Mörkerseende

Jag var till A och födelsedagsfikade igår. Hans kompis P var också där, och andra kompisar hade varit där under dagen. Det var jättekul att sitta och surra med killarna, men när det började skymma åkte jag hem. Jag ville prova om jag lyckats slå igång garagelampan på morgonen!

Nu, när kvällar och nätter börjar bli mörka (och oknytt börjat röra på sig…) har jag slagit igång utebelysningen. På bron tänds lampan när det skymmer, men på garaget är det både rörelse och skymning som gäller för att få igång lampan, vilket innebär att det är omöjligt att kolla om lampan funkar under dagtid.

Jag hade förstås slagit av (istället för på) lampan igår morse, men det var snabbt åtgärdat! Jag fick t o m prova rörelsedetektorn en extra gång innan jag gick och lade mig, eftersom jag glömt mobilen i bilen. Alltså, fatta skräcken: jag sökte överallt inomhus och började fundera att jag kanske glömt den hos A?!? 😳 Men, som tur var fanns den i bilen – jag slapp köra hem till Byn ännu ett varv.

Jag har dåliga extralysen på bilen, speciellt innan snön kommit. Tack och lov så regnade det inte igår, för regnet brukar suga upp allt ljus från bilen – även om man har bra helljus. Det kändes konstigt att behöva använda helljuset igen, det var länge sedan.

Eftersom min kvällsrytm ändrades (jag sov inte framför TV:n), blev froppisens också det. Hon gick ut sent på kvällen och har varit ute hela natten. När jag gick till jobbet i morse, snarkade hon i sängen. Stackaren! Det är jobbigt att hålla koll på katter och annat som rörs i grannskapet.

Hon är ju en gammal tant, fyllde 15 år för tre veckor sedan. Jag tycker det verkar som att hon börjat höra dåligt, och i vissa fall se sämre. Dessutom har hon börjat ta sig friheter. Hon har tidigare hållit sig från den mest extrema varianten av tiggande, men numera försöker hon stjäla mat direkt ur handen på mig! Medan jag fortfarande äter! 😯

Åren går

Jag hade ett intressant besök på jobbet en dag. En tidigare kompis till mina juniorer dök upp, som gubben i lådan, och hade ett ärende till mig. Jag kände inte igen honom förrän han sa vad han hette! 😯 Åren går snabbt, för oss alla… Den jag minns som en ung kille var nu en vuxen man, precis som – vid närmare eftertanke – min egen son. Jisses!

På tal om min son, så fyller han år idag! Risken finns att jag trillar in på fika hos honom ikväll, jag får se. Jag har i alla fall skickat grattishälsningar via SMS, Facebook och Swish. 😉

Allt eftersom åren går, byter det ut grannar i mina kvarter. Nu har jag två hus inom synhåll som är till salu av olika orsaker*, så det ska bli intressant att se vilka som hamnar där. Jag hoppas det blir unga familjer, gärna med barn. Det behövs lite liv och rörelse!

Från unga till gamla: jag behöver shoppa åt farbror K. Dels vill han ha en jacka “som är fluffig”, dels behöver han nya kallingar och sockor. Det där med “fluffig jacka” vet jag inte vad han menar: fleece (fluffigt tyg), täckjacka (fluffigt sydd) eller bara lös och ledig i formen? Jag ska låna hem** några olika jackor åt honom att prova, så får jag se vad han menar. Hans gamla jackor är i alla fall för långa, de knölar ihop sig bakom ryggen i rullstolen.

Farbror K fyller snart 89 år, bara några dagar kvar. Han blir alltså äldre än farsan, som dog i juli 2013 och skulle fyllt 89 i oktober samma år. A var till K igår efter jobbet, och jag bad honom kolla hur man gör med tårtorna. Förra året hade det ordnats tårta, men det var – förstås – syrran som hade koll på hur det gick till. Det är mycket kunskap som försvunnit med henne, även små petitesser – som vem som fixar tårtorna till K:s födelsedag. Nu har A kollat, och personalen skulle beställa.

Det är mycket annat också som försvunnit med syrran. Hon var den som hade koll på hur K ville ha det med begravningen, t ex. Jag har nu skrivit ut ett ex av Vita Arkivet och ska plocka lämpliga frågor därifrån för att kunna skriva ner hur han vill ha det. Det känns verkligen hjärtlöst, men det måste göras. Han kommer inte att leva i evighet, även om jag hoppas på flera år till. Sorgligt, men sant. Förr eller senare kommer den dagen då vi behöver veta hur det ska vara.

För att fortsätta att vara morbid, så påminde jag A igår om hur jag vill ha det. Ifall jag skulle bli en grönsak (som bara hålls vid liv av slangar och maskiner, utan hopp om förbättring) så får de donera så många reservdelar som möjligt (organdonation), och sedan elda upp resterna (kremering). Jag har inga planer på att dö, men man vet ju aldrig. En trafikolycka kan hända när som helst, för att ta ett exempel. Hur försiktigt jag än kör, så finns det alltid andra trafikanter längs vägen,  varav en del verkar ha fått körkortet i ett paket flingor… 🙄


*) Nej, det är inte jag som är orsaken till att de flyttar! Det hoppas jag verkligen… 😳 Äsch, jag skojar bara – det är dags för generationsskifte i grannskapet.

**) Här kan man fortfarande (hoppas jag) låna hem kläder för att prova i lugn och ro hemma, innan man lämnar tillbaka de som inte passar, istället för att köra med köp och återköp. Det underlättar när jag ska handla åt K, som inte kan handla själv på “herraffären” (p g a rullstolen – de har ingen rullstolsramp).

