Till slut tog jag mig i kragen och handlade direkt efter jobbet igår – utan mat från Grillen – med tanken att jag kunde äta smörgås till middag när jag väl handlat. Kom hem, lastade in maten – och upptäckte att jag glömt köpa pålägg! 😯 Nå, jag hade i alla fall smörgåsarna, så jag fick mig mat ändå, även om det inte blev som jag tänkt. Dagens uppdrag är alltså att köpa pålägg direkt efter jobbet. Ja, egentligen redan under lunchen, men det tar onödig tid. Jag klarar mig till efter jobbet. 🙂
Katterna ville inte alls gå ut i morse. Det kan bero på Det Stora Kattslagsmålet som ägde rum på altanen sent igår kväll, då jag glömt Siri ute (rättare sagt såg jag inte att hon kom ut och gömde sig under soffdelarna som står staplade på altanen). Båda knorvade ner sig i varsin soffa i morse utan minsta gnäll vid dörren. 😉
Kvällens Planer är att ta itu med disken och röja upp i köket. Det är lite synd att A är hemma och pluggar (så var hans planering, i alla fall, när jag talade med honom igår) då jag skulle behöva hjälp att få ut återvinningen till bilen.* Nå, jag kan fixa det själv men det kommer att ta hela kvällen, om jag ens blir klar. Jag har så svårt att bära baljorna i trappor – även om det bara är 5-6 trappsteg på bron så är det ändå en trappa. Visst kan jag skjuta upp återvinningen tills han har tid, men det skulle vara skönt att få det gjort.
Vädret är betydligt bättre idag: solen skiner från en (nästan) klarblå himmel! Det var nollgradigt redan när jag for till jobbet, och det har inte snöat i natt. Någon kallgrad har det nog varit under natten, jag såg frost på bilens bakruta tidigt i morse, men den tinade bort innan jag åkte iväg. Vi har blivit lovade flera plusgrader under dagen, så nu vet vi att våren är på väg. 😆 Om inte annat så blir det blött överallt, då snön börjar smälta.
När jag vaknade i morse var jag stel i nacken, på ena sidan. Har väl sovit snett på något vis. *rycker på axlarna* Jag har försökt mjuka upp musklerna så gott det går, så det släpper nog under dagen. Just nu kan jag bara vända huvudet åt höger, men det passar perfekt på kontoret, då alla besökare kommer in på min högra sida. 🙂 Förresten fick jag lite beröm i morse (avd Viktigt Vetande 😆 ) av en kollega från en annan avdelning, som tyckte jag var så duktig att göra det hon ville ha mig att göra. Hmmm. Hon visste precis hur hon skulle smickra mig, för att jag skulle ta på mig det uppdrag hon ville ge mig. 😆
UPDATE
Jag bytte avdelning för en stund under förmiddagen och blev positivt överraskad! En kollega jag inte sett på väldigt länge hade tillfällig arbetsplats på den avdelningen, och vi hade ett intressant samtal. Dessutom fick hon veta hur man gör när man saknar rätt lösenord för att ta sig in i det program som används, samtidigt som man har en kund i luren… He he. 😉 Jag hann även flirta med en paketleverans (skojar bara, han var säkert hälften så gammal som mina egna juniorer). 😉
Snacka om förvirring! Medan jag talade med en av mina kunder i telefonen, poppade ett ”missat samtal” upp på skärmen (det gör så när någon ringer medan jag pratar i telefon). Alltså ringde jag upp, och personen i fråga var helt oförstående – hon hade inte ringt?!? Till slut redde vi ut det hela och vi hade fel båda två! 😆 Dagens skratt över teknikens under! (Hon hade ringt förra veckan.)
*) Viktigt vetande är att jag inte alls nämnde att jag behöver hjälp med det – han har sitt eget att ta hand om också, förutom allt han hjälper C med. Jag har tidigare köpt IKEA:s plastbaljor med lock, som är perfekta till återvinning, men kan inte längre bära dem nedför trappan. När de är tömda kan jag bära upp dem, men de blir för tunga att bära ner när de är fyllda, speciellt som jag måste ha stöd från trappräcket. Mitt senaste påhitt är fyra påsar från Rusta, två större och två mindre, med handtag. Då går de att bära även om de är fyllda till brädden! De blir inte lika tunga och ohanterliga som plastlådorna utan handtag, dessutom är de betydligt mindre. (Det betyder att jag får tömma dem oftare, men det gör inget.) Och jag kan samtidigt hålla i trappräcket! En win-win-situation, helt klart, eller hur? 😉