Då och då poppar det upp lite lösa funderingar i min skalle. Sådana små frågor som ingen egentligen har något svar på – och som jag inte vill ha svar på – utan som bara triggar igång fantasin.
När kan man säga att ens tanke är ens egen? Blir vi inte alla inspirerade av omvärlden, både skeenden och andra människor? På gott och ont…
Ta t ex att jag känner att jag blir sugen (inte hungrig) på något gott. Den tanken kommer väl från reklamen som flimrade förbi på TV:n eller som skymtade på baksidan av tidningen jag nyss gick förbi? (Jag behöver alltså inte bli sugen på precis det som visades, utan bara sugen på något att äta.)
Det kan också vara något recept någon delat med sig av på jobbet som blixtrar förbi i mitt minne, som gör mig sugen. Något jag hört med ett halvt öra, då jag egentligen satt vid ett annat bord i en annan diskussion.
Jag följer massor av bloggar. Om någon tycker precis som jag i någon fråga, är det inte jag som applicerar mina tankegångar på den andra människans skrivna ord? Jag kan ju inte veta hur tankarna gått hos den som skrivit om saken.
Som sagt, ibland funderar jag på Livets Små Oväsentligheter.
[tags]tankegångar, reklam, bloggar[/tags]
