När jag träffade M igår på fikarasten, sa hon att hon skulle komma och filma mig idag!?! Jag har vid ett par tillfällen tidigare visat henne ett arbetsmoment som är i flera steg, och det går så länge mellan varven att hon hinner glömma bort hur det ska göras – så hon kommer och frågar, och jag får visa henne igen… Nu ska hon filma min visning så hon kan ta fram inspelningen och kolla på, nästa gång det behövs. Smart!
Jag har förstås plockat fram min allra mest pedagogiska sida under morgonen, förberett vad och hur saker ska visas, rosslat upp morgonrösten genom att prata med Sigge (Siri väckte mig och VILLE GÅ UT kl 5, så henne hann jag inte tala med). Det går nog bra, det här. Fördelen med att det är M:s eget material som inte ska visas åt någon annan gör förstås sitt till; jag är inte nervös. 😉
Däremot är jag nervös över att behöva läsa in nytt meddelande till växeln, men det går nog bra när jag väl kommer igång. Lite kaffe för att mjuka upp stämbanden, så kan jag dra igenom hela ramsan. Ja, det är en lång inläsning, inte bara ”tack för att du väntar, det är snart din tur”. Därför har jag dragit på det in i det längsta, men nu börjar det vara dags. *harkel harkel* Lika bra jag börjar med en gång! 🙂
UPDATE
Filmning och inläsning av växelmeddelande gick jättebra! Filmningen sköttes via Teams, så jag kunde redan från början välja att använda ”delad skärm”, alltså syntes jag inte, jag bara hördes. 😉 Vid inläsningen behövde jag inte göra om mer än två gånger innan allt satt där det skulle. 🙂
Batteriet har tagit slut i Siris pejl, men hon var nere vid älven – där hon brukar hålla till – senast den fungerade. Förhoppningsvis kommer hon hem ikväll så jag får ta av pejlen och ladda den. Sigge hade inte heller särskilt mycket batteri kvar, men han håller sig mest runt Snigelskalet. Om jag hör en pingla (det sitter pinglor på halsbanden) så ropar jag, då kommer han som skjuten ur en kanon. Mammas pojke! 😆
Nu har jag ätit upp det sista av oliverna jag köpte på matmarknaden, som ”efterrätt” till lunchen (som bestod av smörgås…). De ”riktiga” efterrätterna (alltså eclairerna) är slut sedan länge. Det gick bra att moffa i mig allihop som blev över. Inte alla på samma gång, förstås, men utbrett över några dagar. 🙂 Nu får jag längta till nästa gång.
Vädret är soligt, med värme i solen men inte särskilt varmt i skuggan. I morse var det bara 6 grader när jag steg upp, och det verkar som att det ska vara ensiffriga grader (men ändå plus) de närmaste nätterna. Hösten är här, sedan får man tycka vad man vill om det. *rycker på axlarna*