Under ett av mina besök på Facebook, såg jag en bekant kommentera ett fotoinlägg från en person, som visade sig vara en gemensam bekant från ungdomen.* Alltså, jag hade inte känt igen människan om jag mött henne på gatan! 😯
Det var tack vare en ungdomsbild som den personen lagt upp, som jag insåg att det verkligen var hon. På de bilder som var från nutiden kunde jag inte känna igen henne. Det är minst 25-30 år sedan jag såg henne, men hon hade förändrats väldigt mycket (plastikopererat sig?) under de år som gått.
Nå, jag har säkert förändrats en hel del, jag också. Jag ser ju mig själv varje dag, och märker inte förändringarna (annat än att jag blir fetare och fetare), så hon kanske inte skulle känna igen mig?!?
Man förändras ju inte bara utvändigt, utan de största förändringarna sker invändigt. Även om jag i grund och botten är samma person som jag var tidigare, har jag utvecklat sidor jag tidigare inte visste om.
T ex var jag katthatare, ända tills vi skaffade katt första gången. Tidigare var det hund som gällde – och nu kan jag inte alls med hundar. Jo, de är trevliga djur att träffa då och då, men inget jag vill ha själv.
Jag har alltid gått i jeans, tvärvägrat kjol – och nu ser man mig oftast i kjol eller klänning. Någonting har hänt!?! Kan det vara något i vattnet eller maten jag får i mig? 😆
Eller också är det den gamla devisen ”mamma är lik sin mamma” som slagit till med full kraft… 😉
[tags]gamla vänner, förändringar[/tags]
*) Jag har inte för vana att granska alla FB-vänners kommentarer, men den här gången var det ungdomsfotot i inlägget som fick mig att känna igen personen (som numera var gift och hade ett annat efternamn än i ungdomen).