Klockan är ca 3 på natten.
Efter dagens ymniga snöfall har ett tjock, vitt, orört täcke lagt sig över gården. Endast mina halvt igensnöade fotspår mellan bron och gatan syns där.
Så går gamlingen ut. När jag efter en stund släpper in honom har spåren utökats: ett kattspår som går rakt ut på gården, slutar i en hopkrafsad snöhög mitt på och går tillbaka igen. Han har gjort det som behövde göras, och han iddes inte gå till garagenedfarten, där han annars brukar hålla till med sådant.
Nästa i kön vid dörren är madamen. Efter att ha glömt henne ett tag, släpper jag in henne och ser spåren, som med förfärande tydlighet visar varför jag har Världens Bästa Grannar. Spåren går i en mjuk båge över gården, mot gatan, korsar den och fortsätter in vid grannarnas husknut… 😳
Spåren tillbaka har gått i flygande fläng, över snökarmarna i full galopp, med en inbromsning och ett elegant skutt upp på bron. Nej, hon har inte blivit jagad – den tiden sover alla i grannskapet, utom jag – utan hon har bara haft bråttom, då det var kallt och blåsigt.
Froppisen? Hon går till dörren. När jag öppnar den tvärvänder hon och rusar långt in i huset igen. Sedan går hon på lådan. 😉
[tags]katter, vinter, snö, kyla[/tags]