Dag: 1 september 2010

Det har gått troll i alla datorer jag rör vid idag.

Först har jobbdatorn hängt sig flera gånger, och nu är det hemmadatorns tur att göra likadant.

*går och drar något gammalt över mig*

[tags]datortrassel[/tags]

Äntligen är hösten här, för visst kan man säga att september definitivt är en höstmånad? 🙂

Det kändes som att det blev höst redan för 2½ vecka sedan, då min semester var över. Redan första jobbveckan började nätterna bli kalla och på dagarna var det plötsligt inte skönt, utan istället kallt, i skuggan.

Höstfärgerna börjar synas. Vissa nätter har det varit frost* och jag tror – hipp hurra – att gräsmattan inte behöver klippas fler gånger. Luften är hög och klar, och på kvällarna mörknar det.

Igår (eller förrgår) hörde jag ett förskräckligt tutande när jag satt ute och rökte. En stor flock med svanar trumpetade sig fram över himlen, på väg mot varmare breddgrader. De tutade i alla möjliga tonarter, rätt kul att höra. De hördes lång väg och försvann så småningom bakom bergen, som dämpade ljudet.

A har blivit väldigt förkyld, och vi hoppas det går över innan nästa vecka. Då börjar älgjakten här i norr, och det är första året han jagar med Byns jaktlag. Både första gången han jagar med dem och första gången han jagar älg. Det där med jakten får han sköta själv, jag ser fram emot att bli bjuden på (tillagad) älgstek längre framåt hösten. 😉

[tags]höst, kallare, frost[/tags]

*) Ingen frost precis här hos mig, än så länge, men jobbarkompisar har fått skrapa bilrutor på morgnarna.

Istället för att gå ut och röka, bloggar jag lite grann. Inte så att jag slutat röka, eller ens tänker dra ner, men jag ids helt enkelt inte. Det är snart fikarast – jag får röka då istället.

Under lunchen fick jag inte höra min bok, utan G övertalade mig att luncha – och snacka – med honom istället. Ja, OK – vi pratade lite jobb också, men inte så mycket att det störde. Det tog faktiskt nästan 20 minuter innan hans telefon satte igång att ringa! Han fick alltså ovanligt lång lunch. Det är så, när man är populär! 😉

I vanliga fall brukar jag sitta alldeles ensam, vid ett litet bord i ett hörn, med min ljudbok i öronen. Avskärmad från omvärlden. Jag brukar skoja och säga att de andra (som lunchar samtidigt som jag) kan fortsätta att baktala mig, jag hör ju ändå inte vad de säger. 😉

Jag väntar besök och får inget gjort medan jag väntar. *trummar med fingrarna* Simultanförmågan ligger inte på topp just nu, det måste bero på låg koffein- och nikotinhalt. (Egentligen beror det på att fikat ligger så nära i tiden att jag inte ids börja med något, för jag måste ändå avbryta det, hur litet och enkelt det än är.)

[tags]lunch, ljudbok, simultanförmåga[/tags]