Till slut tog jag mig äntligen tid att se dokumentären från SVT, om glesbygdens utarmning. Den var helt klart sevärd, men gav också en bild av hur stora delar av Sverige allt eftersom överges. För vem ska bo kvar när inte jobben finns, när skolorna och affärerna slår igen?
Visst finns det eldsjälar som gärna stannar kvar (eller flyttar tillbaka) men de är alldeles för få. Jag är själv utflyttad bybo men skulle aldrig flytta tillbaka på heltid igen. Även det lilla samhälle jag bor i (centralorten i kommunen) börjar utarmas, då befolkningspyramiden är väldigt skev. Då inga arbetstillfällen finns så måste folk flytta härifrån för att få jobb, och det är de unga som far först.
Däremot har vi – om jag inte minns fel – stor inflyttning av pensionärer, som efter sina produktiva år söderöver flyttar ”hem” igen på ålderns höst. De bryr sig inte om att det inte finns lediga jobb, de har sin inkomst tryggad. (Inget ont med det, jag ville bara visa de olika förutsättningarna.)
I byarna är det väldigt tyst och stilla under vintrarna. Det är bara under några veckor på sommaren (och under älgjakten) som byarna lever upp. De hus som står med mörka fönster under vintern fylls av semestrande f d bybor.
Vad kan man göra för att vända utvecklingen? Går den ens att ändra? Jag vet faktiskt inte. Men det tål att tänka på.
[tags]uppdrag granskning, glesbygd[/tags]
Samma sak sker också i Skåne på sina håll. Små byar försvinner, vilket inte drabbar kommunerna som är små med många tätorter ändå. Värst var det kanske på 70-talet och lanthandeln försvann med invånarna. Nu är det annorlunda. De som flyttade på 70-talet in till tätorten – deras barn skaffar familj och flyttar tillbaka till byn föräldrarna kom från. För man tycker att det är idylliskt och står ut med att pendla till jobb och affär. Inte samma situation riktigt som övre delen av landet, men det gör inte lika ont när man nu ser att hus som förfallit rustas upp och bebos. Och kanske det handlar om generationsinställningar.
Landsbygden utarmas över hela landet, inte bara här i norr (även om många vill få det att låta så). Här finns också byar där gamla hus blir bebodda igen, någon mil utanför tätorten, då barnfamiljer gärna vill bo på landet. Men många av de minsta byarna börjar vara av sorten med en handfull hushåll kvar i byn.