Den här helgen är jag kattvakt, åt en familj som är på minisemester. Tre innekatter väntade ivrigt på mig när jag kom dit ikväll.
En ville inte riktigt vara kompis med mig, men jag fick klia honom ändå. Damen i församlingen fick jag också röra vid, men ytterst försiktigt, då hon är mera skygg. Men den stora biffiga hanen var som limmad uppför mig. Honom fick jag klia hur mycket jag ville, jag lovar!
Jag hade med mig en hörbok att fördriva tiden med, för att vara kattvakt är inte bara att gå dit och ge dem mat. Nej, de små liven ska pysslas med och pratas med, jag har till och med tagit mig friheten att diska (kattskålarna) bara för att det ska låta som ”vanliga” hushållsljud. Jag har legat på soffan en stund och kliat i förbipasserande katter, för de ville gärna bli kelade med. De har fått mat och vatten, och kattlådan är rensad.
När jag kom hem såg jag ett par kattöron sticka upp ur gräset bredvid rabatten. Jag trodde det var gamlingen, men när jag började prata åt katten visade det sig vara en helt främmande katt! Den rusade iväg som en oljad blixt, med froppisen hack i häl – för hon hade legat på lur på andra sidan rabatten. Hon ser minsann till att alla främmande katter, oavsett kön, åker på spö om de vågar sig in på hennes gård.
Det är ganska kul att se den lilla ondblåsan in action. Se hur hon blåser upp sig, med bredsidan mot konkurrenten och den lilla svansen tjock som en flaskborste. Ibland – beroende på hur långt borta den andra katten är – går hon långsamt med stela ben, ungefär som en robot.
På tal om robot; jag snubblade över en gammal discodänga från när jag var ung. *lyssnar med tindrande ögon och fånigt flin på läpparna* En riktig klassiker!
[tags]katter, kattvakt, hörbok, mons kallentoft, midvinterblod, Dee D Jackson, Automatic lover[/tags]
