Igår kom min nya schweiziska (!) grannfru A förbi och ”pratade katt” – och mycket annat – med mig. Jag tycker det är jättekul! De är så himla sociala, både hon och hennes man H, och genom att prata med folk lär de sig språket väldigt snabbt. Nu är ju steget mellan tyska och svenska inte allt för stort, men ändå. Jag blir lika imponerad varje gång!
Tyvärr är det inte alla som uppskattar folk som pratar tyska… Hon berättade att hennes man och son besökt ett serviceföretag, och medan de väntade på sin tur pratade de tyska med varandra. Då hade personalen sagt ”väldigt upprörande saker” (hon ville inte gå närmare in på saken) om tyskar, fast på svenska!?! Hennes man och sonen hade vänt sig till personen och talat om att de dels både pratar och förstår svenska, dels inte är tyskar.
Det är något sorglustigt över den historien. Sorgligt att vuxna människor kläcker ur sig vad som helst (en sorts dold rasism), lustigt för att jag gärna hade velat se personens ansiktsuttryck när det gick upp för honom att de förstått vad han sade…
När A gått hem till sig, gick jag ut och skottade andra halvan av gården, så nu är hela gården färdigskottad (tills det snöar nästa gång)! Jag har börjat med en ny ljudbok, ur en serie där jag hoppat över några stycken, men jag förstår ungefär vad som hunnit hända sedan senaste boken jag läste.
I söndags kväll kokade jag skrovet från laxen jag lagt på gravning, med tanken att göra laxsoppa till middag dagen efter. Jodå, det blev soppa till middag både måndag och tisdag, men gissa om det var svårt att få rensa laxen i fred? Mina katter älskar kokt fisk och kan göra vad som helst för att komma över en smakbit… Till slut fick jag rensa med en hand och använda andra handen (och armen) för att hålla undan gamarna katterna. 😉
[tags]Schweiz, tyska, rasism, Scarpetta, Patricia Cornwell, gravad lax, laxsoppa[/tags]
