Jag har undvikit att gå i trapporna hela helgen, för att kortisonet skulle komma igång ordentligt. Egentligen behöver jag tvätta men kan skjuta på det ett par dagar till – jag har ju gott om kläder även efter grovrensingen i julas. 😉 Det gick hyfsat att ta mig till jobbet idag, med min kompis Kryckan som stöd i tillvaron. Självklart var ALLA parkeringar nära ingången upptagna, så jag fick ställa mig en bit längre bort. Nå, jag behöver motion och det var inte halt, eftersom all snö och is tinat bort!?! Redan??? 😯
Jag tänker inte önska våren välkommen än, det kan fortfarande komma snö. Plötsligt stiger man upp en morgon och har 20 cm nysnö överallt… Det är ändå oftast nollgradigt eller någon plusgrad på nätterna, så det är inte ofta det fryser på under natten. Det är skönt, för jag vill gärna slippa skrapa rutorna när jag har bråttom på morgnarna.
Idag är jag frusen trots att jag har en kofta utanpå kläderna. Jag är ofta mer frusen före lunch så jag tror jag ska ta på mig jackan (typ som en mantel) ett tag så jag får upp värmen. Efter lunch behövs den inte. Här är ca +5 grader, i solen på morgonen, men det kan bli varmare under dagen. Som sagt: det tinar. Och det tinar snabbt. Min gård var alldeles bar i morse, i alla fall den skottade delen.
Igår kom R från hemtjänsten för att hjälpa mig med strumporna, och lyckades även locka fram Siri! Annars springer Siri och gömmer sig så fort hemtjänsten kommer, men R är kattmamma/ crazy cat lady precis som jag så hon har alltid en påse kattgodis i fickan. 🙂 Hon har prasslat med påsen tidigare åt Siri och nu kom hon fram. Inte inom räckhåll, förstås, men hon tordes visa sig. R var så nöjd och skulle minsann skryta åt kollegan P – som har fyra katter – att hon både sett och lyckats locka fram Siri. 😆
Snarkis har flyttat till bredvid sofforna istället för att bo vid sängen. Det blir så fel vinkel när jag ska se TV från sängen, så viss ommöblering kommer att ske. Vilken vecka som helst, det funkar ju ändå att jag sover på soffan – det har jag gjort länge… I vilket fall som helst så börjar vi komma mer och mer överens, jag får mer och mer ”sömnpoäng” för varje natt i den fåniga appen. Det finns en app som kopplas till Snarkis, som talar om för mig hur länge jag sovit under natten, hur många gånger jag varit vaken, om masken sluter tätt eller läcker, m m. Den delar dessutom ut ”utmärkelser” för att man klarat av X antal nätter. Det är sååå barnsligt, men samtidigt kul att hålla koll på hur det går – egentligen. 😆
Det var verkligen skönt att få handlat åt mig i fredags! Nu kan jag göra egna mackor och ta med till lunch, istället för Mack-mackorna. De är goda, inget fel på det viset, men det är ju både billigare och nyttigare att göra mackorna själv. Jag har också Planer för veckans middagar när jag nu fått hem de ingredienser jag behöver för att kunna laga den mat jag vill. Det känns lite löjligt, men jag längtar faktiskt efter standardrätten Korv Stroganoff, då det är länge sedan jag ätit den. (Åtminstone känns det länge sedan.) Den står överst på önskelistan just nu.
Vad som också står på önskelistan för middagsmat är surströmming! Jag har en burk i kylen som antagligen kommer att öppnas till helgen. Planen var att äta upp den före påsk och nu börjar det verkligen vara dags. Tunnbröd och rödlök är inhandlade, potatis finns hemma och burken väntar snällt i kylen. Om jag hade haft lite mer ork så hade jag tagit den redan under helgen som var, men nu blev det inte så. Det går även att skjuta upp surströmmingen till under påsken, då jag är långledig. Poängen är att jag behöver vara ledig minst en hel dag efteråt, för att kunna vädra, diska och ta ut sopor. Ja, soporna tar jag ut direkt jag ätit färdigt och har sköljt av tallrik & bestick, men om det är kallt/ blåsigt får jag vädra i omgångar. (Jag bryr mig inte själv om lukten/ doften, men många andra gillar den inte.)
UPDATE
Jag ligger i hårdträning inför Beach -26. Eftersom jag har ont i knäna (även om det blivit bättre efter kortisonsprutorna) så använder jag magen mer när jag ska ställa mig, speciellt om det inte finns något att stötta mig på när jag reser mig upp från sittande. Det börjar kännas i magmusklerna, kan jag tala om… 😉 Om jag reser mig tillräckligt många gånger kanske jag får ett sexpack? Om inte till den här sommaren, så kanske till nästa? 😆
Vad jag kunde ha gjort under helgen, istället för att slappa på soffan och kolla på TV-serier, är att jag borde ha gått ut och rört lite på mig. Nu är gatan förbi Snigelskalet bar, precis som min gård, så det är inte längre halt. Jag kanske tar en liten (yttepytteliten) sväng förbi de närmaste grannhusen ikväll, baraföratt. Lite frisk luft kan inte skada och jag behöver motion. Egentligen kanske jag skulle börja använda friskvårdstimmen vi har möjlighet att använda oss av på jobbet? Varje vecka får vi använda en hel timme för valfri motion, och det går att dela timmen, ifall jag t ex vill ta fyra kvartar eller två halvtimmar istället för att ta hela timmen på en gång.
Jag har ju definitivt den sämsta kondition som går att hitta. Att gå till postlådan eller soptunnorna (på min egen gård!) är för mig som att vandra Kungsleden, minus fjällen. 😳 Nu har jag en massa olika trådar att försöka väva ihop till ett hållbart program jag kan använda mig av, för att dels gå ner i vikt, dels få upp kondisen. Egentligen är jag inte lat, utan har ont hela dagarna och vill vila när jag är hemma. Jag har som mål att försöka få upp kondisen så jag orkar promenera till jobbet igen, istället för att använda bilen, men det var många år sedan det senast hände…
Så är det det här med kosten. Jag har försökt kolla mer på bantningssprutor under helgen, läsa in mig mer på vad de innebär. De är ju inga ”mirakelmediciner” som gör att man tappar vikt utan vissa mer eller mindre övergripande ändringar i både kost och motion. Det finns vissa saker man får/ bör äta, andra saker man absolut inte får äta – och jag blir mest bara förvirrad. Vad händer om jag råkar äta något jag inte borde? Jag behöver läsa in mig mer på ämnet, och kanske rådfråga min doktor om/ när jag närmar mig ett beslut.
Vi ser alla lite olika på det här med pensionering, det gänget jag fikade med under lunchen. Jag har startat nedräkning, E berättade att hans mamma sagt hon måste jobba tills hon är minst 67 år innan hon har råd att pensionera sig, P var inne på min linje (att plötsligt kommer sjukdomarna och kastar sig över en , den ena efter den andra, precis när man tror man är hyfsat frisk och kan jobba tills åldern är inne). Vi har alla lite olika syn på saken men det bryr jag mig inte om. Jag vet när jag tänker gå, det får bära eller brista. De andra får göra som de vill.
