Idag var jag inte speciellt morgonpigg, inte efter att ha sett ESC tillsammans med svägerskan E (tradition sedan några år tillbaka) och sedan kört sakta hemåt i natten. Jag var inte i säng förrän vid halv 3, ungefär.
Det mest spännande under kvällen var att jag nästan körde på en grävling, precis utanför Byn! 😯 Jag hade faktiskt passerat de första yttersta gårdarna, kom runt en kurva – och där sprang grävlingen ut på vägen! Som tur var körde jag ytterst långsamt (spanade efter eventuella fåglar på vägkanten) så jag hann bromsa.
Eftersom jag inte ens sett semifinalerna under veckan som gått, och aldrig (åtminstone väldigt väldigt sällan) hör på radio, så hade jag inte hört något av bidragen – inte ens Sveriges. Låt mig säga som så: jag väntade hela tiden på att han skulle börja sjunga. Han berättade tydligen en text, men sjöng gjorde han inte, lille Frans (Frank?).
Eftersom jag tar ESC på så stort allvar *host host harkel* så fick stackars E inte höra varken Australiens eller vilket-land-det-nu-vars låtar, som råkade heta likadant som gamla favoriter jag råkade kunna både text och melodi till… 
Mina framföranden av de låtarna fick oss båda att dra på smilbanden, absolut kvällens bästa framträdanden! 😆 Jag behövde få busa lite, i gott sällskap.
För övrigt kan jag meddela att veckan som gått inte varit en av mina bästa, inte i något avseende – men nu ser vi framåt med nytt hopp och nya förväntningar, eller hur? 😉
Och för den som undrar: nej, pocketböckerna ligger kvar i lådan på jobbet, om inte någon annan blivit frestad. Jag kunde låta bli! (Därmed inte sagt att jag kommer att låta dem ligga kvar om de finns kvar på måndag, men jag försöker står emot. Verkligen.)
[tags]ESC, grävling, Sound of silence, Simon & Garfunkel, Walk on water, Creedence Clearwater Revival, pocketböcker[/tags]