Jag var och handlade mat igår. Började köpa hem det som ”ska vara” till julen. Slogs av samma tanke som jag gör varje år vid den här tiden: det är som att vi bunkrar inför ett världskrig.
Kasse efter kasse, överfulla kundvagnar, långa köer i kassorna – äts verkligen all den där maten upp? Jag kan bara tala för mig själv, och jadå, den äts upp. En dag serverar jag julbord-med-allt, andra dagar siktar jag in mig på en rätt i taget. Att jag dessutom inte köper hem annat än sådant jag (och juniorerna) tycker om, minimerar risken för att behöva slänga något.
Tyvärr måste jag handla idag igen, då en del varor jag skulle ha (t ex färsk lax) var slut för tillfället och kommer in idag. Så ikväll blir det till att lägga lax på gravning, inte bara för att det är jul, utan för att jag gillar gravad lax. Det kan jag äta året runt, så efter gravning hamnar bitarna i frysen för att tas fram, allt eftersom de går åt.*
Det verkar som att jag är så väldigt fokuserad på julen just nu. Det kanske jag är, framför allt här i bloggen. Annars tror jag inte jag pratar så mycket jul. Det är mycket annat, både privat och på jobbet, just nu – men det bloggar jag inte om. Boring snoring. Inget att roa (eller tråka ut) er läsare med.
Snön ligger vit på taken, marken, vägar och gator. Träden är lite lätt frostbitna – på kvällen när jag spanar efter stjärnor kan jag ibland inte säga om det är en stjärna som glimmar bakom en gren eller om det är gatlyset som reflekteras i frosten.** Det snöar någon centimeter per dag, precis så det lägger ett vitt täcke på bilen, men inte mer.
Det slog mig att jag alltid skriver om vad jag gjort ”igår”, som om jag ligger en dag efter i rapporteringen. Sanningen är väl att jag sitter framför datorn hela dagarna på jobbet, så jag prioriterar annat (läs: TV:n) under kvällar och helger.
[tags]julmat, julprat[/tags]
*) De håller inte hur länge som helst i frysen, heller, men när jag tar fram en bit då och då, hinner jag inte bli less. Det kanske jag skulle bli om jag smällde i mig en hel gravad lax på en gång, och den risken vill jag inte ta.
**) Så poetiskt det där lät. Den prosaiska verkligheten är att jag måste roa mig med någonting när jag är ute och röker. Stjärnskådning är ett av alternativen.