Dag: 10 mars 2010

Idag är en sådan dag då jag verkar drabbas av alla möjliga sorters krämpor, oavsett om de hör till åldrande eller inte.

Mitt vänstra knä är alldeles konstigt. Det känns som att det inte bär upp min kropp som det ska, speciellt i trappor. Ungefär som att det vill vika sig när jag lägger tyngd på det. Jag motverkar detta genom att hålla hårt i ledstången i trapporna. På slät mark är det inte mycket att göra, annat än att hoppas att jag kan ta mig dit jag ska utan att falla.

Mitt högra öga rinner. Det är inget ovanligt, speciellt inte efter en period med hård, kall blåst. Lite irriterande, men jag kör med odiskret torkning med servett i ögonvrån då och då. Det beror på mina trånga tårkanaler, som sväller igen vid vissa väderförhållanden. Det brukar gå över av sig själv. Oftast.

Jag snorar. Inte så mycket att jag kan kalla mig förkyld, för det är jag inte, utan jag bara snorar. Tack och lov så nyser jag inte (än så länge) idag, för det har jag gjort några dagar i rad. Allergisk? Nänä. Inte jag, inte.

Oj, nu gnäller jag! Lyssna (läs) inte! Jag är bara trött och sur och sugen på choklad. Jajamensan, det är den tiden på månaden. Tror jag måste ha en date med Ben & Jerrys Chocolate Fudge Brownie ikväll… *dräglar*

UPDATE
CFB var slut, så det blev Cookie Dough istället.

[tags]sjukdomar, krämpor, gnäll[/tags]

Då och då poppar det upp lite lösa funderingar i min skalle. Sådana små frågor som ingen egentligen har något svar på – och som jag inte vill ha svar på – utan som bara triggar igång fantasin.

När kan man säga att ens tanke är ens egen? Blir vi inte alla inspirerade av omvärlden, både skeenden och andra människor? På gott och ont…

Ta t ex att jag känner att jag blir sugen (inte hungrig) på något gott. Den tanken kommer väl från reklamen som flimrade förbi på TV:n eller som skymtade på baksidan av tidningen jag nyss gick förbi? (Jag behöver alltså inte bli sugen på precis det som visades, utan bara sugen på något att äta.)

Det kan också vara något recept någon delat med sig av på jobbet som blixtrar förbi i mitt minne, som gör mig sugen. Något jag hört med ett halvt öra, då jag egentligen satt vid ett annat bord i en annan diskussion.

Jag följer massor av bloggar. Om någon tycker precis som jag i någon fråga, är det inte jag som applicerar mina tankegångar på den andra människans skrivna ord? Jag kan ju inte veta hur tankarna gått hos den som skrivit om saken.

Som sagt, ibland funderar jag på Livets Små Oväsentligheter.

[tags]tankegångar, reklam, bloggar[/tags]