Jag hann lacka naglarna också, medan jag väntade.
Jag har väntat. Och väntat. Och väntat ännu en stund. Och väntat ännu mer.
Till slut dök de upp, fönsterbytarna. Då hade både sonen och jobbet redan hunnit ringa och fråga var jag höll hus… Jag hade förvarnat jobbet att jag skulle bli ”lite sen”, men trodde verkligen inte att det skulle ta så här lång tid. Nå, jag har ju flex att använda mig av.
Eftersom det drog ut på tiden, hann jag ta lunch lite tidigare än vanligt. Dessutom slängde jag ner lite frukt i en lunchburk som jag tog med mig, så jag inte behöver svälta under eftermiddagen.
Passade på att lacka naglarna – när har jag senast haft tid med det? Förra sommaren, ungefär, om jag minns rätt. Kom på att det inte var världens smartaste sak att göra med två kelsjuka katter runt mig, men det gick bra. Inget katthår i nagellacket – eller tvärtom. 😉
Läste ut boken jag höll på med och började på nästa. Drack kaffe, kopiösa mängder kaffe. Grisade med att skiva gravad lax, och tog då av mig ringarna. Upptäckte när jag kom till jobbet att jag glömt ta på dem igen, så nu känner jag mig naken runt händerna.
[tags]väntan, lacka naglarna, Det hänger en ängel ensam i skogen, Samuel Bjørk, kaffe, gravad lax, ringar[/tags]