Alternativt hon-som-curlar-sin-unge-till-förbannelse; välj själv.
B svepte förbi här hemma och plockade ihop ett övernattningsset. Hon skulle sova över hos en jobbarkompis (som är kompis även utanför jobbet). Det sprangs i trappor, öppnades (och stängdes) dörrar och byrålådor, en snabb sväng förbi datorn, och så hejdåjagkommerimorgon.
I samma ögonblick som ytterdörren slog igen bakom henne, hörde jag det omisskännliga ljudet av hennes mobil som fick ett meddelande. Jag försökte vara snabb, men hon var snabbare – när jag kastade mig ut genom dörren, vilt viftande med mobilen, var hon redan borta. (Hon blev hämtad med bil.)
Efter några minuter av vildsint knapprande* lyckades jag till slut låsa upp knappsatsen på hennes mobil, så jag kunde skicka ett meddelande till den kompis hon var hos. Efter en stund kom ett nytt meddelande till B:s mobil: ring den här mobilen (d v s kompisens mobil).
Det hela slutade med att jag hade utkörning av mobilen, bara för att bli av med den så fort som möjligt. Risken finns annars att den stör mig under natten, då juniorer kan komma på att SMS:a något ”jätteviktigt” kl 3 på morgonen eller så. Dessutom använder B den som väckarklocka.
Jag har sovit som en stock hela kvällen, så jag somnar nog inte om i första taget. Har istället roat mig med att tömma och fylla diskmasken, ge katterna mat** samt läsa diverse tidningar och bloggar. Nu ska jag söka fram en handväska att fylla med diverse småkrafs. Mina jackfickor börjar bli överfulla, så jag tänkte försöka komma igång med att använda någon av alla mina handväskor. Jag har ju pippi på att köpa väskor (som jag sedan inte använder mer än ett par gånger), så alltid någon ska väl passa.
[tags]glömd mobiltelefon, handväskor[/tags]
*) Mobil av annat märke än det jag själv använder, med pyttesmå knappar. Det var inte lätt.
**) Om jag slutar mata dem, slutar de skita då? Undertecknat ”kattlåderensaren”.
