Min matsedel för den här veckan gjordes helt i onödan. Jag har ännu inte börjat laga någon av de två korvrätterna jag skrivit upp – men då har jag ju förslag till nästa vecka! 😉 Igår ”råkade” jag gå förbi Grillen när arbetsdagen var slut, så Killen-i-Grillen fick laga middag åt mig. Det gjorde han så bra, så – och jag slapp diska efteråt. 😆 Få se vad jag hittar på för att slippa laga mat idag? Hmmm…
Jag försöker jämka ihop mina och Siris behov av att gå ut/ vara inne, helst nattetid. Hon vill gärna gå till Värmeverket och kolla läget ett par timmar under natten, medan jag helst vill att hon kommer och sover inomhus. Eftersom mitt sömnschema fortfarande är helvrickat, kan jag släppa ut och in henne när som helst under natten, men jag försöker ställa om mig – och henne – till normalläge.
Det verkar som att det räcker med hur lite sömn som helst för att jag ska bli superpigg igen. Exempelvis såg jag på TV och gjorde ett par långa blinkningar (läs: missade ett par textremsor – men det var en engelsk serie, så jag hängde med utan att läsa, bara lyssna). Inte mer än så, och poff var jag pigg igen. Inte så pigg att jag tog mig upp från soffan och gjorde något vettigt 😳 men ändå. Irriterande – och det mest irriterande är att jag inte kan skylla på någon annan än mig själv. *hmpf*
Bilderna lyser med sin frånvaro här i bloggen. Jag gör ju inget särskilt och ids inte fota det vanliga vardagslivet. Jobba-äta-sova, det är inget någon är intresserad av. Det slog mig när lilla A fick låna min mobil (när jag var där i fredags) för att scrolla igenom bilderna; det var mest bilder på katterna. Då och då kommer jag på att fota något annat men oftast är det kattmotiv. Absolut helst på en sovande katt (eller två). Är man Crazy Cat Lady, så är man. 😆
Jag har två garderobsfynd att välja mellan till lördagens 40-årsfest, och det kan bli fler om jag tar mig i kragen och kollar ordentligt vad jag har i gömmorna. Problemet är att det är somriga klänningar och vädret visar typ 15 grader och regn på lördag. Visst kan jag ha kofta och långbenta leggings men jag har inga snygga skor. *suckar* Det får duga med mina sommarjoggisar, de är åtminstone inte helsvarta (som vinterjoggisarna). Om det blir varmt kan jag använda mina rosa sommartofflor/-sandaler, men tyvärr har väderprofeterna lovat annat.
UPDATE
Den där jäkla cancern! 👿 Nu har jag precis fått veta att en bortflyttad f d kollega fått cancer (oklart var i kroppen) för tredje gången – och hon har inte långt kvar nu… Självklart tänkte jag direkt på hennes ”små flickor”, som numera är vuxna och säkert har egna barn. Det var många år sedan jag såg henne, eller flickorna, men det är jobbigt att höra sådana nyheter ändå. 🙁 Jag minns ju henne som hon var innan flytten, för typ 20 år sedan eller så.
Åren går, och vi blir alla lite äldre och skröpligare. Eftersom mitt hår vägrar bli grått (bra gener? 😉 ) så blir jag lika förvånad varenda gång jag träffar någon gammal bekant jag inte sett på länge, som blivit gråhårig. Inget ont om grått hår – jag märker bara inte hur jag själv åldras. I o f s ser jag ju mig själv i spegeln varje dag och har vant mig vid rynkorna – det är ju på andra man märker hur gammal man själv är. Eller varför inte på andras ungar? Mina egna ungar ser jag ju med ojämna mellanrum, men att deras klasskompisar också blivit vuxna…?!? 😳
Man ser ju sig själv i spegeln varje dag så det är inte så lätt att märka att man åldras. Själv började jag bli gråhårig i 20-års åldern. Så det är helt klart olika gener. Själv fick jag pappas, han blev också gråhårig tidigt. Mamma å andra sidan blev det väldigt sent. Men, men det finns ju färg på tub. Och jag skäms inte för att använda den.
Mina föräldrar blev inte så gråhåriga, om jag minns rätt. De var båda blondiner från början, som mörknade med åren och fick lite grått vid tinningarna, ungefär.
Min syster blev däremot helt gråhårig, min äldsta bror blev inte det, så vi får väl se hur det går för mig.