Dag: 30 mars 2026

Jag försöker komma ihåg vilka ändringar som behöver göras när jag nu slutar vara ordförande. Det är inte så enkelt, jag kan inte bara släppa allt i knät på S utan förberedelser. Eller, visst kan jag det, men jag vill gärna vara lite schysst med honom eftersom jag blir kvar i styrelsen. Det underlättar vårt samarbete. 😉

Helgen har gått i lugnets tecken. Jag har lagat lite mat, så jag har middagsburk idag och imorgon, men fler rätter står i kö och väntar på sin tur. Dagens lunch höll jag på att glömma ta med mig 😯 men kom ihåg den i sista ögonblicket.

Eftersom vi ställt om till sommartid har jag försökt komma ihåg att ställa om klockorna hemma. Det är egentligen bara två; en i köket och en i vardagsrummet. Dessutom har jag altanklockan men den kan vänta tills vädret blir bättre så jag börjar sitta utomhus. På kontoret har jag nu ställt om den lilla klockan jag har bredvid skrivbordet. Annars ställer ju alla klockor om sig själva numera; i mobilen, datorn och TV:n.

Vädret är grått med någon plusgrad. Det hade pudrat lite snö på bilen i morse men den smälte direkt. Tidigare har vi fått regn men inte så mycket att all snö försvunnit, det är fortfarande vitt på backen här och där.

Mina knän är fortfarande onda men jag fastnade tack och lov inte i duschen i morse… Jag knaprar Alvedon som om de är sockerpiller (de hjälper ungefär lika mycket 🙄 ) och försöker ta mig fram med kryckan så gott det går. Få se om jag behöver börja använda både kryckorna? Jag har ju en till men vill helst bara använda en åt gången, så jag har ena handen fri.

Jag har bytt till vårjackan och tog för säkerhets skull en fleecekofta under. Det behövs, jag fryser ändå! Jag kanske byter tillbaka till täckjackan imorgon? Samtidigt är jag svårt sugen på att köpa nya kläder av sommarmodell, men det beror på viss hjärntvätt. Så fort solen visar sig efter årsskiftet börjar klädbutiker/ -firmor visa reklam för vårens & sommarens trender.

Jag ska verkligen inte köpa nya kläder nu, när jag står i begrepp att börja med bantningssprutor. Ja, jag måste förstås boka ett läkarbesök och tala igenom saken med min doktor först, men nu är det snart dags. Jag har bestämt mig. Även om jag tycker det är fusk, har jag till slut insett att det faktiskt är en sjukdom. Det går inte att ”äta mindre och motionera mer” när hjärnan drunknar i matbrus.

Om jag blir lättare kanske knäna blir bättre, då de inte behöver bära upp lika stor tyngd. Det kan t o m hända att jag kan göra saker/ rörelser jag inte gjort på länge – men det är en senare fråga. Bara att kunna gå utan krycka och utan att ha ont skulle göra stor skillnad. Att kunna resa mig från stolar/ soffor utan armstöd. Att klara trappsteg utan ett räcke att klamra mig fast vid. Trottoarkanter utan hjälp. Ja, det finns många små hinder för den som inte är fullt rörlig.