*faller på knä framför datorn och kysser den*
Äntligen blev det måndag så jag fick gå tillbaka till jobbet igen! Det spelade ingen roll att jag drabbats av ryggskott* under helgen – jag MÅSTE gå till jobbet (läs: datorn) idag.
Efter telefonkontakt med vårdcentralen, apoteksbesök och ett par starka piller senare kunde jag äntligen knalla in på jobbet, till mina medarbetares stora förvåning. Jag har väl inte tid att vara sjuk (när jag inte har internet hemma)…
Dagens väder är mulnare än vanligt, men tryckande klibbig värme. Det är skitjobbigt! Jag tvättade håret i morse och det är fortfarande (ca 15:15) inte torrt. I natt har lakanen klistrats mot kroppen när jag försökt sova. (Och, nej, det är inte övergångsåldern.)
Helgen har varit lugn. Väldigt varm, så jag har bara varit på 82-årskalas i lördags, annars har jag inte gjort så mycket. Har definitivt inte klippt gräset, i alla fall. Hälsat på lite folk, då jag emellanåt behövt svalka av mig med luftkonditioneringen i bilen.
Jag har provat Ben & Jerry’s-glass, Chocolate Fudge Brownie. *orgasm* Den var precis vad ett chokladfreak som jag behövde! Jag tryckte i mig hela burken med en gång och grät nästan när den var slut. Synd att den är så dyr, för den kommer att ruinera mig. En enda provsmakning, och jag är beroende.
Inget modem har dykt upp än, så jag får fortsätta att vara internetlös hemma ännu någon dag. *suckar* Det är hårresande, egentligen, hur beroende jag blivit. Jag är ju så van att kunna kolla allt möjligt direkt jag vill kolla det, för ingen ska inbilla sig att jag skriver upp vad jag kommer på att kolla och tar med till jobbet flera dagar senare.
För att inte tala om hur eftersatt jag blir i nyhetsflödet. Jo, jag vet, det finns radio att lyssna på, där det sänds nyheter varje timme, men jag är ju van att kolla tidningarna online när jag har tid/lust, vilket inte alltid är exakt klockan-jämnt-klockslag. Eller kolla väderprognosen då jag känner för det. Eller allt annat jag kollar.
[tags]måndag, internet, ryggskott, Ben & Jerry’s glass[/tags]
*) Ryggskottet dök upp igen, på samma sätt som i september. Nu reagerar jag snabbare på tecknen, och äter antiinflammatoriska samt smärstillande piller redan innan det slagit omkull mig totalt. Den här gången kunde jag gå köra själv till apoteket.