Paltkoma

Till slut blev det äntligen av, paltkoket jag sparat så länge! Typiskt mig att köra igång det en måndagkväll, men nu finns det palt att steka, vilket underlättar min matplanering tills jag varit och handlat (jag var inte till affären igår, men kanske idag).

En intressant detalj, för intresseklubben att notera, är att den utdragbara skärbrädan i lådhurtsen sitter under (inte ovanför) den översta lådan. Det ger degbunken till assistenten perfekt höjd att mala potatisen direkt i, istället för att använda en lägre bunke och sedan hälla över den malda potatisen i degbunken. Allt som sparar disk är uppskattat, fast jag har diskmask.

Jag har inte ätit årets surströmming än, men det blir nog till helgen. Eller nästa helg, beroende på om jag hittar på något annat under den kommande helgen. En liten burk Kallax har jag gömt i kylen, så det är bara färskpotatisen som fattas. Tunnbröd har jag bunkrat innan rushen* och gul lök har jag alltid hemma. Eventuellt köper jag en röd lök i år, bara för att variera mig lite?

Vi hade en diskussion igår på jobbet, då somliga tydligen blir upprörda över att jag inte gillar tacos? Visst äter jag det, men jag är inte så förtjust i vare sig smaken eller konceptet. Och ja, jag vet att man kan ha annat än köttfärs, och ja, jag vet att man kan krydda med egna kryddor. Det är ändå samma koncept; att svinas med sönderhackade matvaror för att rulla in dem i mjuka bröd eller (ännu värre) hårda skal, som verkligen sprider hacket över hela köket. 🙄

Annars äter jag det mesta, utom banan. Av den får jag ont i magen, men jag överlever att äta t ex en tårtbit med mosad banan mellan bottnarna. Nötter är jag inte heller förtjust i, gillar inte smaken (föredrar mandel) men äter om jag blir bjuden.

B ringde igår. Hon var kattvakt åt en bedårande liten kattgosse på fyra månader 🙂  och ville bara surra en stund. Hon skickade foton på kattgossen och sina egna gossar via Messenger, men jag vet inte riktigt vad jag gjorde när jag scrollade för att komma till toppen – jag råkade göra “tummen ned” för alla bilderna, och det gick inte att ändra?!? Nå, jag messade henne – hon vet ju att jag är klumpig, med stora fingrar på liten skärm. 😉


*) Varje år, när årets surströmming släpps till försäljning, tar “rätt sorts” tunnbröd alltid slut i butikshyllorna. Jag har lärt mig att köpa hem ett paket tunnbröd ett par veckor i förskott, så jag inte riskerar att bli utan. 😉

Kämpar vidare

Jag har fortfarande inte gjort någon matsedel, men planen är att jag handlar först och sammanställer någon sorts matsedel sedan. Ungefär. Att göra en matsedel underlättar vardagen betydligt, och minskar min impulsshopping i mataffären. Det är så lätt hänt att jag bara sveper förbi hyllorna med färdiglagat och slänger ner något i vagnen, och hips vips är min lunch/ middag klar! 😳

Under helgen har jag inte gjort något alls av betydelse. Mest bara legat som en död sill på soffan och antingen sett TV eller lyssnat på ljudbok (just nu “En cirkel av sten” av Elly Griffiths). Visst hade jag behövt både tvätta, diska och städa – och handla! – men jag orkade inte. Jag har inte ens kammat mig på hela helgen.

B fyllde år igår, väldigt ojämna år, men ändå. Jag skulle – som vanligt – swisha pengar till henne, men det gick inte?!? Provade även med A, för att se om det var B:s mobil det var fel på, men tydligen var Swish nere under en tid. När jag provade igen, ett par timmar senare, gick det bra!

UPDATE
Jag glömde ju berätta att det är Världens Bästa Jobbväder idag! Regnet vräker ner och smattrar mot fönstret, och det är inte en blå fläck på himlen. Det enda som kunde gjort dagen bättre hade varit att få stanna kvar hemma på soffan, med froppisen på magen, men jag kan ju inte få allt. 😉

UPDATE 2
Om jag inte ballar ur ännu en gång (projektet har tidigare stannat på tankestadiet) så ska jag koka palt idag! 🙂 Det hade jag tänkt göra under helgen, men så rann all iver ut i sanden… Inte för att jag är ivrigare idag, men något måste jag ju äta. Och då har jag palt att steka imorgon!

Oknytt

Det måste ha varit “oknytt” ute i mina kvarter i natt.

Jag hade – som vanligt – sovit hela kvällen på soffan framför TV:n, så jag steg upp och fixade lite i köket fast det var sent. Fick faktiskt tända lampan! Nå, sedan skulle jag gå ut och röka, då jag såg en bil försiktigt köra uppför gångvägen bredvid knuten till äldreboendet. -Jaha, tänkte jag, ännu en som hittat den genvägen.*

Döm om min förvåning när den smög in och parkerade bakom soptunnorna utanför äldreboendet, och tre ungdomar** steg ur! De gick mot gatan nedanför min, men doldes snabbt av löven från träd & buskar. Efter en liten stund kom de tillbaka och gick och satte sig i bilen. Där satt de, utan att starta bilen, länge och väl. Till slut blev jag less och gick in (iddes inte sitta och röka hur länge som helst).

Efter en stund kom en annan bil och stannade bredvid dem, och sedan åkte båda bilarna iväg. Jag tror inte det var välkomna besökare – inte efter kl 23 en söndagkväll… 🙄


*) Jag har själv använt den genvägen någon enstaka gång under de år jag bott här, men ibland är den avstängd med betongsuggor. Tydligen inte i år.

**) Jag kunde inte bedöma deras ålder, men de såg unga ut på avstånd.