Ikväll kämpar jag för att få den inspiration och det engagemang som krävs för att ställa mig i duschen. Det ÄR faktiskt mycket enklare att duscha på kvällen, då jag har ett hår som tar evigheter att torka och – framför allt – borsta ut. Att sova med blött hår bekymrar mig inte – det är så långt, att hur jag än ”knölar till” det, blir det ändå platt när jag lyfter huvudet från kudden.
Det tar längre tid att borsta ut det nytvättade håret än vad hela duschandet tar, även om jag använder balsam (vilket jag inte alltid gör). Nu, när den statiskt elektriska tiden (läs: vintern) närmar sig, har jag börjat fundera på att klippa av mig håret. Det går att korta en halvmeter utan att jag för den skull blir korthårig.
Jag är lite i valet och kvalet där, ska jag villigt erkänna, men nu har jag ju sett hur långt det kan bli om det får vara i fred – och det var det som var utmaningen. Det går ju alltid att låta det växa ut igen. Tar bara några få år, beroende på hur kort jag klipper mig.
Funderade tidigare på om jag skulle sälja det bortklippta till en perukmakare (hittade det tipset någonstans) men jag får se hur jag gör. Det är inga stora pengar det rör sig om, så det är inte för pengarnas skull jag i så fall skulle sälja det. Mera ”mitt bidrag till behövande”, att de som behöver en peruk kan använda det jag annars skulle kasta bort. Visst finns det syntethår, men jag tror den som använder sin peruk dagligen föredrar riktigt hår.
[tags]klippa hår, sälja hår, perukmakare[/tags]