En kväll under förra veckan knackade en kille på min dörr och frågade om det gick bra att köra på min tomt för att ta bort den gamla telefonstolpen som står längst in. Igår plockade de bort den, med en sorts stolplyftare. Stackars Siri var utomhus och fick gömma sig under altanen. Hon som verkligen inte tycker om traktorer och andra bullriga fordon hade nu ett på gräsmattan! 😯
Det är förstås inte bara hos mig stolpar plockas bort, nu ryker alla telefonstolparna i trakten. Lite nostalgiskt; just den där stolpen klättrade förra Siri upp i när hon var unge, så jag fick kontakta en granne som jobbade åt Televerket (det hette så på den tiden) att komma med klätterskorna och plocka ner henne. 😉
Gårdagens middag blev en succé – uppvärmda rester är alltid en höjdare. 😉 Idag har jag faktiskt en burk kvar, men jag är lite i valet och kvalet om jag ska laga något annat och spara den laxbiten till imorgon? Jag får se hur jag gör när stunden är inne. *rycker på axlarna* Pastagratängen rycker allt närmare. 😆
Dagens väder är – just nu på morgonen – uppehåll och lite kallare än igår. Det är nog runt -13 grader skulle jag tro. Bilrutorna hade frostiga stjärnmönster överallt, men efter en stunds tomgång såg jag att köra till jobbet. Jag hade förstås varken kört in bilen i garaget eller stoppat i motorvärmarsladden igår, som ni förstår.
Idag tog jag kryckan med mig till jobbet, för att ha lite stöd i tillvaron. Eftersom någon börjat ta ”min plats” på parkeringen kan jag ibland få ställa mig en längre bit bort (beroende på hur många som hunnit parkera innan jag kommer) och då behöver jag kryckan för att ta mig över hela ytan fram till jobbets dörr. Om jag ”bara” står på platsen bredvid min favoritplats (som idag) klarar jag mig utan krycka, men ibland hamnar jag riktigt långt bort – och jag har bättre och sämre dagar. Nå, lite motion skadar inte, men jag behöver krycka eller annat stöd om jag måste gå en längre sträcka. Speciellt på vinterföre. 🙄