilen.

För övrigt märks det att det är äppelsäsong just nu. Jag har inte mindre än tre påsar äpplen på köksbänken, då bekanta delat med sig av sin skörd. Alla vet att jag älskar äppelpaj, så nu har jag ingredienser för lång tid framöver. De minsta är i storlek som pingpongbollar, och är den största påsen – jag kommer att få skala i timmar!

Men, jag ska inte klaga – det är snällt av mina vänner att de delar med sig! Jag får bjuda över dem på äppelpaj när jag är hemma och har hunnit laga till pajerna!

Måndag
Köttfärslåda

Tisdag
Bortrest

Onsdag
Bortrest

Torsdag
Korv o makaroner

Fredag
Rester

Det var ännu värre än vanligt att få ihop en matsedel den här veckan, trots – eller just därför – att jag är bortrest ett par dagar, och alltså inte äter middag hemma. Däremot kommer kattvakten A att äta hos mig, så det gäller att laga något som passar till lunch och middag åt honom. Plus att se till att jag köpt hem något till frukost.

Nu börjar den på riktigt: hösten, med frostiga morgnar, gula löv och hela tjillevippen. Jag klagar inte, jag gillar höst! 🙂

Idag var första dagen jag behövt skrapa bilrutan på morgonen. Annars har jag klarat mig på så vis att det bara varit fukt, inte frost, på rutorna. Nåja, det börjar vara dags att tvätta av bilen och börja köra in den i garaget på nätterna. Nästa helg kanske jag provar tvätta bort värsta smutsen, så jag kan gå bredvid bilen i garaget utan att smutsen hoppar över till kläderna jag har på mig. Tills dess får bilen fortsätta att stå utomhus.

Jag måste packa ikväll, inför morgondagens resa till L med A. Vi ska inte ta min bil, som jag tänkte från början, utan vi ska ta jobbets bil. Ingen av oss har använt den tidigare, och jag vet inte ens var den står?!? Tidigare har den stått på parkeringen här utanför, men nu står den tydligen i någon carport någonstans??? Så står det på listan med förhållningsorder jag fått inför användandet. Visst är det bra med en lista med förhållningsorder till en gemensam bil, t ex var nyckeln ska hämtas och lämnas, men Någon har verkligen gått in på vissa detaljer – medan annat saknas. 🙄

Jag fick t ex kolla med ett helt gäng chefer i fredags, för att få reda på om jag får tanka bilen under resans gång eller inte!?! Ja, på den nivån är det. Man får INTE tanka någon annanstans än på Macken “här hemma”, där det finns ett kort vi får använda. Jaha? Vi ska 45 mil enkel väg, ska vi lämna bilen efter vägkanten om soppan tar slut innan vi kommit hem? Nej, det är klart vi får tanka – men bara det som behövs för att ta oss till Macken??? OK, vi ska alltså kunna räkna ut hur långt det är från stället vi tankar, delat med hur stor bränsleförbrukningen är, och tanka exakt X liter för att ta oss till Macken hemma? Glöm det!

Jag talade om att jag kommer att tanka full tank var det än blir, betala med mitt eget kort, och lämna in kvittot för att få ersättning. Punkt. Orka tjafsa om ifall det tankas på jobbkortet eller inte. Får jag inte ersättning så är det inte hela världen, men lite rim och reson måste det väl finnas även för en gemensam bil, eller hur? De flesta tjänsteresor är “bara” till L eller K, dit man kan köra flera vändor på en och samma tank, men jag tänker inte bli stående efter vägen för att jag inte “får” tanka på annat ställe.

OK, jag ska sluta reta mig på det där nu, men visst är det idiotiskt? Självklart är det skrivet så för att inte någon ska kunna utnyttja bilen i onödan, men hallå: det är väl ingen som vill lyxa omkring i en gammal Skoda kombi? Om vi hade en Mercedes, BMW, Porsche, eller annan lyxig jobb-bil hade jag förstått det, men en Skoda…? Nu har jag förstås vissa aversioner mot just Skoda (jag vill helst inte bli sedd i den och funderar på att låta A köra den medan vi är inom synhåll för folk jag känner), men är så illa tvungen att ta det som finns. *suck*

UPDATE
Nu har jag kollat var bilen ska hämtas imorgon, d v s var carporten finns.

Jag tror inte jag kommer att råka ut för någon olycka eller katastrof just idag, men har för säkerhets skull inte bytt tvätt i tvättmasken i morse eller slagit igång torktumlaren. Man vet ju aldrig. Det kan vara dumt att utmana ödet en sådan här dag. 😉

Låset på min ytterdörr kärvar, ibland får jag inte in nyckeln och ibland får jag inte ut den ur låset. Nu har jag varit förbi på macken och köpt låsspray, så får vi se om det går att ordna. Annars får jag börja gå altanvägen, då jag – smart nog – satte ett vanligt lås där, som går att låsa med nyckel utifrån. Den gamla altandörren gick bara att låsa från insidan, och det var inte bra när man skulle lämna huset.

En chokladkaka följde med mig från macken, som snabbfrukost. 😉 Jag kunde inte låta bli. Nu, när jag smakat på den, inser jag att den inte var så god som jag hoppats, men det beror på att den inte är kylskåpskall. Jag vill ju ha min choklad direkt från kylskåpet, annars är den inte god. Nå, i brist på bröd får man äta limpa, eller hur det nu var. 😉

Gårdagens kyckling blev väl OK, förutom att jag glömde salta & peppra. Den smordes in med diverse andra kryddor, så jag glömde helt enkelt bort att salta och peppra först. Kom ihåg det när den var klar och jag började äta, och visst går det att salta i efterhand – men det blir inte samma sak (eller smak, hur man nu ska uttrycka det).

UPDATE

Jag provade spruta in låsolja i låset, och milde molander vilken skillnad! Nu är det inga problem med låset längre! 🙂

Det är så typiskt mig. Lagom tills det börjar bli omodernt, har jag kommit på att jag vill ha nätkorgar till köket. Lite shabby chic, med franska lantköksvibbar. (So. Not. Me. Förstår inte var jag fått det ifrån?)

Gärna tre stycken, i olika storlekar, så jag kan visa upp mina förråd *host* av lök, vitlök och ägg. Så där trevligt placerade på köksbänken………. eller vänta lite. Då hamnar de ju i stekande solsken, de dagar solen visar sig. Det hjälper inte att fönstret är grymt oputsat, solen steker det jag har på bänken i alla fall.

Jamen, jag kan ju hänga korgarna på väggen istället! Fast det är svårt då alla väggar är täckta av antingen skåp, fönster eller dörrar. Eller slås emot av dörrar. Hmmm. Jag, som har problem med att ens få plats för ett nyckelskåp i köket, inser att jag kan ha kommit på ett nytt problem. Får nog skjuta de där nätkorgsplanerna åt sidan så länge. Jag behöver inte frivilligt skapa nya problem, utöver de ofrivilliga som ramlar över mig då och då.

(Värt att notera: det är helt klart ett i-landsproblem, precis som alla mina andra problem. De är inte ens värda att kallas problem – annat än för mig, då. Rena lyxproblem, t ex hur jag ska få in all ren tvätt i garderoberna, som är fulla med ingenting-att-ha-på-mig, eller lyxen att gå runt i en affär full med mat och inte hitta någonting att äta.)