Det blev en deppig morgon istället för peppig. Jag har gått upp 2,5 kg – trots att jag tagit vätskedrivande medicin varje dag. 😯 *gaahhh* Det är bara att inse faktum: jag sköter mig tydligen inte med kosten, äter mer än jag borde och dessutom kanske lite fel också. Att jag inte motionerar gör förstås inte saken bättre. 😳
Nu är jag i valet och kvalet: just idag (när lönen äntligen kommer, så jag har råd 🙄 ) måste jag hämta ut en ny KwikPen med doser för fyra veckor. Ska jag ta den jag har på recept, 5 mg, eller ska jag ringa och be om ett recept på 7,5 mg istället? De är så himla dyra, så jag vill inte ta ut en 5:a om jag bara använder en dos och måste byta styrka nästa vecka. Att ta sprutorna och ändå gå upp i vikt är verkligen att kasta pengar i sjön. Mycket pengar.
Jag förstår skillnaden mellan matbrus eller inte matbrus, men det smyger sig på igen hela tiden, när kroppen vänjer sig vid medicindosen. Däremot har jag inte varit en av de lyckliga som blir proppmätt efter tre tuggor och sedan inte äter något mer under dagen om ingen påminner om att det är dags för mat igen. Jag försöker verkligen hålla igång mitt vattendrickande, både hemma och på jobbet, om inte annat så för att magen inte ska stoppa helt. (GLP-1 gör att tarmen saktar av, det tar längre tid för maten att komma igenom hela vägen. Förstoppning är en väldigt vanlig biverkning. 😉 )
Jag får ta nya tag, eventuellt med en ny dosering, och kämpa vidare. Det är ju faktiskt inte så att sprutan ska göra hela jobbet, utan den är en hjälp för mig att kunna göra jobbet själv genom att ge mättnadssignaler så jag inte äter för mycket. Att sedan lägga om kost och portionsstorlekar måste jag fixa på egen hand. Som tur är har jag ju sedan tidigare oftast* lagat maten från grunden, även om det blivit fler utemål förut. Nu har jag ätit ute två gånger sedan jag började med sprutorna i maj: en gång under semestern och så i lördags då det var kalas.
*) Jag kan erkänna att jag brukar använda färdiga djfr köttbullar eller fiskpinnar emellanåt, men det mesta lagar jag själv. Och så gillar jag korv, förstås. 🙂
