Eftersom vi har drabbats av hög arbetsbelastning under en längre tid, d v s det har visat sig att vår organisation är alldeles för slimmad*, så annonserar vi just nu efter en ny medarbetare. Det ska bli så spännande att få se vilka sökande det blir och vem som väljs i slutänden! 🙂 (Jag har redan planerat vilka arbetsuppgifter jag, personligen, ska dumpa på den nya medarbetaren… 😉 )
Jag handlade igår och har nu resten av veckan räddad, vad gäller mat. Det kommer att bli mycket kycklinggryta. Väldigt mycket, faktiskt. Hupp! 😯 Nå, jag har inget emot att äta samma mat flera dagar i rad – huvudsaken är att jag slipper laga mat varje dag. Att slänga in en burk i micron är ren lyx! 😆
Katterna roar mig med sina påhitt. Siri är snabb som vinden, det rasslar bara till så är hon långt ute på gräsmattan och busar med löven, och så svoops är hon inne igen. 😳 Sigge är mer bekväm av sig, han går inte långt, vill inte missa om jag går in – då följer han efter, som en hund. Det kan ju falla lite godsaker (läs: rökt skinka) runt mig… 🙄 Visst går han sina promenader, han också, men han är den som kommer snabbast om jag visslar på dem.
UPDATE
Tjosan, så fort dagen susade iväg för mig! 🙂 Jag har suttit på (repetitions-) utbildning om den nya webben hela dagen, och rett ut saker och ting med redaktörerna innan de börjar arbeta i själva verktyget. Först har vi en ”provsida” där vi får lära oss komma igång med vad, var och hur ändringar ska göras, men vi kan snart börja ”på riktigt”. Jag kommer att få en lathund för ett moment som måste göras innan vi börjar, men sedan kör vi igång! Jag och de två A som är med i projektet är ivriga att få börja, av olika orsaker – framför allt för att det tagit så lång tid att komma igång. Men nu rullar det! 😆
*) Arbetsuppgifterna har ändrats betydligt de senaste åren. Dessutom har det kommit till fler och fler uppgifter att göra, utan att vi fått någon utökning. Nu har det gått så långt att om någon blir sjuk kraschar allt utom det allra nödvändigaste. Vissa saker måste göras direkt, oavsett hur många (eller få) vi är, men då får vi skjuta annat, som kan vänta lite, framför oss – tills det blir ett jätteberg.