Jag har dille på mappar. Ja, alltså mappstrukturen på datorn, inte fysiska mappar. Det är så enkelt att strukturera upp information och ärenden i mappar, märkta med namn av passande slag och sedan en undernivå med årtal och/ eller månader, beroende på hur ofta återkommande den sortens ärenden är. Dessutom är det så lätt att hitta det man söker!
Tyvärr delar inte alla min förkärlek för mappar och struktur. Det märks främst när jag går ”bakom ridån” till vår webbsida. Jag försöker verkligen lära ut hur saker ska mappas för att sedan kunna hittas, men ändå trillar det in omappade filer överallt. Värst är bildfilerna, som aldrig heter något annat än typ ”dksalf254r8n0.jpg” – de måste öppnas (eller visas i visningsläge) för att jag ska ha en aning om vad de föreställer, och om de alls använts på sidan över huvud taget. 🙄
Jag försöker att inte reta mig på det, då det är många webbredaktörer i omlopp och alla har sin egen variant av hur filträdet ska se ut. Det är inte lätt att få alla redaktörerna att förstå att informationen (både text och bilder) dessutom måste sparas på en speciell server för att kunna göra en backup eller användas ifall vi byter webbverktyg/-företag. Nu kryllar det av ”föräldralösa” bilder som redaktörer antagligen bara laddat upp direkt på sidan från mobilen, utan att spara bilden på servern först.
En fördel med att det är flera redaktörer är att sidan blivit mer levande; det händer saker och nyheter byts ut oftare. Däremot kan det vara en nackdel att ha folk som är inne och fipplar med ”sin” sida typ en gång om året och har glömt i vilken ordning man gör saker, så allt kraschar. Då kan jag – i de flesta fall – gå in och rätta felen. Det har verkligen varit cirkus med att få ihop några redaktörer alls, för alla ”har så mycket att göra så de hinner inte med webbsidan också”. Nu verkar det flyta på ganska bra, inte allt för mycket motstånd. 😉
För att byta ämne: idag får vi lön! 🙂 Jag får känna mig rik ett par timmar, tills alla automatiska avdrag gjort sitt… De flesta dras nog på måndag men jag har gjort ett eget litet avdrag direkt i morse. Jag försöker komma ihåg att flytta över det som är kvar på lönekontot kvällen innan lön till ett sparkonto (som jag dessutom har automatisk överföring till). Det är ju ”resterna” av förra månadens lön, och ifall jag behöver kan jag snabbt flytta tillbaka pengarna till lönekontot igen – t ex om jag får en mastodonträkning från Värmeverket eller måste köpa nya däck eller så. Jag glömde göra överföringen igår, men den var fort gjord i morse.
På tal om däck så måste jag boka tid på däckhotellet, det är verkligen dags att ta på sommarskorna nu. Visst kan det fortfarande vara kallt på nätterna men nu är det ingen snö kvar, som tinar och rinner ut över vägen och fryser till is. I morse var det frost på framrutan men jag kör spolarvätska och vindrutetorkare för att slippa skrapa. Behändigt. 😉
UPDATE
Bokning av däckbyte är nu gjord och jag fick en tid redan nästa vecka! 🙂 Jag är alltid så sen på bollen att jag får vänta, men spela roll. Då är det gjort innan jag ska med bilen till verkstaden i L veckan därefter. Bilen blir så mycket tystare när den får på sommarsulorna, och det är onödigt att köra med vinterdäck (dubb) när det inte behövs. (Nu kommer det säkert en snöstorm lagom till majbrasorna, men jag tänker inte ångra mig.)
UPDATE 2
Efter en helt vanlig lunch (te & smörgås) med ovanlig efterrätt (glasspinne) släppte jag ut Siri när jag var ut och rökte. Hon blev kvar utomhus, men det går ingen nöd på henne idag heller. 😉
Siri är rolig emellanåt. Förra sommaren råkade jag upptäcka henne vid fotbollsplanen när jag kom körande med bilen. Jag stannade och försökte locka in henne i bilen, så hon skulle få åka hem med mig (jag såg att hon var på hemväg). Nej, hon pratade och pratade länge istället för att hoppa in: förstod jag inte att hon hade Platser att besöka på vägen hem? Det var en lång konversation: maju mjau meoooww mjau, o s v. 😆 Jag förstod läget och körde hem ensam. Mycket riktigt, efter en stund – vi var inte långt hemifrån – kom hon promenerande och var sjukt nöjd med sig själv. Raringen! 🙂
