Skotta, skotta

Nu har vintern börjat. Jag har sparat hela veckan med att sätta igång snöskottningen, men idag var det dags. Konstigt nog kändes det som att jag höll på hela dagen, men jag ser till min stora förvåning att det fortfarande är många timmar kvar?!? Det är t o m fortfarande ljust ute!

Vi har faktiskt inte mer snö än så här, men det tar ändå tid att skotta det lilla som kommit.

Det är väl så att när man håller på med något tråkigt så känns tiden oändlig, och när man gör något roligt rusar timmarna iväg likt minuter. Nå, jag har dammsugningen kvar, och gudarna ska veta att den behövs. (Nej, ni får inga foton av hur stora dammråttorna blivit, jag vill inte skrämma er.)

Efter att ha använt mig av stängda dörrar till juniorernas rum i några månader, har jag nu plockat i ordning på vinden* och öppnat dörrarna igen. Madamen är lycklig över att ha fått tillbaka sitt ”eget” rum, då hon älskar att sova på bäddsoffan i A:s rum. Ingen verkar ha varit i B:s rum, då sängen står orörd, men det är nog för att gamlingen hellre sover på soffan med yllefilten (och mig…).

För att göra skottandet roligare lyssnade jag på min senaste bok. Den är faktiskt bättre än jag väntade mig, då jag aldrig läst (eller hört) något av den författaren tidigare. Dessutom passar den alldeles utmärkt att skala potatis till, men det gör ju alla MP3-böcker. Jag sätter mig och skalar medan jag lyssnar och hips vips är potatisen slut.

Oj, nu föll en (gammal och grå) katt ner från soffans ryggstöd igen! Jag försöker låta bli att fnissa – han kan ju bli stött! – men det är svårt. Då och då halkar han ner från ryggstödet, ibland på framsidan, ibland på baksidan. Han sover så djupt att han inte märker att kroppen hamnat för långt ut på kanten och börjar ge sig iväg. Oftast hinner han hugga fast så han inte åker i golvet, men det har hänt att han inte hunnit. Då hörs en duns, och så kommer en omtumlad purken katt fram från bakom soffan och blänger ilsket på mig, när jag fnissar.

[tags]skotta snö, dammsuga, stängda dörrar, vind, Själakistan, Ann Rosman, skala potatis, katt som ramlar[/tags]

*) Vinden = övervåningen. Jag blev förvånad då någon trodde att jag pratade om en sådan där vind där man öppnar en lucka och fäller ner en stege. Nog för att det skulle varit bekvämt att stänga in juniorerna uppe på en sådan men hos mig kallas det ”spånvinden” och används inte ens som förråd. Jag har alltid kallat övervåningen för vinden (eller vindan).