Eftersom Nära Vård kommer idag för att linda mina ben & fötter, kanske de har kompressionsstrumporna med sig? Jag hoppas, jag hoppas verkligen det! Det blir i så fall kontoret efter lunch! 🙂 Tänka sig, jag hade väl aldrig trott att jag skulle längta till jobbet, men nu är det så, i alla fall.
Under min fysiska frånvaro har jag börjat få krya-på-dig-hälsningar 😯 från folk som trott jag varit svårt sjuk hela tiden, men så är det ju inte. Jag har jobbat hemifrån av olika orsaker, bara varit sjuk några dagar (då jag låg på sjukhus). Det finns ju andra orsaker till att jag inte tagit mig till kontoret – främst lindandet av ben & fötter, som gör att jag inte får på mig skorna. 🙄
Siri är full av tovor, stora tovor som täcker hela sidorna, förutom de mindre tovorna som sitter t ex på ena sidan av halsen och under magen. Jag behöver verkligen raka henne, ska bara söka fram klippmaskinen och ladda den. Sedan återstår bara att få fast henne och hålla henne stilla medan jag rakar bort tovorna… Jag har för få armar för en kattrakning, skulle behöva ha tre: två att hålla fast henne med och en till klipparen. 🙄 Synd att hon är så skygg, annars skulle vi kunna hjälpas åt, A och jag, när han kommer förbi någon gång.
När det nu blivit rejält mycket ljusare, inte bara på morgnarna utan även på kvällarna, så börjar jag se städåtgärder som behöver göras. Jag är verkligen ingen städsam person, det ska gudarna veta, men jag känner att det kan vara dags att göra ännu ett utrensningsryck. Det kan jag göra utan B (eller A och C) som pådrivande faktor, för – handen på hjärtat – mycket av det jag stående framme är bara…skräp. Sådant jag inte behöver, eller kan göra mig av med efter lång och trogen tjänst, typ. Saker som passade mitt liv för många år sedan men nu har spelat ut sin roll.