Snön verkar ha lagt sig, och får – förhoppningsvis – ligga kvar. Det snöade hela dagen igår, vilket gjorde att jag räknade bort de andra besökarna till kyrkan. De andra besökarna från min familj, för att förtydliga det hela. Tänkte att de inte ids åka i snöröken hela vägen för att se ett ljus tändas.
Ack, vad jag bedrog mig! Syrran med make visade sig vara där, även om jag var på plats en stund före dem, och därmed missade deras ankomst. Ljuset jag hoppades skulle tändas för morsan, blev en överraskning. Det märks att det är många år sedan jag varit till kyrkan under allhelgona…
Förr hade de stora ljusstakar med många ljus, där de tände ett för varje person. Numera räcker nog inte ljusstakarna till, för nu kör de med ett ljus för varje månad istället. *hupp* Så kan det gå, när befolkningspyramiden är upp-och-ned.
Även om jag varit på ljuständningen flera gånger, så minns jag bara den första: då jag var tio år och min hundvalp blev ihjälbiten samma dag.* Jag minns hur ledsen jag var över att de inte tände ett ljus för honom också… Ja, ja, vi har alla varit unga och dumma. *rycker på axlarna* Det är historia nu, det är trots allt *mummel* år sedan, och jag var bara ett barn.
Åter till snön. Den gör att det blir ljusare ute, och oj vad det märks här inne! Jag har inte varit ute och skottat, men det är ingen brådska. Så mycket har det inte kommit än. Däremot har jag piggnat till betydligt, jämfört med hur slö jag var igår. (Ska snart byta tvätt i maskinen igen.)
Katterna har däremot tagit det väldigt lugnt idag. Inte ens madamen, som oftast vill gå ut för att göra det som behöver göras, har gått ut förrän alldeles nyss. Det är ju kallt om tassarna i snön, men hon kan inte hålla sig hur länge som helst.
[tags]allhelgona, hundvalp, snö[/tags]
*) Vi åkte faktiskt buss till kyrkan, och valpen följde oss upp till stora vägen. När vi åkt lufsade han vidare runt granngårdarna, varifrån en ilsken hund slet sig och bet ihjäl honom. En av kyrkvaktmästarna kom och meddelade det åt farsan medan vi satt i kyrkan.
