Det blev en deppig morgon istället för peppig. Jag har gått upp 2,5 kg – trots att jag tagit vätskedrivande medicin varje dag. 😯 *gaahhh* Det är bara att inse faktum: jag sköter mig tydligen inte med kosten, äter mer än jag borde och dessutom kanske lite fel också. Att jag inte motionerar gör förstås inte saken bättre. 😳
Nu är jag i valet och kvalet: just idag (när lönen äntligen kommer, så jag har råd 🙄 ) måste jag hämta ut en ny KwikPen med doser för fyra veckor. Ska jag ta den jag har på recept, 5 mg, eller ska jag ringa och be om ett recept på 7,5 mg istället? De är så himla dyra, så jag vill inte ta ut en 5:a om jag bara använder en dos och måste byta styrka nästa vecka. Att ta sprutorna och ändå gå upp i vikt är verkligen att kasta pengar i sjön. Mycket pengar.
Jag förstår skillnaden mellan matbrus eller inte matbrus, men det smyger sig på igen hela tiden, när kroppen vänjer sig vid medicindosen. Tyvärr har jag inte varit en av de lyckliga som (p g a medicineringen) blir proppmätt efter tre tuggor och sedan inte äter något mer under dagen, om ingen påminner om att det är dags för mat igen. Jag försöker verkligen hålla igång mitt vattendrickande, både hemma och på jobbet, om inte annat så för att magen inte ska stoppa helt. (GLP-1 gör att tarmen saktar av, det tar längre tid för maten att komma igenom hela vägen. Förstoppning är en väldigt vanlig biverkning. 😉 )
Jag får ta nya tag, eventuellt med en ny dosering, och kämpa vidare. Det är ju faktiskt inte så att sprutan ska göra hela jobbet, utan den är en hjälp för mig att kunna göra jobbet själv genom att ge mättnadssignaler så jag inte äter för mycket. Att sedan lägga om kost och portionsstorlekar måste jag fixa på egen hand. Som tur är har jag ju sedan tidigare oftast* lagat maten från grunden, även om det blivit fler utemål förut. Nu har jag ätit ute två gånger sedan jag började med sprutorna i maj: en gång under semestern och så i lördags då det var kalas.
UPDATE
Jag ringde förstås Hälsocentralen och bad om starkare medicin. *suckar* Ännu dyrare, men jag hoppas den hjälper bättre – och fortsätter med det även efter 8 veckor. Det verkar som att jag får gå upp ett snäpp var åttonde vecka, och det vill jag inte fortsätta med. Jag fasar för hur det ska gå när jag blir pensionär, då kommer jag nog inte att ha råd, helt enkelt. 😳
Anyway, jag har försökt sammanställa en sorts matsedel för den kommande veckan, som innehåller både lagad lunch och middag – båda tillagade av enbart (av mig) godkända livsmedel – från det som redan finns hemma. Visserligen handlar hemtjänsten åt mig imorgon, men jag behöver tömma matvaror från frysen också, inte bara fylla på. 😉 Ska dessutom försöka komma igång igen med både frukost och mellanmål, de har fallit bort. Fler och mindre måltider kanske hjälper?
Det blev bara vikt i dagens inlägg, men det är vad som snurrar mest i mitt huvud idag, speciellt efter morgonens vägningschock. Jag försöker verkligen kämpa mot matbrus, överätande, fett-socker-saltsug och vara nöjd med att jag faktiskt har gått ner ett antal kilon, även om jag önskat att jag minskat mer. Jag gör så gott jag kan, det går inte att göra mer än så.
*) Jag kan erkänna att jag brukar använda färdiga djfr köttbullar eller fiskpinnar emellanåt, men det mesta lagar jag själv. Och så gillar jag korv, förstås, även om inte det står på menyn varje vecka. 🙂
Jag tror du skulle behöva ha någon i samma situation att diskutera med. Som din arbetskamrat som har sin syster. Det borde väl vara så att det här med sprutorna borde väl vara en övergångsperiod tills du lärt dig hur du ska leva? Eller tänker du att det ska vara hela livet? Jag har så dålig koll.
Men t.ex. viktväktarna har ju speciella program för de som använder de här medicinerna. Där finns människor man kan prata med och där finns massor med recept man kan använda. Jag har själv använt viktväktarnas nätprogram och de funkar. Jag skulle aldrig gå på möten och sånt, men med appen så bestämmer du ju själv hur mycket stöd du vill få.
Jag har en kollega på jobbet som också börjat med viktsprutor, men h*n jobbar mycket på distans så vi ses inte så ofta. Och när vi ses är det oftast med andra personer närvarande, så vi pratar bara om alldagliga ämnen.
Det är ju tyvärr så att många inte vill tala om att de tar sprutorna, eftersom de anses som ”fusk”, dyrt fusk dessutom. Jag bryr mig inte, det är ju mina egna pengar och när de hjälper till är det underbart! 🙂
Sprutorna verkar man få fortsätta med i all evighet, typ, men när man nått sin målvikt balanserar man dosen till en s k underhållsdos – utan den börjar man gå upp i vikt, men med den går man inte ner fler kilon.
Jag har provat på VV för länge sedan men det gjorde ingen skillnad. Det är klart, det har gått många år, det kanske kan vara värt att prova på igen? Jag får se hur jag gör, tack för tipset!
Det är klart att det är någon slags ”fusk”, men vad gör det. Jag färgar mitt hår för att jag inte vill ha det grått, det är också fusk. Det viktiga är att det funkar.
Perfekt! 🙂