Säga vad man vill om det inte helt acceptabla vädret, men nu grönskar det! Överallt! Gräsmattor, träd, buskar – allt lyser i skira ljusgröna nyanser och det är alldeles, alldeles underbart! 🙂 OK, det kanske regnar och är ca +4 grader, men det är skönt grönt överallt!
Min rabarber har börjat växa till sig, och den växer så det knakar. Jag kan nästan se – om jag sitter tillräckligt länge på altanen – hur den skjuter i höjden framför ögonen på mig. 😉 Återstår bara (”bara”) att få tummen ur och plocka in rabarber när den vuxit tillräckligt. Förra året glömde jag ta rabarbern när den var ung och fräsch, kom inte ihåg den förrän den vuxit sig meterhög och hade blomstänglar åt alla håll.
Min favoritpaj är ju äppelpaj (klar vinnare i alla situationer) men rabarberpaj ger sådan sommarkänsla. Speciellt om jag hinner skörda innan den blivit för sur och träig. (Fast det brukar ju inte hindra mig, förstås – det går bra med mer socker. 😉 ) Den ska få växa till sig lite mer innan jag försöker få ihop så pass mycket att jag kan göra rabarberpaj till vår APT på onsdag. Chocka mina kollegor! 😆
I böckernas värld är allt, precis allt, möjligt. Igår var det nära att serien om Robert Hunter tog slut – men tror ni inte att jag redan laddat hem nästa bok i serien? Jag började inte lyssna på den direkt men i morse har jag slagit igång den. (”Dödens dagbok” av Chris Carter är boken jag skriver om.) Jag ser fram emot många härliga timmar med ond, bråd död i öronen. 😆
Vad jag inte ser fram emot är att fara och handla. Det blev förstås inte gjort igår, eftersom jag hade mat hemma, men för att få ihop dagens måltider måste jag svänga förbi affären. 🙄 Nå, det är bara att bita ihop och åtminstone köpa det absolut nödvändigaste, om jag inte går all in och köper allt jag har skrivit upp på listan. Dessutom behöver jag fara till Apoteket, men det kan jag göra efter jobbet. Handlandet måste ske under lunchen – det är därför jag gruvar mig.
UPDATE
Det finns mycket jag gillar med mitt jobb, även om jag ständigt gnäller över det. Jag mår inte bra om jag inte får gnälla, tror jag. 😉 Visst har jobbet sina för- och nackdelar, men på det stora hela överväger fördelarna. Att ha flex är en klar fördel, eftersom jag inte har bråttom på morgnarna och gärna istället sitter kvar när alla andra har gått.
Just idag har jag – hör och häpna – förarbetat ett ärende så jag slipper göra det nästa vecka! *gör vågen* Nu kan jag bara skicka ärendet till en annan avdelning och njuta av friden som sänker sig. På tal om nästa vecka – det märks att det är bråda tider nu. Halv- och helgdagar avlöser varandra, jag är inbokad som facklig på allt möjligt (ibland som fackrepresentant, ibland som skyddsombud) eftersom diverse ärenden måste bli klara innan semestrarna drar igång. Dessutom har jag en styrelselunch och en medlemsmiddag att styra upp också. 🙄
Min avdelning har kökstjänst den här veckan. Veckan började bra med att diskmasken gick sönder. Den var väl utsliten – hade några år på nacken och körs minst två gånger om dagen. Det tog inte allt för länge innan en ny stod på plats. Kaffe är vad som flyter i våra ådror och det blir oerhörda mängder muggar varje dag. Jo, vi plockade fram pappmuggar medan diskmasken var ur funktion, men då fyllde det soporna i racerfart istället. 🙄
Nu, när jag gjort undan det som var mest bråttom, tror jag att jag ska gå i källarförrådet och se om det finns några nya smaskiga pennor jag kan plocka på mig? Jag har ju pippi på pennor och anteckningsböcker och pennorna på kontoret börjar vara mer eller mindre slut. Det är så taskigt när man sitter i möte och antecknar, och så *poff* tar bläcket i pennan slut!?! Jag är inte så modern att jag tar med datorn till möten, jag nöjer mig med papper och penna.
Men – håll i er – jag ska kalla ihop gänget jag jobbar med till ett möte (ha ha ha) någon fm nästnästa vecka, då vi kan gå igenom en del saker jag ansvarar för. Ja, jag ansvarar alltså för att de blir genomförda, jag har inte mer ansvar än så. Anyway, på det mötet måste jag ha datorn med mig och dessutom (nu håller vi alla fingrar i kors) lyckas koppla in den mot den gigantiska skärmen vi har på väggen, för annars ser inte mina kollegor det jag ska visa. Livet blir inte mer spännande än så, just för tillfället. 😉
