Det blev en liten diskussion i fikarummet för någon dag sedan. En medarbetare tyckte jag var så duktig/ modig som reser själv/ ensam.
Det är på både gott och ont:
- Jag får resa vart jag vill, när jag vill, hur jag vill, o s v.
- Jag har ingen att dela upplevelserna med.
Jag reser ju inte särskilt ofta (det är tre år sedan sist), men skulle gärna resa mer – om jag bara hade råd. Just nu ligger fönsterräkningen som ett stort svart moln över mig… När de är betalda kan jag börja fundera på resande igen. Med eller utan medföljande. 😉
Snart ska jag på en miniresa (inom landets gränser) då jag och E ska på kurs. Plötsligt kom jag ihåg att mina resväskor är borta – antagligen har B lånat dem, och glömt att lämna igen dem. Nå, i värsta fall kan jag låna den ännu äldre resväska jag tidigare gett åt A.
När jag köpte nya resväskor (två stycken i ett matchande set) gav jag bort mina gamla (ickematchande) resväskor åt juniorerna. A fick den mindre, B den större – enligt principen att hon tar fler ombyten med sig (om-utifall-att-kanske-möjligen-eventuellt) (tjejer… 🙄 ).
Själv packar jag så lite som möjligt, helst skulle jag bara ta handväskan, men för två övernattningar behövs liiite mer än så. (Jag ÄR ju trots allt ett fruntimmer, jag också! 😉 )
[tags]resor, resväskor[/tags]