Nu har jag skaffat mig en ny sängkompis! Tills vidare heter han bara Snarkis, tills jag kommer på något bättre. 😆 (Om jag kommer ihåg ska ni få idolfoto på honom någon dag också.)
Vi samsas i sängen så gott det går – vissa nätter bättre, andra nätter mindre bra, men det är väl en vanesak. Poängen är att jag måste flytta mitt sovande från soffan (favoritplatsen!) till sängen. Sängen är visserligen ställbar men jag hamnar på rygg när jag ska se TV, det går inte att ligga på sida (favoritställning för TV-tittande). Jag kämpar vidare med sänginställningarna så får jag se hur det går. Om ca en månad ska vi (sjukhuset och jag) ha uppföljning via video för att se om jag behöver en annan mask eller annat som behöver fixas.
Finessen med Snarkis är att han skvallrar åt regionen vad vi har för oss, de kan kolla online hur jag och han passar ihop. Om masken passar eller läcker luft, hur mycket jag använder honom, hur många gånger jag är vaken eller har andningsuppehåll, m m. Intressant, minsann! 😉
Begravningen i fredags gick bra. Så bra en begravning nu kan vara 🙁 men det var – trots det sorgfyllda tillfället – ändå trevligt att träffa alla barnen och barnbarnen. Mina egna juniorer, plus tillbehör, kom också dit så de fick vara med och träffa kusinerna, när nu alla syskonen var samlade på samma plats. Däremot var det bara jag som anmält mig till minnesstunden, juniorerna hade andra planer för den eftermiddagen.
I morse kom hemtjänsten och hjälpte mig på med stödstrumporna, som de brukar. Den här gången var de två, då den ”ordinarie” hade med en blivande vikarie som fick följa med. Det var en grannpojke, minsann! Jag har träffat hans storebror flera gånger, både som granne och delvis via jobbet, men lillebror hade jag missat. Ja, jag visste att han fanns, men inte vad han hette.
En fördel med att han bor granne med mig var att han åtminstone sett min katt! *fnissar* Siri har fått ett mytiskt skimmer över sig – alla (i hemtjänsten) har hört talas om henne, men få har sett henne. Hon springer ju och gömmer sig så fort de kommer, men ibland är hon lite långsam av sig, så de hinner se (åtminstone) svansen. 😉
Jag har förresten inte alls skött mina åtaganden som kattmatte under helgen: jag glömde henne ute inatt! När jag ligger i sängen hör jag inte att hon jamar ute på altanen, så det var först vid en av vändorna till toaletten jag hörde henne klaga bakom altandörren. Om blickar kunde döda… 😳 Som tur var så är även nätterna ganska varma, kanske inte plusgrader men inte långt ifrån. Dagarna har gett plusgrader en längre tid, så snön tinar bort med en makalös hastighet. Få se om det är barmark till påsk? 😯