Istället för att gå ut och röka, bloggar jag lite grann. Inte så att jag slutat röka, eller ens tänker dra ner, men jag ids helt enkelt inte. Det är snart fikarast – jag får röka då istället.
Under lunchen fick jag inte höra min bok, utan G övertalade mig att luncha – och snacka – med honom istället. Ja, OK – vi pratade lite jobb också, men inte så mycket att det störde. Det tog faktiskt nästan 20 minuter innan hans telefon satte igång att ringa! Han fick alltså ovanligt lång lunch. Det är så, när man är populär! 😉
I vanliga fall brukar jag sitta alldeles ensam, vid ett litet bord i ett hörn, med min ljudbok i öronen. Avskärmad från omvärlden. Jag brukar skoja och säga att de andra (som lunchar samtidigt som jag) kan fortsätta att baktala mig, jag hör ju ändå inte vad de säger. 😉
Jag väntar besök och får inget gjort medan jag väntar. *trummar med fingrarna* Simultanförmågan ligger inte på topp just nu, det måste bero på låg koffein- och nikotinhalt. (Egentligen beror det på att fikat ligger så nära i tiden att jag inte ids börja med något, för jag måste ändå avbryta det, hur litet och enkelt det än är.)
[tags]lunch, ljudbok, simultanförmåga[/tags]
