Dag: 8 februari 2009

Den här veckan kommer jag att utvecklas till ett riktigt matvrak. Bara godsaker på matlistan hela veckan!

Innan jag pulsade iväg efter de oplogade gatorna för att handla, gjorde jag en rensning i kylen och skrev handelslista. *intresseklubben gör ett stort kors i taket* Tyvärr sprack planeringen direkt i affären, då jag till min stora lycka hittade färsk lever i charkdisken! Jaa! Leverbiff! Hemlagad! Utan att behöva tina något!

Så – för att göra en lång historia kort – nu har jag kylen full av leverbiffar. Mums! *slickar mig lystet om munnen* De blir så himla goda när jag gör dem själv från grunden och passar även att äta som TV-snacks (det kanske inte är så konstigt att jag är singel?) eller på smörgås.

Det är hur många år som helst sedan jag gjorde leverbiff senast, jag hade nästan glömt att det fanns. Enda problemet är att även med bara en liten bit lever så blir det enorma mängder biffar, så jag kommer att få problem med att hinna laga till all den andra maten jag köpte innan den blir för gammal.

För intresseklubben kan jag meddela att även kycklinggryta och revbensspjäll står på menyn kommande vecka. Bara så ni vet. Och om någon vill komma och skotta snö, så bjuder jag gärna på middag… 😉

[tags]matlista, leverbiff[/tags]

Till slut tog jag mig äntligen tid att se dokumentären från SVT, om glesbygdens utarmning. Den var helt klart sevärd, men gav också en bild av hur stora delar av Sverige allt eftersom överges. För vem ska bo kvar när inte jobben finns, när skolorna och affärerna slår igen?

Visst finns det eldsjälar som gärna stannar kvar (eller flyttar tillbaka) men de är alldeles för få. Jag är själv utflyttad bybo men skulle aldrig flytta tillbaka på heltid igen. Även det lilla samhälle jag bor i (centralorten i kommunen) börjar utarmas, då befolkningspyramiden är väldigt skev. Då inga arbetstillfällen finns så måste folk flytta härifrån för att få jobb, och det är de unga som far först.

Däremot har vi – om jag inte minns fel – stor inflyttning av pensionärer, som efter sina produktiva år söderöver flyttar ”hem” igen på ålderns höst. De bryr sig inte om att det inte finns lediga jobb, de har sin inkomst tryggad. (Inget ont med det, jag ville bara visa de olika förutsättningarna.)

I byarna är det väldigt tyst och stilla under vintrarna. Det är bara under några veckor på sommaren (och under älgjakten) som byarna lever upp. De hus som står med mörka fönster under vintern fylls av semestrande f d bybor.

Vad kan man göra för att vända utvecklingen? Går den ens att ändra? Jag vet faktiskt inte. Men det tål att tänka på.

[tags]uppdrag granskning, glesbygd[/tags]