Jag känner nu hur lugnet sprider sig i kroppen. Sitter i soffan med en katt som stryker sig mot fötterna. Fredag kväll. Maten är uppäten, kaffet är urdrucket.
När jag gick hemåt efter jobbet såg jag en katt (som inte var min) slinka över gatan, in på min gård. Då jag vet att froppisen är Värsta Vakthunden (fast hon är katt) väntade jag mig att höra kattbråk. Nejdå, det var tyst.
När jag kom närmare hemmet såg jag froppisen på altanen, då hon ropade åt mig och sprang fram till mig. Den främmande katten smög sig tätt mot husväggen, men froppisen hade bara ögon för mig. Ljuvligt att vara så älskad!
Till slut var en konfrontation omöjlig, men i samma ögonblick froppisen mötte den andra kattens blick, så försvann den som en oljad blixt. Hon har säkert skrämt iväg den katten tidigare… Mammas lilla ondblåsa! *stolt*
[tags]lugn, kattslagsmål, sätta sig i respekt[/tags]
